25 juni
Det är dagen innan sommarlovet, och min man Erik kom med förslaget att vi skulle tillbringa sommaren hos hans föräldrars sommarstuga på Västkusten. Vi har ju två barn vår son Axel, som är nio år och har hela sommaren ledigt från skolan, samt vår lilla dotter Tyra, som snart är sju månader. Jag tänkte att Tyra definitivt skulle må bättre ute i friska luften på landet istället för i Stockholms kvalmiga lägenhet, och Axel älskar ju att vara vid havet. Erik försäkrade mig om att hans föräldrar, Eva och Ola, bara skulle bli glada av att ha barnbarnen nära de vet hur tufft det är med små barn, och därför skulle inte lägga några krav på oss.
Jag tyckte idén lät mysig, och vi bestämde oss för att åka. Med tiden skulle det visa sig vara ett riktigt dåligt beslut.
Redan första veckan märktes det både Erik och hans pappa drog snabbt tillbaka hem till Stockholm för att jobba, och dök bara upp i stugan över helgerna. Under dessa helger förväntade de sig dukad frukost, nystädat och allmänt att vi skulle fixa ett lugnt och skönt upplägg så de fick vila ut efter jobbveckan. Hela veckorna var jag kvar i sommarstugan med barnen och min svärmor Eva.
Det tog inte många minuter för Axel att vända upp och ner på hela lilla huset, så jag höll ständig koll på honom. Tyra var ju fortfarande liten, och att sköta henne kräver ju både tid, sömn och mat för min egen skull annars försvinner mjölken. Jag har aldrig känt så mycket stress och oro ens hemma i stan; någon riktig vila ute i naturen blev det absolut inte.
Jag och Eva delade upp allt hushållsarbete direkt hon tog hand om trädgården och växthuset, jag fixade maten och höll ordning inne. Barnpassningen delade vi, men eftersom jag ammade Tyra på nätterna gick jag alltid och lade mig vid niotiden. Eva fortsatte ofta ännu någon timme där ute. Varje kväll när barnen kommit till ro, frågade jag om hon behövde hjälp, men det blev alltid nej då.
Jag bet ihop och uthärdade alla svårigheter med hushåll och sömnbrist, och trodde att min relation till Eva var bra.
Men jag hade så fel. Allt blev tydligt när Erik tog mig åt sidan på en lördagskväll och berättade att hans mamma var besviken på mig. Hon kände sig slutkörd av allt jobb i trädgården, och enligt henne låg jag bara och sov bort dagarna. Han återgav till och med Evas ord: En svärdotter borde gå upp minst två timmar före sin svärmor på morgonen, och lägga sig efter henne på kvällen.
Dessutom störde det henne att jag inte bäddade Axels och Tyras sängar efter lunchvilan tydligen stred det mot hennes idé om hygien.
Jag kanske inte är en perfekt husmor, men jag förstår verkligen inte varför jag måste slita i grönsakslandet bara för att Eva ska bli nöjd.
