– Vem skulle vilja ha dig? Tandlös, barnlös, utan släkt och klass – Klara – Vem skulle behöva dig? – ropade Paul högt, spottade och gick sin väg. Klara rusar till fönstret och ser hur mannen hon levt med i 15 år promenerar bort. Hon trodde de var själsfränder, men innan han gick berättade han sanningen: det handlade bara om bekvämlighet. Erfarenheter från familjefotograferingar Klara har sin egen lägenhet, lagar fantastisk mat och sköter hemmet perfekt – allt ville hon göra för honom. Hon funderar på att öppna fönstret och ropa att han inte ska lämna henne. Hon skulle till och med stå ut med förnedringen att låta honom bo kvar, även om han är borta flera dagar hos “den andra”… Bättre det än att vara ensam, lämnad, och 45 år gammal. Hon öppnar fönstret – men då faller blicken på ett porträtt av pappa i sin militäruniform, stolt och rakryggad inför kameran. Då ändrar Klara sig. Hon skäms över sin svaghet. Hon tittar ännu en gång på sin elegante och stilige man som kliver in i en snygg bil med sina saker. Kliver ut i köket, vägen går genom korridoren där mormors gamla spegel står. I spegeln syns en trött, rund kvinna med grått hår och trötta ögon. Hon vet att hon inte är vacker. Dessutom är hälsan inte på topp, tänderna faller ut och pengar till nya räcker inte – han behövde ju ny bil och märkeskläder till jobbet. – Vad gör du för dumheter! Din Paul är stilig som en filmstjärna, och du har bara en urtvättad tröja, uråldrig kjol och ett par blusar. Vrakiga skor och tofflor istället för stövlar. Och din kappa skulle inte ens min mormor ta på sig. Han förväntar sig menyer som på restaurang – stek, ångade biffar, fyllda pannkakor, alltid något gott. Ge dig! Man ska inte slava för en man, vännen, sa kollegan Lisa till Klara. Klara lyssnar men gör ändå som hon vill. Men mannen sa till slut att han lämnar – för en 27-årig tjej. Med fyra barn. – Hon är ung, suckade Klara. Men kollegan och vännen rotade i sociala medier och bland grannarna. Och sa: – Hon som kallar dig släktlös! Du är ju från en ordentlig familj – hon är en katastrof. Aldrig jobbat, barnen har olika pappor, festar till åttonde månaden i graviditeten, mamman likadan. Så prata inte om ungdom. Men män gillar väl sådant. Fast en familj bygger man inte på det. Klara, håll ut! Klara står på sig. Lägenheten mitt i stan är hennes, fixad av pappa så Paul aldrig får några rättigheter. Klara bestämmer sig för att hyra ut ett rum, för ekonomins skull. Ett bygge pågår i området. In flyttar byggingenjören, Volodymyr Svedelius, trevlig herre med grått skägg. Han säger: – Jag kan betala i förväg – fixa tänderna! Det är ju synd, en sån vacker kvinna. Klara rodnar. Men han ger henne mer pengar – betala när du kan. Sedan kommer hans bror, Kirill, stylist. Kavaj i kanariegult och lila byxor, fantastisk frisyr. Beslöt att ta Klara under sina vingar och byta hennes stil. Han förändrade henne verkligen. Håret glänser, sminket lyfter ansiktet, tänderna fixade. Promenerar till jobbet, kilona rasar, börjar morgonlöpa i parken. Söt kvinna med mjuk leende och fina smilegropar, som en fjäril ur sin kokong. En dag ringer det på dörren. Hyresgästen öppnar och ropar: – Klara, det är någon till dig! På tröskeln står ex-mannen Paul, nu så åldrad, blek och förvirrad att Klara knappt känner igen honom. – Vad vill du? frågar Klara. Hon minns att hon försökte ringa honom, men han blockade henne till slut. Nu står han där. – Du har blivit så…! säger Paul imponerat. Klara bryr sig inte om komplimangerna. Hon minns nattlig gråt, ångest, tankar på att ge upp livet. – Klara, vad jag har fått stå ut med! Den där bara slet pengar ur mig, barnen bråkiga, hon gör ingenting, lagar burkmat och snabbnudlar – till mig! Tvättar allt ihop så skjortorna blir förstörda. Jag har inte köpt mig ett plagg på ett år. Låter som ett dårhus! Klara… Jag saknar dig. Kan vi börja om? Snälla? Men i sina öron hör Klara hans gamla ord: – Vem skulle vilja ha dig? Tandlös, barnlös, utan släkt och klass – Klara. Klara ser på honom en sista gång. Då öppnas dörren, Volodymyr Svedelius tittar ut: – Klara! Behöver du hjälp? Herrn, vad gäller det? Paul ryter: – Vem är du? – Det är min man, Volodymyr. Kom aldrig hit igen! säger Klara och stänger dörren rakt framför näsan på Paul, som tappar hakan av förvåning. Klara ursäktar sig inför hyresgästen. Att kalla Volodymyr sin man. Han suckar och utbrister: – Nu är det dags att förklara! Jag älskar dig, Klara! Hur kan man lämna en så fantastisk kvinna? Gifter du dig med mig – på riktigt? Han är änkling. Och Klara säger ja – efter två månader. Han överöser henne med rosor. De köper stuga. Hon ser inte hur ex-maken ibland smyger efter dem och svär över sitt liv, att han en gång valde bort en fin människa för en tom fasad. Nu ensam med ingenting. Klara och Volodymyr går hand i hand på gatan, lyckliga och förälskade. Och Klara väntar barn. Gilla gärna och dela era tankar i kommentarerna!

