Jag har på senaste tiden bestämt mig för att sluta bjuda hem någon till vårt hus i Norrtälje. Det är inte för att jag vill spara pengar jag har ett kök som räcker gott, en trädgård med plats för grill och ett bord som står klar. Det handlar snarare om den tid och den energi som följer med att ha gäster.
Att laga mat åt andra tar ofta hela förmiddagen. Jag kan laga en god köttbullespaj eller en lax med dill på nolltid, men att stå i spisen i flera timmar är inte något jag njuter av. Jag tycker om att fixa något speciellt för min fru Anna och våra barn Linnea och Oskar, men för att tillfredsställa en hel släktgrupp känns det som onödig slöseri med kraft. När släkt och vänner kommer på besök finns det ingen annan lösning än att spendera en halv dag i köket, medan alla andra slappar och njuter. Självklart bjuder gästerna inte upp till att hjälpa till de är där för att koppla av.
När de väl har gått måste jag fortfarande lägga ner ett par timmar på att sätta tillbaka allt på sin rätta plats. Det är inte så att de lämnar skräp på golvet eller slänger godispapper överallt; huset ser inte ut som en soptunna när de är borta. Men ordningen försvinner ändå. Möbler flyttas, leksaker hamnar på golvet, och sängkläder måste bytas. Linnea och Oskar lämnar ofta kladd på dukarna och i gardinerna. En gång välte de en vas på fönsterbrädan, så vi fick både sopa upp jord, torka golvet och plantera om blomman. Ibland knäcks lås eller handtag när de leker.
Barnen är en egen liten värld, och jag kan varken övervaka dem hela tiden eller straffa dem för vad deras föräldrar inte ser till. Därför blir jag inte bara kock, utan också den som springer omkring och städar efter dem.
Gästerna är ofta nyfikna på hur vi lever. Jag undviker att tvätta någon tvätt, särskilt underkläder, när jag vet att någon kommer på besök. Jag gömmer saker i garderober, men det hindrar dem inte från att vilja öppna skåpen och titta in. Några av dem insisterar på att granska köket i detalj, vilket känns som ett intrång i vårt privata utrymme. I vår lilla lägenhet i Stockholm är möbler och vasar tätt packade, och många av våra blommor hängs i fönstret. Gästerna rycker ofta av en kvist för att ta med sig hem.
Jag har ibland funderat på om det är jag som är problemet, om jag är någon som behandlar gästerna illa. Men efter att ha sett hur många som kommit och gått har jag insett att jag helt enkelt inte vill lägga mer kraft på att laga mat för dem och sedan städa upp hela lägenheten. Jag föredrar att träffas på ett café för en fika, ta en promenad i naturen eller bara komma hem till ett rent hus där allt är lagom.
