Vi ska fira nyår i din sommarstuga,säger svågerns syster när jag kommer för att hämta nyckeln.
Varför ska ni åka dit? Ni kan fira nyår hemma, två på två, det blir lika mysigt. Dessutom har vi en stor familj tre barn. De måste ju ha något att göra på lovet! utbrister Alva Karlsson, utan att dölja sin irritation. Har du någon aning om hur det är att leva med tre små knas?
Nej, ingen aning, svarar Lina Andersson lugnt. Vi med Mikael har inte ens börjat fundera på barn ännu. Först måste vi ha ett eget hus och ett stadigt jobb, sen kan vi tänka på familj.
Jösses! Vi med Gustav har inget planerat alls! protesterar Alva.
Så lever ni på barnbidrag, påpekar Lina. Gustav hoppar från jobb till jobb, ingen stabilitet. Jag vill inte leva så!
Det är vårt liv, du får inte räkna våra pengar, ryter Alva. Så, kan du ge mig nyckeln till stugan?
Nej, svarar Lina bestämt. Vi har redan bestämt att fira nyår där med våra vänner.
Då får du nog omförhandla! Om du inte ger nyckeln på ett schysst sätt ringer jag till Mikael och berättar hur du är elak, hotar Alva.
Gör du vad du vill, svarar Lina med ett flin.
Alva rynkar pannan och går ut ur lägenheten.
***
Stugan som svägerskan har ögonen på tillhör Lina, som ärvde den av sin mormor. Mormor Valentina är en äldre dam, så Lina och hennes föräldrar insisterade på att Valentina skulle bo i Malmö hela året under deras uppsikt.
Stugan är egentligen bara ett gammalt lanthem med alla bekvämligheter. För fem år sedan byggde föräldrarna till ett tillbyggt gästhus för att kunna inreda ett badrum åt mormor samt installera luftkonditionering.
Mormor Valda vägrade först att flytta till staden, men när hälsan började svikta började hon fundera på att byta miljö. Hon beordrade strängt att huset inte fick säljas och att trädgården skulle tas om hand så att inget träd gick förlorat i vinterkylan.
Lina bad sina föräldrar lita på att hon får ansvaret för stugan. Hon minns hur hon som liten tillbringade sommarlovet hos mormor de minnena är bland de ljusaste i hennes barndom.
Efter att ha pratat med Mikael bestämde Lina sig för att göra en kosmetisk renovering: nya tapeter, ommålade tak, nya lampor och lite modernare möbler.
Det kostade både tid och pengar, men nu är stugan bekväm året om. Så utan tvekan bjöd de in sina vänner till ett nyårsfirande.
Men då dök Alva upp och krävde att Lina skulle ge upp stugan åt henne. Vilken fräckhet! Hon menade att Mikael, som är yngre, borde ge upp för sin äldre syster. Lina förstod inte hur hennes mormors stuga hade hamnat i den här bråket och kände sig inte alls skyldig för sitt raka nej.
***
Alva rodnade av ilska. Istället för att ringa den yngre brodern bestämde hon sig för att dyka upp på hans arbetsplats. Mikael förstod först inte vad som pågick när hans syster stormade in i kontoret mitt på dagen.
Mikael! ropade hon högt så att kollegorna hörde. Vi måste prata nu!
Tyst! svarade han. Här jobbar folk. Du vet knappast vad det här är. Följ med till rökcaféet.
Mikael tände en cigarett och förutspådde att systerns besök inte var bra för honom.
Vad vill du? frågade han kort.
Jag vill ha nyckeln till er stuga! skrek Alva.
Vilken stuga? svarade han förvirrat. Ah, du menar den lilla stugan på landet?
Ja, precis den, svarade Alva och snörvade. Jag har redan planerat nyår, så du måste prata med din fru och ta hennes nyckel, sade hon och korsade armarna.
Även om jag kunde, skulle jag inte göra det. Hur vågar du kräva så här? undrade Mikael irriterat. Det är den tjugofemte december, folk brukar planera i förväg!
Du lär mig inte leva, du lilla gnäll, tjöt Alva.
Vi är bara fem år olika! Om det var tydligt när vi var barn, är det inte längre så, försökte Mikael förklara. Jag har precis avslutat min paus, du får gå hem nu.
Alva gick därifrån ännu surare än när hon kom, men hon tänkte inte ge upp så lätt.
***
Den trettioförsta december rusade Lina omkring i butiker medan Mikael avslutade sin sista arbetsdag på året. Han lovade att efter lunchen skulle han vara fri så att de skulle hinna med allt, men Lina oroade sig ändå.
