Det var med en smäll som han slog ihjäl väckarklockan, och Lennart Sjöberg klev ur sängen och stapplade barfota ut i köket. Där väntade en chock. Vid bordet satt Angelina, med ena benet korsat över det andra och klädd i en kokett, spetsig förkläde. Eller rättare sagt, det var allt hon hade på sig. Det fick Lennart att blunda hårt.
“Älskling, du är vaken!” fladdrade Angelina upp som en fjäril och hängde sig om halsen på den häpne Lennart. “Jag har redan fixat frukost åt dig!”
“Jaså? Vad är det då?” undrade han och stirrade på något grönt och trådigt.
“Men Lennie, det är ångad broccoli!”
Lennart hade aldrig ätit “ångad broccoli”. Han var van vid mer ordinär frukost.
“Kanske lite majonnäs?” föreslog han tveksamt, oförmögen att tugga den färglösa, smaklösa röran.
Men när han såg Angelinas perfekta ögonbryn höjas i en arg veck, backade han genast:
“Självklart, älskling! Utan majonnäs, givetvis!”
“Vad har jag gjort för att förtjäna detta?” tänkte han medan han tuggade. Men det var inte broccolin han tänkte på. Det var gudinnan som nu tronade på hans köksstol. “Denna nymf… Denna fe… Beatrice – min för evigt!”
***
Första gången Lennart såg Angelina var på teatern där han arbetat som elektriker i trettio år. Medan han bytte en trasig spotlight, riktade han en strålkastare mot scenen – och där stod hon. En skimrande, ömtålig varelse som brände sig fast i hans hjärta. Sedan dess fanns ingen ro.
Lennart var inte den typen som springer efter varenda kjol. En sällsynt egenskap för en teaterarbetare, kanske. Men just därför var han omtyckt – en pålitlig, hederlig karl. Kanske var det därför ödet gav honom Angelina?
***
Han rakade sig hastigt och klädde på sig.
“Älskling, kan du stryka min skjorta?” vädjade han.
Men “nymfen Beatrice” var upptagen med något gudomligt.
“Älskling, kan du inte göra det själv?” morrade hon, utan att lyfta blicken från telefonen.
“Jaja, själv då!”
Eftersom strykjärnet var helt omöjligt att hitta, lät han händerna räcka. Lite vatten, lite gnuggning – problem löst. Han tog sin verktygsväska, pussade Angelina som låg och scrollade i soffan, och rusade till jobbet.
På spårvågen insåg han att något fattades. Han tittade ner på sin väska. Inga smörgåsar, inga köttbullar. “Ingen fara, jag köper något i kaféet,” suckade han.
***
“Älskling, swisha tre tusen. Jag ska göra naglarna idag.”
Lennart blev förvirrad. Visste inte att manikyr kunde kosta så mycket. Men trots den knorrande magen ville han inte göra Angelina besviken. “Jag kan låna av Gunnar om det krisar,” tänkte han och tryckte på “skicka”. Skönhet kräver offer.
En halvtimme innan arbetsslutet kom nästa meddelande:
“Hämta avokado och laktosfri mjölk till middag på vägen hem! Puss!”
Av listan kände Lennart bara igen “mjölk”. Han irrade mellan hyllorna, förlorad. Till slut vädjade han till en butiksbiträde.
“Hur mycket avokado vill du ha?” frågade hon artigt medan hon skyndade mot grönsaksavdelningen.
Lennart tvekade. Han hade ingen aning hur man köpte avokado. Men för att inte verka dum, svarade han:
“Ett par kilo, tack.”
Vid kassan tänkte han sorgset att Gunnar nog skulle få ett besök. Lennart var alltid den som lånade ut – aldrig den som bad om hjälp. “Allt har en första gång,” tröstade han sig medan han släpade hem en kasse full av exotisk grönsak.
Angelina mötte honom med öppna armar. Hon skimrade i siden och doftade så att huvudet snurrade.
“Lennie, jag har saknat dig!” kvittrade hon medan han lastade in varorna i kylen.
“Vad blir det till middag, hjärtat?” frågade han försiktigt.
Han skämdes över sin knorrMen när han öppnade kylen och såg att det fortfarande inte fanns en enda vanlig måltid han kände igen, insåg han plötsligt att han hellre skulle ha sin gamla, enkla Valborg än denna glamorösa dröm som satt och scrollade på soffan.
