Förra året åkte vår son till sin mormor i Småland för att tillbringa sommaren där. Han hade längtat så efter sommarlovet, så mycket att han hade packat sin väska i god tid och åkte iväg flera dagar innan det egentligen var tänkt.
Mormor tog verkligen hand om honom. Hon blev så glad över att ha sitt barnbarn hos sig och gav honom all uppmärksamhet. Hon tillät honom nästan allt full frihet. När Erik, som vår son heter, kom till byn, kände han sig alldeles fri. Han var lycklig och räknade alltid ner dagarna till nästa gång han skulle få åka till mormor. Det var som att gå in i en annan värld, utan föräldrarnas regler. Men den här gången blev det inte riktigt som han hade tänkt sig.
Samtidigt som Erik anlände fick även mormors yngre dotter, min syster, för sig att komma och bo där en period. Hon arbetar som konsult och reser ofta runt i landet, men när hon inte gör det brukar hon bo där. Hon har ingen familj själv, så hon arbetar mycket och tar sällan semester. Erik hade egentligen bara träffat henne över videosamtal någon enstaka gång. För honom var hon bara den där roliga tanten som ibland dök upp på skärmen och skickade paket nästan som en god fe.
Det var först när de tvingades bo under samma tak i några dagar, som de verkligen lärde känna varandra. Och då började hon genast att uppmärksamma saker hon inte gillade: att han smällde igen dörren, lade sina kläder huller om buller och satt för mycket med mobilen. Kort sagt höll hon koll på allt han gjorde. Erik blev förstås förfärligt frustrerad. Han gick till sin mormor och klagade: “Mormor, moster Moa är jätteelak! När åker hon?
Mormor förklarade lugnt att moster bara försökte uppfostra honom och att han borde visa henne lite respekt. Det var så hon såg på det. Men Erik ville inte riktigt förstå. Till sist, när moster Moa ännu en gång påpekade något, blev han modig och sa: “Du bestämmer ju inte här! Det är bara mormor och morfar som får det!
Moa log, men försökte också förklara att eftersom hon faktiskt bodde där, hade hon lika mycket rätt som alla andra att säga ifrån. Efter det samtalet insåg Erik att han kanske gått lite för långt, och bestämde sig faktiskt för att be om ursäkt till Moa. Sedan dess blev det inga fler konflikter dem emellan. Det var nog ett ögonblick som förändrade hans bild av verkligheten. För även om han trodde att han skulle få koppla av helt i frihet under sommaren, så blev det faktiskt en del regler och tillsägelser ändå. Ingen större skillnad från hemma, egentligen.
Vi skrattar fortfarande åt den där sommaren när vi träffas. Och Moa brukar numera säga att Erik borde komma oftare hem till oss, så att vi hinner ses allihop.