Lyckligtvis gick allt enligt planerna, och vid sex på kvällen var de framme i byn. De fick lite kämpa med att spola in vatten i stugan. Vid nio på kvällen började gästerna samlas för att duka, grilla korv och säga adjö till året som gått.
Mikael, det ser ut som om någon har anlänt, säger Lina. Det är nog Iris med Petter som kom tidigare för att hjälpa till. De är våra mest punktliga!
Jag går och möter dem och hjälper till med väskorna, svarar Mikael.
Självklart, Lina log och kände hur glädjen bubblade. Äntligen skulle nyåret firas precis som hon drömt: ute i friska vinterluften med sina kära vänner.
Mikael kastade på sig en dunjacka och gick ut i gården. När han öppnade grindarna stannade han till.
Hej, lillebror! utbrast Alva och kastade två kyssar på hans kinder. Gott nytt år!
Mikael behövde en stund för att återhämta sig från chocken. Medan Gustav packade ner saker i bilen pratade Alva om festligheterna, men Mikael hörde knappt av henne, fortfarande förvirrad över systerens oväntade ankomst.
Till slut skakade han på huvudet och sa:
Vad gör ni här? Vi bestämde det redan för en vecka sedan!
Du vet, svarade Alva med höjda ögonbryn. Du bestämde, men jag berättade inte att jag gick med på det.
Mikael, vad hänger ni på? frågade Lina som kom ut. Alva? frågade hon förvånat när hon såg svägerskans syster.
Ja! svarade Alva stolt. Allt sker inte som du vill, sade hon självförtroende.
När Gustav skulle föra in den första lådan i huset grep Mikael tag i hans arm.
Du får inte gå in, sade han bestämt.
Alva hjälpte barnen att lossna säkerhetsbältena, men när hon hörde Mikaels skarpa ton vände hon sig genast mot sin bror.
Släpp Gustav omedelbart! skrek hon.
Jag släpper honom inte. Packa ihop er och kör hem nu! ropade Mikael.
Vad menar du? frågade Alva med förakt.
Vi går inte någonstans, svarade hon högtravligt. Vi har en hel bil full med barn.
Jag tycker om mina brorsöner, men ikväll måste de fira nyår någon annanstans, förklarade Mikael. Ni får inte gå in, tillade han hotfullt.
Ska du ringa polisen? frågade Alva sarkastiskt.
Jag skulle göra det om det inte var nyårsafton, avbröt Lina. Gå er åt på ett schysst sätt, annars kommer min vän med sin boxningskämpe, han låter er inte komma in, skrattade hon.
Försöker du hota mig? fortsatte Alva.
Nej, jag hotar bara på riktigt. Packa era saker! beordrade Lina.
Tillsammans med Mikael stängde de grindarna och lät inte in de oinbjudna gästerna. Alva och Gustav fick bara köra hem. På vägen gav Alva Gustav en ordentlig utskällning.
Kunde du inte bara knuffa honom? skrek hon. Så där är du, din latmask!
De kom hem till den lägenhet de bott i i åratal. Där bodde också Alvas och Mikaels mor, Eva Lindgren, som inte hade talat med sonen på fem år sedan han gifte sig.
Jag kommer också sluta prata med Mikael, sa Alva och kastade sin kappa i hörnet.
Vad? frågade Eva med en rynka i pannan.
Du jagade oss från stugan. Förstår du? svarade hon upprörd. Det är ju otänkbart! Och hans fru, hon är ännu värre! Hon ville ringa polisen som om vi vore tjuvar.
Det är därför jag inte har kontakt med honom. Kommer du ihåg när jag ville flytta in hos dem och de protesterade? De sa att vårt enrum var för litet och att vi skulle bli trångbodda med barnen!
Åh, låt bli, mamma! Den här Lina har helt förstört vår Mikael.
Barnen i mellanstunden rev ner möblerna i hög hastighet, medan Alva och Eva njöt av champagne och tittade på “Ensamvargens Irö”. Gustav fortsatte att flaxa runt i köket.
Samtidigt väntade Lina och Mikael på sina gäster och förberedde nyårsfesten. Glädje, skratt och lyckliga leenden fyllde rummet. Lina drog Mikael åt sidan, bort från myllret, och viskade:
Jag måste berätta något för dig.
Hon räckte fram en bild från ett ultraljud.
Verkligen? frågade Mikael förvånat. Vi ska få barn?
Ja, svarade Lina med ett stort leende.
Mikael kramade sin fru och kysste henne.
Det bästa nyårspresenten! svarade han med ett brett leende.
