Onödigt barn
Vad vill du döpa din lilla flicka till? Den äldre läkaren såg med en professionell men vänlig blick på sin unga patient.
Vi har inte funderat ut något namn än, svarade Ingrid, som satt bredvid sängen på en stol. Det är viktigt att välja rätt, Linnea måste få fundera ordentligt.
Jag vill inte döpa henne alls. Överraskande för alla var det Linnea själv som sa det. Jag tänker inte ta med mig henne hem. Jag skriver under ett avstående.
Hur kan du säga så där? Ingrid for upp och gav flickan en ilsken blick innan hon vände sig till läkaren. Hon vet inte vad hon pratar om. Självklart ska vi ta hem lilla flickan.
Jag kommer förbi senare, ni behöver vila, sa läkaren utan större intresse att blanda sig i familjegrälet.
Knappast hade dörren stängts förrän Ingrid började anklaga Linnea.
Hur vågar du säga så där? Vad ska folk tro? Vi har redan flyttat till Stockholm för att allt skulle gå så diskret som möjligt. Det här barnet hör hemma i vår familj.
Och vems fel är det? Linnea såg sin styvmor stint i ögonen. Om du hade lyssnat på mig från början, hade allt varit annorlunda. Då hade jag fått gå klart gymnasiet och göra något av mitt liv. Om du nu vill ha barnet så gärna, får du ta hand om henne själv.
Linnea vände sig mot väggen och markerade att samtalet var slut. Ingrid försökte en stund till övertala henne, men då dök en sjuksköterska upp och bad henne lämna rummet; patienten behövde lugn och ro.
Linnea blev ensam kvar. Tårarna rann tyst ner på kudden och hon bad alla högre makter att det hemska snart skulle vara över.
Ett försiktigt knack väckte henne ur tankarna. Hon torkade snabbt bort tårarna. Med djup suck sa hon:
Kom in.
Linnea väntade sig någon från personalen, eller kanske pappa. Men kvinnan som kom in var ett helt främmande ansikte.
Kan jag hjälpa dig med något? Ingen kunde ana hur svårt det var att låtsas vara lugn i det ögonblicket!
Jag råkade höra Av en slump. Läkarna pratade utanför mitt rum, kvinnan verkade osäker på hur hon skulle säga det hon ville.
Ja, jag tänker faktiskt adoptera bort mitt barn. Det är väl det du undrar över?
Jag såg hur din mamma
Hon är inte min mamma! Linnea avbröt henne skarpt och all behärskning försvann. Hon är bara min styvmor som tror att hon kan bestämma allt. Min riktiga mamma jobbar utomlands.
Förlåt, jag ville inte såra dig, mumlade kvinnan. Jag har själv tre barn och kan inte förstå varför du gör så här. Jag växte själv upp på barnhem, så jag blir bara så orolig för din dotter. Hon är ju oskyldig!
De säger att små barn adopteras snabbt. Linnea ryckte på axlarna. Men själv kan jag inte ens ta henne i famnen. Om Ingrid inte hade blandat sig i, hade det aldrig gått så här långt.
Men du är ju vuxen, eller hur? Du är över femton?
Ja, och se så det blev! Linnea härmade sin styvmors strama röst. Vilken skam för familjen! Hur ska vi kunna visa oss bland folk?
Jag förstår inte
Jag ska berätta, Linnea log snett. Kanske slutar du döma mig då.
**********************************************
Sista året på gymnasiet blev ett av Linneas värsta. Hennes pojkvän, Emil, blev inkallad till lumpen. Samtidigt började en ny kille i klassen, en bortskämd stockholmskille som blivit utkastad av sin pappa till landet för att han ställt till med för mycket problem hemma.
Isak bjöd ständig på fina presenter, tog tjejerna till fina kaféer och lyxiga restauranger i stan. Men han var mest intresserad av att samla poäng och inte av riktiga relationer. Därför hade hans pappa också skickat honom från Stockholm till landsorten.
Linnea var den enda som inte föll för Isak. Hon saknade Emil och behövde ingen annan. Det verkade som att Isak fattade vinken och började flirta med andra tjejer. I alla fall trodde Linnea det.
Hon hade fel.
I december hade en av Linneas vänner födelsedagsfest. Hela klassen dök upp, och Isak också. Men han ville inte fira någon, utan hade andra planer.
Mitt under festen fick Linnea ett samtal och gick ut i hallen för att prata. När hon kom tillbaka satt Isak vid hennes plats. Först tänkte hon inte på det, men sedan började hon må illa
På morgonen vaknade hon av att någon låg bredvid henne. Isak låg där och log självsäkert.