Vem skulle någonsin behöva dig? Tandlös, infertil, utan stamtavla Märta!
Vem skulle behöva dig? ropade Per innan han fnös och gick ut.
Hon rusade fram till fönstret och såg på honom, mannen hon delat femton år med. Märta hade trott att de levde i symbios, men nu när han lämnade henne berättade han sanningen det var bara bekvämt för honom.

Erfarenheter av familjefotograferingar
Märtas lägenhet var charmig, hon lagade fantastisk mat och var en utmärkt värdinna. Hon hade varit redo att göra allt för honom.

Märta övervägde om hon skulle öppna fönstret och ropa att han inte skulle lämna henne.

Hon var till och med redo att förnedra sig och låta honom bo kvar, även om han knappt var hemma några dagar i veckan, för att spendera dem med den nya kvinnan…

Det kändes ändå bättre än att vara ensam, övergiven vid fyrtiofem. Hon öppnade fönstret men då råkade blicken fastna på hennes fars porträtt. Han stod där i uniform, hakan högt, stolt blick mot kameran.

Och Märta stängde fönstret. Hon skämdes, insåg sin egen svaghet.

Hon såg efter sin elegante man som satte sig i den dyra Volvon med sitt bagage.

Hon gick ut i köket, genom den smala hallen där mormors gamla spegelbyrå stod.

I spegeln såg hon sin egen trötta, runda figur det grå håret och de matta ögonen.

Märta visste att hon inte var någon skönhet. Nu verkade även hälsan svika. Tänderna gick sönder, och pengar till nya fanns inte Per behövde ju en ny bil och fina kläder till jobbet.

Vad är det för dumheter! Din Per klär sig som en skådespelare och du går runt i utslitna tröjor, uråldrade kjolar och ett par blusar. Trampade skor och stickade stövlar istället för riktiga. Din kappa med krage skulle inte ens min mormor haft på sig. Menyn du lagar är som på restaurang. Han ska ha biff, han vill ha köttbullar, pannkakor med fyllning… Kasta ut honom! Man ska inte springa efter en karl, Märta! sa hennes kollega, Ingrid.

Men Märta lyssnade och gjorde ändå som hon ville. Och sen kom det mannen sa att han skulle gå. Till en 27-årig kvinna. Med fyra barn.

Hon är så ung, suckade Märta.

Men vännen och kollegan hade grävt lite i sociala medier, pratat med grannar, och berättade:

Hon är absolut inget att hänga i granen! Flera barn med olika pappor, inte jobbat en dag, mammans liv lika kaotiskt. Märta, du är ju från en respekterad familj! Per kallade dig utan stamtavla han skulle skämmas. Men karlar gillar kanske sådana kvinnor lättviktare… Men ett hem får man inte av sånt. Märta, håll ut!

