Det råkade bli så att både jag och min man satt hemma i karantän i lägenheten i Sundbyberg. Pengarna hade tagit slut. Vi måste hitta på något snabbt, det var fortfarande en vecka kvar till lön, och vi hade bara några få hundralappar kvar på kontot.
Självklart försökte vi hålla oss lugna det fanns fortfarande lite mat kvar i kylskåpet. “Vi klarar oss nog”, sa jag, halvt på skämt, halvt på allvar.
Då kom vi båda på att vi hade en gammal vän till familjen som hade lånat pengar av oss. Summan var visserligen inte stor, men i det här läget skulle den betyda allt.
Jag hade ställt på tekokaren i köket när min man, Lars, redan letat upp hans nummer och ringt upp. Han lät bestämd i rösten, nästan arg, där han krävde tillbaka pengarna på direkten. Efter bara en liten stund förändrades tonläge helt. Plötsligt hörde jag hur han började prata mjukt och tröstande istället.
När han lagt på berättade han med dämpad röst att vännen på andra sidan sagt att hans mamma gått bort och så klart kunde vi inget annat än att visa medkänsla och låta återbetalningen vänta.
Några veckor senare, när vi bestämt oss för att göra rotfruktsgratäng och styrde stegen till Ica Nära för att handla, hände det otänkbara. Vi packade våra påsar med potatis och morötter och var på väg mot utgången när vi plötsligt såg hans mamma, livs levande, stående vid mjölkdisken! Jag stelnade till, och Lars såg ut som om han både ville skratta och skrika av ilska.
Vi kastade oss in i vår gamla Volvo och körde direkt hem till vännen, som bodde bara några kvarter bort. När vi knackade på möttes vi av honom, märkbart berusad, och han vägrade trots vad vi just sett att lämna tillbaka pengarna.
Lars var så arg att jag aldrig sett honom sådan förut. Han var nära att tappa fattningen helt, då började vännen plötsligt gråta och erkände skamset att han ljugit om allt medan ångesten lyste ur ögonen. Han gick in på sitt rum, rotade fram sedlarna och överräckte dem till oss utan ett ord. Sedan såg vi honom aldrig igen.
Berätta för mig hur kan man någonsin lita på folk igen efter något sånt här?
