Skickar mannen till en väninna för att få hjälp och ångrar det direkt
– Jag kommer aldrig mer gå till Maja igen! Låt fastighetsförvaltningen anlita hantverkare!
– Vad har hänt? förstår Alva inte. Är något fel?
– Jo, allt är fel! säger Erik röd i ansiktet. Hon ja, kort sagt
– Vadå? ropar Alva när Erik inte kan fortsätta.
– Varför tog du inte med mannen? frågar Anna Svensson. Två personer har betalat för biljetten.
– Inga problem, jag är inte på diet, ler Alva. Jag har råd!
– Inte på det sättet, säger Anna Svensson och rycker upp glasögonen. Det var meningen att alla skulle komma med familjen!
– Dölj du din man för oss, Alva! säger Sofia med ett flin.
– Det är inte så, svarar Alva. Han är sjuk!
– Börjar du fira nyår för tidigt? skrattar Sofia. Då hade vi hällt i honom ett kilo julmust, han hade garanterat blivit frisk på direkten!
– Jo, annars skulle du bli änka, skakar Nathalie på huvudet.
– Så skulle vi ha skjutit honom! avfärdar Sofia. Här har vi ett sånt här blomsterfält! Alla kan återuppstå!
– Och dansa loss! ler Nathalie.
– Alva, har du kanske ingen man över huvudtaget? flinar Sofia. Kanske håller du på att skydda dig från gamla killar som klamrar sig fast om du har en ring på fingret?
Vi hittar dig en bra man om du bara ringer!
– Jag har en man, svarar Alva torrt.
– Ja, ja! bekräftar Nathalie. Hon har tagit med vigselbeviset till personalavdelningen. Erik Pettersson, om minnet inte sviker.
– Alva, håller du på att hålla din man borta från oss? undrar Sofia misstänksamt. Det känns lite skumt!
För två månader sedan hade vi en personalresa, då var du bara med sonen! Idag är det en företagsfest och du är helt ensam!
Och han hämtar dig inte från jobbet! Han möter dig inte ens! Han säger inte hejdå!
– Han jobbar, svarar Alva kort.
– Okej, varför ligger ni på mig? viftar Anna Svensson med händerna. Mannen finns! Alva är nöjd! Ingen ber om att låsa sig in i ditt liv!
Anna Svensson är huvudredovisare och representerar ledningen på festen.
Det fanns också en chef, men han, som han lovat, gick på en fest. Så han framstår som otydlig.
När andra glaset kom var han redan på väg att dansa!
– Jag tror att Alva gömmer sin man för oss, säger Veronika fundersamt. Vi jobbar i samma team, så vi är ganska nära varandra! Vänskapligt, kan man säga! Jag har till och med varit hemma hos henne!
– Så ja! säger Sofia och tittar nyfiket på kollegan.
– Och vad då? frågar Alva.
– Jo, svarar Veronika och låtsas tänka. Hur många gånger har jag varit på Alvas hem utan att ha sett hennes man? Jag kan svära på att han har varit där minst två gånger!
– Så, han är antingen på toaletten eller på balkongen! svarar Alva. Han har ingen rätt att rota i mina affärer!
Förklaringen är rimlig och skulle ha klarat alla. Men Alva säger det så nervöst att rösten darrar så tydligt att alla vid bordet misstänker en fälla.
– Att ljuga, Alva, är inte snyggt, säger Nathalie. Hon, som chef för personalavdelningen, upptäcker lögner direkt.
– Herregud! utbådar Alva. Varför skulle han ha lämnat över sig till er?
– Jag vill bara veta vem han är! Vilken man och far han är! Man måste ju veta om man ska ge honom en lektion eller en uppfostran!
Vi kan alla som kollegor hjälpa till att fostra Erik Pettersson!
– Behöver han inte uppfostras, protesterar Alva. Jag klarar mig själv!
– Men berätta åt mig hur han är! frågar Sofia. Du är ny i laget, bara ett halvt år, och vi vet knappt något om dig!
– Erik är min man, han är som en man. Vanlig, genomsnittlig, jobbar, svarar Alva med en axelryckning. Ja, det finns massor av sådana!