Du stretade verkligen emot, men nu har du fått din kompensation, sa han, som om ingenting hade hänt. Jag blev förvånad, måste jag erkänna. Din Emil är verkligen lättlurad.
Linnea fick kämpa för att ta sig hem. Hon snubblade fram, huvudet snurrade, folk såg äcklat på henne när hon stapplade förbi.
Hon tryckte bara på ringklockan; hon visste att Ingrid skulle öppna.
Var har du varit? Ingrid var rasande när hon öppnade dörren. Du svarade inte, du kom inte hem, och titta på dig! Om din pappa fick se dig så här
Ring en läkare och polisen, avbröt Linnea. Jag vill anmäla. Han ska få vad han förtjänar.
Ingrid tystnade och tänkte snabbt.
Vem var det?
Isak, vem annars, Linnea fick nästan inte fram orden. Ingen annan skulle vara så fräck. Ring nu, annars gör jag det själv.
Vänta lite, sa Ingrid kallt. Han kommer ändå bara slippa undan. Jag tar ett annat snack med hans pappa, så får vi ersättning.
Är du galen? Vilken ersättning? Jag ringer polisen direkt!
Du gör ingenting! röt Ingrid och låste dörren. Linnea orkade inte kämpa emot. Om du polisanmäler tror ändå ingen dig, och så får vi skämmas inför hela Slite. Jag fixar det här själv.
Linnea hade tappat sin mobil. Hon kunde inte gå någonstans, eftersom Ingrid låste dörren. Huvudet snurrade bara mer och mer, och sängen kändes som en magnet
Några dagar senare flyttade Linnea till sin mormor utanför Norrköping. Hon ville inte oroa sin mormor, så hon låtsades som att allt var bra.
En månad senare förstod Linnea att hon väntade barn.
Ingrid var överlycklig. Det här skulle ordna familjens ekonomi! Isaks pappa skulle betala för att undvika skandal. Bara Linnea höll tyst till vecka tjugo.
Vad Linnea kände frågade ingen efter. När hon tog upp att hon ville göra abort blev det bråk, och Ingrid höll henne under ständig uppsikt.
Isaks pappa var inte glad, men betalade ändå. Och han lovade fortsätta betala generöst under lång tid.
************************************************
Nu fattar du, va? Jag har förlorat så mycket på detta barn. Emil gjorde slut han trodde inte på mig. Mina vänner försvann. Vi var tvungna att flytta. Jag har knappt gått klart gymnasiet!
Förlåt, jag hade inte rätt att döma dig, kvinnan såg nedslagen ut. Men lilla flickan har ju inte gjort något fel.
Linnea, vi måste prata, Ingrid klampade in med sin man släpandes efter. Ursäkta, men det här är familjesak!
Kvinnan gav Linnea en medlidsam blick och smet ut.
Du förstör allt om du lämnar barnet här. Då får du aldrig komma hem igen. Vart ska du ta vägen? Din kära mormor är borta och lägenheten gick till din morbror. Ska du bli uteliggare?
Nej, hon följer med mig. In i rummet klev en stilfull kvinna. Linneas ögon tändes av glädje.
Mamma! Du kom!
Klart jag kom. Tror du jag skulle lämna dig i sticket? Sara kramade om Linnea. Hade du bara berättat för mig tidigare hade jag tagit hem dig på en gång. Jag tänkte att det var bäst att du gick klart skolan här.
Jag trodde att du inte ville ha mig snyftade Linnea. Trots allt var hon fortfarande bara ett barn.
Vissa har hävdat att du inte ville ha kontakt. Jag fick aldrig tag på dig, mina paket kom i retur. Jag trodde du hatade mig. Men nu är det vi två, sa Sara tröstande och torkade Linneas tårar. Vi startar om. Kom, vi åker.
********************************************************
Linnea reste med sin mamma. Barnet tog Ingrid hand om, i hopp om en bekymmersfri tillvaro. Men När Isaks pappa fick veta det hela, hämtade han barnet och tog henne till sig. Isak fick erkänna faderskapet, trots att han stretade emot.
Linnea fann lyckan igen. Nu hade hon sin mamma, som aldrig skulle vända henne ryggen.
Ibland väljer livet svåra vägar för oss. Men det är bara vi själva som kan bestämma vilka människor och vilket liv som ska vara vårt. Våga säga nej till det andra bestämmer åt dig och ja till det som gör dig fri.
