**Dagboksinlägg**
Idag skulle vara den lyckligaste dagen i mitt liv, men den förvandlades till en riktig soppa. Redan innan ceremonin började visade min svärmor, Kerstin Andersson, sitt sanna jag. Hon insisterade på att vara brudtärna trots att hon är över femtio hon påstod att hon var “ung och vacker” och förtjänade platsen bredvid mig. För min mans, Eriks, skull gick jag med på det. *”Vad kan hända?”* tänkte jag. *”Det är ju bara en tradition.”*
Men det blev värre.
På bröllopet dök Kerstin upp i en lång vit klänning. Vit! Som om hon var bruden. Mitt i alltihop ryckte hon buketten ur min hand och ställde sig bredvid mig, som om all uppmärksamhet skulle vara på henne. Jag höll tillbaka tårarna och vägrade att ta bilder med henne.
Och sen kom det värsta. När vi stod vid altaret och utbytte löften ställde prästen den avgörande frågan: *”Finns det någon som har invändningar mot detta äktenskap?”*
Då räckte Kerstin upp handen.
*”Jag protesterar,”* sa hon högt. *”Det här är min enda son, och jag tänker inte låta någon annan kvinna ta honom ifrån mig. Erik, kom hem nu varför behöver du detta bröllop?”*
Gästerna flämtade, någon fnissade till. Erik stod som förstenad, utan ord. Jag kokade av ilska, men i samma stund visste jag precis hur jag skulle hantera det.
Jag vände mig lugn mot Kerstin och sa, så att alla hörde: *”Mamma, har du glömt dina mediciner igen? Läkaren varnade dig utan dem blir du virrig. Ska jag hämta vatten åt dig? Det här är ju vår bröllopsdag. Jag är din sonhustru, och det här är din son. Har du glömt det?”*
Sen vände jag mig till gästerna: *”Förlåt, min svärmor har det svårt ibland. Hon vet inte alltid vad hon säger. Kyrkoherden, vi kan fortsätta hennes ord betyder inget. Hon är inte riktigt sig själv.”*
*”Jag är inte sjuk!”* protesterade Kerstin.
*”Nej, naturligtvis inte,”* svarade jag mjukt. *”Du har bara glömt medicinen. Strax ska jag ge dig den.”*
Hon tystnade, gick och satte sig, och ceremonin fortsatte. Vi gifte oss, och i det ögonblicket lärde jag mig en viktig läxa: Ibland måste man vara listig för att skydda sin egen lycka.