– Åh, du döljer! ler Nathalie slugt. Du litar inte på honom! Så du håller honom borta från oss, dina vänner och kollegor! Inte bra, Alva! Inte bra!
– Men om jag har objektiva skäl? frågar Alva.
– Dela med dig, så bedömer vi hur objektiva dina skäl är! svarar Sofia beredd att lyssna.
– Jo, jo, Alva, bekräftar Anna Svensson. Medan vår chef håller på med sina pauser, står resten av programmet på vänt. Vi underhåller oss med livshistorier!
– Inte så mycket intressant, säger Alva osäkert.
– Men vi lyssnar! uppmuntrar Sofia och peppar Alva.
***
Alvas tidigare liv och hennes familj, så kallat hennes förflutna innan flytten, gick till i en liten ort två tusen kilometer härifrån.
Det visade sig att alla de viktigaste händelserna i hennes liv blev kvar i det förflutna. Det nya livet är lugnt, tyst och jämnt.
Alla viktiga livsläxor lärdes redan där, så i det nya kan hon njuta av stillsam lycka.
Det gamla kan inte kallas lugnt, särskilt inte slutet. Men låt oss gå i ordning.
Alva träffade Erik på jobbet efter yrkesskolan. Han var lite äldre och hade högre rang i lönelistan. Det hindrade inte att förälskelsen blossade upp och så småningom växte till ett starkt äktenskap.
Kollegorna gladdes åt de unga, men lyckan var inte fullständig, snarare lite skev.
Företaget där den nya familjen föddes hade mestadels kvinnlig personal, medan männen var knappa, särskilt ingenjörer inom KIP där Erik jobbade.
Många drömde om Erik. Runt tjugo personer i kontoret flirtade med honom, och i verkstaden var alla intresserade.
När Erik blev officiell make, tog kvinnorna på kontoret ett djupt svalg. Alla började hata Alva för att hon tog bort en potentiell make.
Men de förstod att bara Alva kunde välja Erik. De som hade varit intresserade av honom innan Alva kom, kunde inte låta bli att klaga på att han valde nykomlingen.
När Erik blev gift antogs det att alla kommentarer om honom försvann. Kandidaten var ute, men det missnöjda folket vägrade ge upp.
De pressade Erik, om än mer subtilt än tidigare.
– Är Alva bra på matlagning? Städar hon bra? Säger du inte nej? Jag lagar utmärkt och har ordning hemma, och är redo för första signalen!
Det var menat som ett skämt, men skämtet var så sant att ingen ville skratta.
När Alvas och Eriks son föddes kom ännu en “citronleverans”. De mest envisa höll fast, och de kunde inte accepta att Erik inte var deras.
De var till och med redo att låta honom bli fri igen för att bli en möjlig make.
Allt förblev hemligt. Alva fick leenden i ögonen, de smickrade henne. Att vara vän med henne var fördelaktigt.
Alva blev förskollärare innan föräldraledigheten och, eftersom hon studerade på distans, blev hon mästare efter ledigheten. Några år senare blev hon biträdande chef för avdelningen.
Man behövde vara vän med henne, men hatet försvann inte. En bisarr blandning. Målet att sprida henne från maken var fortfarande levande.
Men den som mest avancerade i sina skvaller var Maja. Hon var också en mästare och, likt Alva, kom från arbetslaget. Maja försökte bli god vän med Alva.
Alva lät inget svek och var öppen och ärlig.
Hon hjälpte Maja så gott hon kunde: lånade pengar, delade kunskap, och skickade maken på små reparationer till Majas hem.
Men en händelse fick Alva att bli misstänksam.
Erik kom tillbaka från Majas hus, hade bytt eluttag i lägenheten, såg orolig ut. Han gick runt och sa:
– Jag går aldrig mer till Maja! Låt fastighetsförvaltningen anlita hantverkare!
– Vad hände? förstod Alva inte. Är något fel?
– Allt är fel! rodnar Erik. Hon ja, i korthet
– Vad menar du? ropade Alva när Erik inte kunde slutföra meningen.
– Hon trakasserade mig! Hon kastade sig på mig! Jag knappt kunde ta mig loss!
