“Linnéa, mellan oss är det slut!” säger Johan med en kall röst. “Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har lämnat in en ansökan om skilsmässa. Du har tre dagar på dig att packa dina saker. Om du flyttar ut, ge mig ett tecken. Jag kommer att bo hos min mamma tills jag förbereder lägenheten för barnet och dess mamma. Ja, förvånas inte, min nya flickvän är gravid! Tre dagar, Linnéa!”
Linnéa förblir tyst och känner hur marken sjunker under fötterna. Vad kan hon säga? I fem år har de försökt få barn, men tre graviditeter har slutat i tragedier. Läkarna har försäkrat att hon är frisk, men varje gång har något gått fel. Linnéa lever hälsosamt och är extra försiktig under graviditeterna. Senast svimmade hon på jobbet och ambulansen kom inte i tid…
Dörren slår igen bakom Johan och Linnéa, utmattad, sjunker ner på soffan. Hon har ingen ork att packa någonting. Vart ska hon ta vägen? Före bröllopet bodde hon hos sin moster, men hon är död nu och lägenheten såldes av kusinen. Ska hon flytta tillbaka till byn Frösön till mormors hus? Hyra en lägenhet? Och vad med jobbet? Frågorna snurrar i huvudet medan tiden går.
På morgonen öppnas dörren och svärmor Ingrid Svensson kommer in.
“Sover du inte? Det är bra att du inte gör det”, säger hon torrt. “Jag har kommit för att se till att du inte tar med dig något som inte tillhör dig.”
“Jag tänker inte ta din sons gamla strumpor”, säger Linnéa med rynkad panna. “Vill du räkna mina saker?”
“Vad oförskämd du är! Du var så snäll förr. Det var jag som sa till Johan efter den första graviditeten att du aldrig skulle kunna föda.”
“Är det därför du har kommit? Då kan du vara tyst och hålla dig borta.”
“Varför tar du med servisen?” larmar svärmor.
“Den är min, från mostern, ett minne efter henne.”
“Det blir tomt här utan den!”
“Det är inte mitt problem. Men du får åtminstone ett barnbarn.”
“Ta bara det som tillhör dig!”
“Laptopen, kaffebryggaren och mikrovågsugnen är gåvor från kollegorna. Bilen köpte jag före bröllopet. Din son har sin egen.”
“Du har allt du behöver men kan inte få barn!”
“Det är inte din sak. Det verkar som Gud ville ha det så.”
“Ångrar du det inte? Kanske gjorde du det med flit?”
“Du pratar nonsens. Jag kan inte tänka på det utan att det gör ont.”
Linnéa ser sig omkring hennes saker har försvunnit. Borsten, sminket, tofflorna… Hon har glömt något viktigt. Svärmoderns närvaro stör henne. Hon minns kattstatyn, ett minne från mormor. Inuti finns ett hemligt utrymme med örhängen och en ring inte värdefulla men kära. Johan tyckte den var en bagatell. Kanske har han kastat den? Linnéa går ut på balkongen.
“Vad gör du där?” hörs svärmoderns röst. “Ta dina saker och gå!”
Hon hittar kattstatyn, allt är som det ska. Nu kan hon lämna.
“Här är nycklarna, adjö. Jag hoppas vi inte ses igen.”
Linnéa går till kontoret. Hon är sjukskriven men begär semester.
“Vi stöder dig”, säger chefen. “Men det är svårt utan dig. Räcker tre veckor? Håll kontakten.”
Linnéa sluter ögonen och känner hur Pers hand lätt klämmer hennes, med vetskap om att efter all smärta börjar hennes nya liv just nu.”Linnéa, mellan oss är det slut!” säger Johan med en kall röst. “Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har lämnat in en ansökan om skilsmässa. Du har tre dagar på dig att packa dina saker. Om du flyttar ut, ge mig ett tecken. Jag kommer att bo hos min mamma tills jag förbereder lägenheten för barnet och dess mamma. Ja, förvånas inte, min nya flickvän är gravid! Tre dagar, Linnéa!”
Linnéa förblir tyst och känner hur marken sjunker under fötterna. Vad kan hon säga? I fem år har de försökt få barn, men tre graviditeter har slutat i tragedier. Läkarna har försäkrat att hon är frisk, men varje gång har något gått fel. Linnéa lever hälsosamt och är extra försiktig under graviditeterna. Senast svimmade hon på jobbet och ambulansen kom inte i tid…
Dörren slår igen bakom Johan och Linnéa, utmattad, sjunker ner på soffan. Hon har ingen ork att packa någonting. Vart ska hon ta vägen? Före bröllopet bodde hon hos sin moster, men hon är död nu och lägenheten såldes av kusinen. Ska hon flytta tillbaka till byn Frösön till mormors hus? Hyra en lägenhet? Och vad med jobbet? Frågorna snurrar i huvudet medan tiden går.
På morgonen öppnas dörren och svärmor Ingrid Svensson kommer in.
“Sover du inte? Det är bra att du inte gör det”, säger hon torrt. “Jag har kommit för att se till att du inte tar med dig något som inte tillhör dig.”
“Jag tänker inte ta din sons gamla strumpor”, säger Linnéa med rynkad panna. “Vill du räkna mina saker?”
“Vad oförskämd du är! Du var så snäll förr. Det var jag som sa till Johan efter den första graviditeten att du aldrig skulle kunna föda.”
“Är det därför du har kommit? Då kan du vara tyst och hålla dig borta.”
“Varför tar du med servisen?” larmar svärmor.
“Den är min, från mostern, ett minne efter henne.”
“Det blir tomt här utan den!”
“Det är inte mitt problem. Men du får åtminstone ett barnbarn.”
“Ta bara det som tillhör dig!”
“Laptopen, kaffebryggaren och mikrovågsugnen är gåvor från kollegorna. Bilen köpte jag före bröllopet. Din son har sin egen.”
“Du har allt du behöver men kan inte få barn!”
“Det är inte din sak. Det verkar som Gud ville ha det så.”
“Ångrar du det inte? Kanske gjorde du det med flit?”
“Du pratar nonsens. Jag kan inte tänka på det utan att det gör ont.”
Linnéa ser sig omkring hennes saker har försvunnit. Borsten, sminket, tofflorna… Hon har glömt något viktigt. Svärmoderns närvaro stör henne. Hon minns kattstatyn, ett minne från mormor. Inuti finns ett hemligt utrymme med örhängen och en ring inte värdefulla men kära. Johan tyckte den var en bagatell. Kanske har han kastat den? Linnéa går ut på balkongen.
“Vad gör du där?” hörs svärmoderns röst. “Ta dina saker och gå!”
Hon hittar kattstatyn, allt är som det ska. Nu kan hon lämna.
“Här är nycklarna, adjö. Jag hoppas vi inte ses igen.”
Linnéa går till kontoret. Hon är sjukskriven men begär semester.
“Vi stöder dig”, säger chefen. “Men det är svårt utan dig. Räcker tre veckor? Håll kontakten.”
Linnéa sluter ögonen och känner hur Pers hand lätt klämmer hennes, med vetskap om att efter all smärta börjar hennes nya liv just nu.