Märta höll ut. Hennes stora centrala lägenhet kom från föräldrarna.

Fadern klok som han var ordnade så att Per aldrig hade rätt till något av lägenheten. Märta bestämde sig för att hyra ut ett rum för att få bättre ekonomi.

I området byggdes fler hus, och en dag flyttade in en ingenjör. Han hette Erik Valdemarsson, med kort skägg och vänlig min. Han såg på Märta och sade plötsligt:

Jag kan betala lite i förskott! Gå och fixa tänderna, snälla Märta. Sån stilig kvinna ska inte behöva lida!

Märta rodnade. Så stilig var hon ju inte, men tänderna ville hon gärna ordna.

Och Erik gav henne extra pengar, sade att hon kunde återbetala när hon ville. Sen kom hans bror på besök Märta hade aldrig sett nån sådan. Hon tappade hakan!

Han kom i kanariegul kavaj, lila byxor och vilt hår. Han hette Kristoffer, arbetade som stylist.

Han ville besöka sin bror, och tog Märta under sin vinge. När Märta bjöd gäster på paj föreslog Kristoffer att han skulle förändra hennes stil.

Han förändrade verkligen. Håret blev glansigt och ljust, sminket lyfte hennes vackra drag. Tänderna blev lagade. Hon gick till jobbet till fots, tappade de kilon hon burit på. Hon började till och med jogga på morgnar i parken!

En ny kvinna, med mjuk leende och söta skrattgropar. Som en fjäril som lämnat sin obetydliga puppa.

En dag ringde det på dörren. En hyresgäst ropade:

Märta, det är någon till dig!

Där stod ex-mannen. Märta kände knappt igen honom. Per hade åldrats ett helt decennium på ett år. Han såg sliten, blek och förvirrad ut. Väskorna stod bredvid.

Vad vill du? frågade Märta.

Hon mindes hur hon desperat försökt ringa honom men han hade blockerat henne, vägrat svara.

Nu kom han tillbaka.

Men vad snygg du har blivit! utbrast Per.

Komplimangerna bet inte. Märta mindes alla sömnlösa nätter, dödslängtan, det oändliga gråten, paniken.

Märta Jag har haft det så jobbigt. Den där kvinnan bara mjölkade mig på pengar. Barnen verkade okej i början men sen blev det outhärdligt. Skrik och bråk, de utvecklas inte alls, hon sitter och scrollar på mobilen, lagar aldrig mat. Köper bara färdiga köttbullar. Kokade nudlar en gång för mig! Kan du föreställa dig? Nudlar! Skjortorna tvättar hon i samma maskin, allt färgar av sig. Jag har inte köpt en enda sak till mig själv, allt går till dem Det är som att leva på dårhus. Märta, snälla Kan vi börja om? bönade han.

Men i Märtas öron dånade hans ord:

Vem skulle behöva dig? Tandlös, infertil, utan stamtavla Märta.

Hon såg på honom än en gång. Då öppnades dörren, Erik Valdemarsson tittade ut och frågade:

Märta! Behöver du hjälp? Och du, vad gäller din visit?

Per blev upprörd och röt:

Vem är du egentligen?

Det är min man, Erik. Kom inte hit igen! sa Märta och stängde dörren framför Pers förvånade ansikte.

Hon bad hyresgästen om ursäkt. Att kalla dig man… Han log bara och sa:

Kanske dags att säga det rakt ut: Märta, jag älskar dig! Hur kunde någon lämna en så fantastisk kvinna? Vill du gifta dig med mig på riktigt?

Han var änkling. Och Märta tackade ja, två månader senare stod de tillsammans. Erik överöste henne med rosor, de köpte ett sommarhus.

Ingen av dem såg den gamle maken ibland smyga omkring på gatan, med självkritik brinnande i blicken; han hade bytt bort en bra människa mot en tom fasad, och stod nu helt ensam.

Märta och Erik promenerade hand i hand lyckliga och förälskade. Och snart väntade de sitt första barn tillsammans.

Gilla och lämna gärna dina tankar i kommentarerna!