– Skämtar du? protesterade Alva.
– Vid mitt barns sjukdom svär jag på sanningen! Erik darrade. Hon mötte mig i morgonrocken. Jag tänkte att hon var hemma.
Och så ramlade hon ner! Jag duckade!
Hon högg i mig som en fästing! Jag fick blåmärken på axeln! Erik svalde, och sa: Jag går inte längre till henne!
Maja visste inte att Erik hade bekänt allt för sin fru. Så när Alva kom till jobbet nästa dag spreds rykten om att Erik och Maja haft en oförglömlig kväll!
Maja visade till och med en lapp av hans skjorta som hon hade rivit i ett passionerat ögonblick!
Maja isolerade Alva på toaletten och förklarade tydligt vad som skulle hända med Maja om hon fortsatte sprida falska rykten.
Maja fick ett slag i ansiktet och fick gå och fixa sin smink, och Alva trodde att det var slut.
Det räckte inte.
Företagsfest. Alla gick ut i full skrud. Självklart var Alva med maken, och många hade med sig sina partners.
Maten flöt på, festligheterna körde på utan stopp. Plötsligt märkte Alva att hennes man inte var i närheten. Bland kollegorna fanns ingen man.
Hon hade bara gått en stund på toaletten.
Sökandet dröjde. Restaurangen hade för många rum. En halvtimme sprang Alva genom mörka korridorer och små salar med stolar som låg på borden.
Men hon fann honom! Hon föll nästan omkull.
Tre kollegor hade omringat Erik, tog av hans kläder och började pilla på honom. Erik tänkte inte protestera.
Alva kastade sig in i tumultet, ryckte i kollegornas hår. De hade inga kläder på sig. Hon gav dem så många slag hon kunde, och kastade dem sedan ur rummet.
När hon nådde maken var han helt ur balans. Erik luktade inte längre av sprit, men hans medvetande var dimmigt. Han dreglade.
Alva försökte återfå honom, som om hon ville väcka honom. Hon såg en kamera på ett stativ.
Två och två blev en obehaglig ekvation.
De hade spelat in filmen. De tre idioterna, Maja och hennes två kompisar från planeringen.
Om Alva hade sett videon skulle hon ha kastat ut maken! Vem kan förlåta ett sådant svek?
Efter helgen skriver Alva och Erik in sin uppsägning. Att hämnas är meningslöst, men att säga upp sig under semestern, när kallt huvud vinner, är försent. Allt om Erik är redan i vinden. Det är enklare att åka bort.
Det värsta är att både Maja och de två från planeringen var Alvas vänner.
– Bättre att inte ha vänner! summerar hon.
Sen, efter att ha diskuterat med maken, bestämmer de att Alva helt enkelt inte introducerar sin man för sina väninnor och kollegor.
– De ser honom inte, de vet inget, så de kommer inte in i våra affärer! slutar Erik. Om någon kommer på besök så flyr jag eller stannar hemma.
Men han vill inte träffa dem alls. Jag har en älskad fru, en dyrad son! Och alla!
På den nya platsen, i det nya livet, delar Alva helt privatliv och arbete. Därför ser ingen kollega eller vän maken.
– Vilken försiktig förutseende! säger Anna Svensson respektfullt. Så kallad beräkning! Såtillvägagångssätt! Om ingen vet om maken, blir ingen frestad!
– Det är ja, suckar Sofia. Titta på Nathalies man, han försvann också! Vem? Bästa vännen!
Och på Sanna i marknadsavdelningen! Två barn kvar. Och också en gammal vän!
Så ser man, det är bäst att inte ha väninnor överhuvudtaget!
– Jag tänkte likadant, säger Alva. Men en ny stad, nya människor. Man måste ändå umgås.
Erik föreslog att ingen skulle veta om honom. Man, män, alla! Vem, vad, hur spelar ingen roll!
– Verkligen intressant, säger Veronika. Men jag tänker inte gå in i det!
– Nej, gå inte in! skrattar Anna Svensson. Ju färre era väninnor vet om era män, desto färre chanser att de tar dem ifrån er!
