**Dagboksanteckning**
När blir middagen klar?
När du lagar den, så blir den klar. Svärmor tittade upp från glasögonen. Mikael, vill din fru att jag ska ställa mig vid spisen medan hon vilar? Malin, utan att lyssna, tog några saker och gick mot hallen. Svärmor följde efter. Vad är det som händer? Vart ska du?
På semester! Hej då!
Malin ställde ner de tunga väskorna med en suck.
Äntligen hemma!
Från vardagsrummet hördes mummel, och sedan dök han upp mannen som muttrade. Han var i fyrtioårsåldern, klädd i mjukisbyxor och tofflor.
Malin, varför skriker du? Du är inte på landet längre. Skärp dig.
Du kunde väl mött mig? Du vet att lönen kommit, vi måste handla mat.
Mannen suckade högt:
Herregud! Vadå för mat?
Han vände och gick tillbaka in. Malin suckade. Hon var så trött på allt!
Hon jobbade två jobb för att hushållet skulle gå runt, medan hennes man, med sin mors stöd, skrev på en mytisk bok. Hans andra. Den första uppskattades inte ingen förstår ju konst!
Hon hängde av sig jackan och bar väskorna till köket. Från och med imorgon var hon ledig. Hon måste städa, tvätta, stryka, och packa om allt under svärmors vakande öga. Hon var utmattad.
Svärmor, Karin, tittade in i köket.
Malin, sitter du redan? Tänker du inte laga mat åt din man? Han har jobbat hela dagen och ska inte behöva vänta!
Hur mycket har han tjänat?
Orden bara for ur henne. En gång i tiden hade hon beundrat den unge författaren som lovat henne berömmelse. Hon darrade för svärmorns blick och försökte alltid göra henne nöjd. Sedan teg hon av skuld under hennes mammaledighet var det svärmorn som försörjde dem.
Karin, som redan var på väg ut, vände sig tvärt om:
Vad sa du?
Jag frågade hur mycket han tjänat. Vanligtvis tar folk hem pengar när de jobbar.
Hur vågar du? Mikael har funderat på ett nytt kapitel hela dagen! Du fattar inte hur det är att jobba med huvudet!
Karin fnös och gick. Malin tänkte plötsligt:
Vad gör jag här? Vår son är redan hos mina föräldrar på landet. Han “stör” Mikaels geniala, meningslösa mästerverk.
Hon började packa upp matvarorna ur kylen men nu lade hon dem i en stor väska. Hon hade fått sin lön och semesterlön. Hon skulle köpa god mat och en present till sonen på vägen.
I hallen ställde hon ner väskan och gick för att hämta lite kläder. Mikael, utan att titta upp från TV:n, frågade:
När blir middagen klar?
När du lagar den, så blir den klar.
Svärmor tittade upp.
Mikael, vill din fru att jag ska laga mat? Medan hon vilar?
Malin gick mot hallen utan att svara. Svärmor följde efter.
Vart ska du?
På semester! Hej då!
Hon väntade inte på svar. Hon tog väskan och sprang nerför trapporna, försökte få en taxi. Visst, 60 kilometer, men det fick gå för en gångs skull.
Ludvig sov redan när Malin kom till föräldrarnas hus. Han vaknade, sprang fram och kramade henne hårt. Hon höll om honom. Hur hon hade saknat honom
Mamma såg på henne:
Har något hänt? Lämnade du Mikael? Vem ska ta hand om honom?
Mamma hade alltid behandlat svågern “rätt” dvs. ignorerat honom. Efter bröllopet kom de på besök, men när mamma såg hur han tillbringade dagarna, satte hon stopp. Efter några morgnar där han fick arbeta i trädgården klockan sex, försvann lusten att “vila på landet”.
Det räcker nu, mamma. Jag är ledig en hel månad!
Mamma log:
Tack gode Gud, du behöver vila och vara med Ludvig.
Malin lade sig bredvid sonen. Hon kunde inte sova, såg i månskenet hur han vuxit. Till slut somnade hon utan att märka det.
På morgonen väcktes hon av dofter. Det var så ovanligt matlukt när hon sov, och dessutom bakverk. Ludvig var redan uppe. Malin sträckte på sig. Så skönt Då kom sonen springande.
Farmor har bakat så många kakor! En hel bunke!
Efter frukosten sa Malin:
Så, vad ska jag göra?
Har du redan vilat?
Jag mår bara bättre av att arbeta här.
Gå ut i trädgården. Kålen måste rensas, gurkorna också.
Vid den tredje raden insåg Malin att trädgårdsarbete gladde henne. Hon log mot de rena landena. Så vackert.
Första gången jag ser någon rensa ogräs med ett så lyckligt ansikte!
Hon tittade upp.
Jonne! Var kom du ifrån?
Hon sprang fram och kramade om mannen som kommit in i trädgården.
Jag hälsade på din far, skulle låna en nyckel. Då fick jag höra att du var här.
Jonne var hennes granne. När hon var 10 blev hon kär i honom. Han var 15 då, men han var snäll mot henne bjöd på godis och tog hand om henne. Senare blev han soldat. När han kom tillbaka var hon vuxen. Båda blev blyga. Sedan gifte han sig, flyttade till stan. Tio år senare stod han här.
Malin frågade:
Varför är du här?
Skilsmässa. För en månad sen.
Jaså? Men det är väl inte min sak…
På kvällen bjöd Jonne och hans mamma över dem. De grillade korv, pratade om allt. Malin kände sig så lätt. Ingen kritik, inga bittra ord. Hon behövde inget, kunde bara vara.
Efter två veckor sa mamma:
Malin, tänker du åka tillbaka?
Jag vet inte. Jag har jobb, men inget boende.
Hyr något då. Eller stanna. Vi hittar jobb åt dig. Och Jonne… såg du hur han tittade på dig?
Mamma, det är bara gamla minnen.
Jonne är snäll och hårt arbetande. Han har ett viktigt jobb i stan.
Malin skrattade.
Mamma, försöker du koppla ihop oss?
Mamma rodnade.
Varför inte? Ni passar ihop.
JonNär Jonne en dag tog hennes hand och frågade om hon ville börja på nytt, kände Malin att äntligen var livet på hennes sida.
