Vi älskar dig, son, men kom inte längre på besök.
Gustav och Ingrid har bott hela livet i ett knappt femtioårigt rödhult som är lika gammalt som dem själva. Flytta vill de inte, det känns som att lämna en del av deras själ bakom sig.
Varje kväll sitter de på verandan och minns alla de glada stunderna. Barnen har vuxit upp och fått egna familjer. Äldsta dottern, Åsa, bor i grannbyn Lillkärr och kommer ofta på besök, och barnbarnen ser till att det aldrig blir tråkigt. Sonen, Alex, har flyttat långt bort och har inte kommit på besök på fem år jobbet har slukat honom och han har mest semester utomlands med sin fru. För ett par veckor sedan ringde han plötsligt och sa att han skulle åka hem.
Det gjorde Gustav och Ingrid jätteglada. Gustav hoppade på sin gamla cykel och körde till affären för att handla mat, medan Ingrid funderade på vad hon skulle laga för att ge sin kära son en liten överraskning. De räknade dagarna tills Alex skulle landa. Han har nyligen gift om sig; hans första fru gillade att vara ute i naturen, så de gick skilda vägar. De har inga barn tillsammans och bygger nu upp ett nytt liv.
Alex körde in på gården i skymningen, åt middag och gick genast till sängs. Gustav och Ingrid satte sig tysta bredvid honom, bara för att få se sin son en sista gång innan han somnade han var så trött att orden nästan satt fast i halsen.
Gustav mumlade glatt:
Nu får du sova ordentligt, och i morgon hjälper du till att hugga ved. Vi ska få bort gödseln i ladan, hämta en gran och pynta huset som förr, för vi har ju inte haft en julgran på några år nu.
Ingrid nickade och tillade:
Och i källaren måste vi laga golvet, annars kommer vi att gå igenom det.
Gustav gick tillbaka till sängen, men Ingrid kunde knappt lämna sin pojke ifrån sig hon räckte på filten och justerade kudden.
Tidigt på morgonen steg Gustav upp och tände spisen så att det skulle vara varmt när Alex vaknade. Ingrid började också baka kanelbullar. Alex reste sig runt middagstid och sa att han inte hade sovit så djupt på länge. Efter frukosten slog han på TV:n och slog sig ner för att titta på en film.
Ingrid frågade:
Son, kan du hjälpa pappa med att hugga ved?
Alex svarade trött:
Mamma, jag är bara här några dagar. Låt pappa ta hand om bastun, så får jag vila lite.
De två föräldrarna släpte vatten från den gamla brunnarna till bastun utan att säga ett ord.
Efter lunchen sa Gustav:
Ladan måste rensas. Du är ung och stark, gå och gör det!
Alex suckade:
Menar du att jag ska jobba när jag kom för att koppla av? Jag är trött på jobbet i stan.
Efter bastun öppnade Alex en flaska med hemgjord brännvin och började klaga på livet. Dagen gick med att Ingrid och Gustav var helt slutna, medan Alex snackade om sin stora lägenhet med dyra möbler, sin schäferhund, att alla kvinnor är klantiga och att jobbet inte längre ger någon glädje.
Till slut orkade föräldrarna inte mer och gick och la sig. Alex kände sig förolämpad och gick till sin syster Åsa och sa att det var tråkigt här. Ingrid började gnälla och tog bort bilnycklarna, och bad honom att inte köra. Alex hotade att slå sönder dörrarna, drog sig sedan in på sitt rum, slog på TV:n och vred upp volymen till max.
Gustav försökte sova, men Alex snarkade så högt att han tände TV:n för att få tystnad. När han väl fick tyst, släckte han den och la sig själv.
Nästa morgon gick Alex en stund i skogen, kände kylan i kinderna, kom tillbaka till huset och njöt av en kopp hett te på soffan. Han kom inte ihåg gårdagen. Ingrid hade sedan dagen haft huvudvärk.
Gustav och Ingrid packade en väska med husmanskost hemlagad sylt, knäckebröd, ost och några kanelbullar och Alex tackade ja direkt.
Så mycket har ni gjort! Min fru kommer bli glad, hon har aldrig smakat så goda kompotter. Jag har inget att ge er i nyår, men nästa gång tar jag med presenter.
Ingrid torkade bort en tår och sa:
Kom inte tillbaka, son! Vi älskar dig och oroar oss, men du kan lika bra sitta på soffan hemma där du har en bättre TV än vår.
Alex insåg att han gjort sina föräldrar ledsna, men visste inte vad han skulle säga. Han vinkade, steg in i bilen och körde tillbaka till Stockholm, där det vanliga kaoset väntade.
