Några egenheter hos familjen Oliv Löfgren
Olivia är ute med hunden igen
Kära nån, vad har hon nu hittat på med det där stackars djuret? Ser du inte, Nanna? Nu viftar Charlie inte med en lila svans längre, utan med en rosa! Kolla hur han snurrar runt!
Vad ska man göra, flickan är lite udda. Men snäll och ordentlig är hon såna träffar du inte många av nuförtiden! Du minns väl när mormor var sjuk? Olivia satt på sjukhuset dagarna i ända och pysslade om henne, utan hänsyn till sin egen tid.
Hm, minsann! Såg henne igår, vet du, vid porten, där en väldigt stilig ung man öppnade upp för henne. Skjutsade henne i bil dessutom.
Kanske det var en taxichaufför?
Aldrig! Sedan när kysser taxichaffisar våra flickor på handen?
Jaså?!
Jasså, minsann! Jag säger dig, Olivia är nog på väg att gifta sig.
Inte mig emot! Mormor skulle verkligen bli glad för hennes skull. Sådant barn hon uppfostrat! Klok, vacker och vettig. Om ändå inte för det där med yrket
Vad är det för fel på Olivias val av yrke?
Utredare?! Hur kan en tjej jobba med något sånt?
Ska du säga! Finns det många som håller fast vid lag och rätt som Olivias mormor nu för tiden? Nej, du! Och Olivia gör sitt jobb fantastiskt. Det stod till och med om henne i Dagens Nyheter och TV4 hade ett inslag där de berömde henne. Så kom inte och säg nåt annat!
Jag säger inget! Må hon vara lycklig, det är allt jag önskar. Det var ju tydligt från barnsben att hon var speciell! Kommer du ihåg hurdan hon var?
O ja! Hela hon tar ju efter mormor! En riktig vilde!
Den flickan som bänkgrannarna på gården diskuterar just nu, går förbi, hälsar artigt och rusar sedan fnittrande ikapp sin hund, vars svans nu skimrar i rosaskimrande, som morgonrodnad.
Titta, där springer hon! Vart ska hon nu då?
Ska möta sin syster förstås! Karin landar ju idag!
Hur vet du det?
Olivia har ju berättat det för mig för länge sen, du ser där kom taxin!
Ut kliver en lång, smal flicka ur bilen, går ett par steg mot Olivia utan ett ord, kramar om henne och visslar på hunden vid deras fötter.
Olivia! Vad har du nu gjort med Charlie?
Tycker du inte det blev snyggt? Mormors favoritfärg!
Jag har saknat dig så mycket, min lilla märkliga syster!
Olivia kramar om sin syster en gång till, och skrattar.
Alla i kvarteret vet att Olivia Löfgren är lite speciell. Hennes egenheter syntes redan som barn. En liten tjej med tunna flätor, toppade med stora rosetter knutna av mormor, hälsade artigt på grannarna med sitt sneda leende, innan den tandreglerande morfadern sorterade hennes tänder. Efter ett artigt “Hur mår ni idag?” följde en lång utläggning.
Men folk hade snabbt lärt sig att passa sig för Olivia. Hon var nämligen pratsam. Väldigt pratsam.
Det var ändå inte det värsta. Många barn snackar men Olivia hade en gåva för att koppla ihop minsta lilla sak hon hört och sett, och dra slutsatser. Hon levererade dessutom sina rön till exakt rätt person, på exakt fel plats.
Tant Tina! Medan du jobbade idag kom farbror Sven till tant Sara i 5B. Med blommor! Stora, gula, såna du fick till din födelsedag. Jag ville lukta på dem, men han sa nej! Och gick in till henne. Varför får hon dofta och inte jag?
Efter det såg man Tina kila därifrån, dubbelkollandes att ingen granne hört Olivias rapportering, med raserat pokeransikte.
Du vännen, varför pratar du med tant Tina? Hon har inte frågat om nåt! mormor var arg på Olivia, men några förklaringar tyckte hon inte behövdes.
Olivia blev ledsen. För henne var det obegripligt. Hon ville bara vara rättfram hur kunde det vara något dåligt?
Efter ett “utspel” liknade mormor mest form av en staty på Odenplan. Hon grep Olivias hand fast, drog ihop läpparna och kastade en blick som tydde på att godis efter middagen idag? Inte en chans!
Olivia var sur ända tills hon mindes att mormor saknade duvor i håret, till skillnad från statyn på Odenplan. Mormors håruppsättning var alltid perfekt inte som en skallig socialistledare.
Om ledaren berättade morfar, som fascinerades av Olivias frågor.
Varför är han kal, morfar?
Nerver! svarade morfar rakt på sak.
Så han oroade sig? Olivia gjorde som mormor, drog ihop läpparna fundersamt. Jobbigt jobb, gissar jag?
Jo, verkligen!
Var han också barnortodontist? Olivia föreställde sig monumentet i morfars tandläkarrum.
Morfars blick blev konstig, sedan brast han ut i skratt.
Det hade sett roligt ut! Men nej, han var ledare!
Va? Men i boken vi läste hade ledarna fjädrar på huvudet! Han är ju flintis. Tycker du duvorna skulle passa som Vad hette det?
Huvudbonad?
Ja! Kanske.
Nej du, man ska ha örnfjädrar till det.
Stackars örnar! De är snygga och väluppfostrade, säger mormor. De gör inte sitt på fel ställen. Du minns väl när vi fiskade och du gick ut i buskarna? Då sa hon att man ska göra sitt på rätt plats.
Morfars skratt väckte folks nyfikenhet på torget, medan Olivia bara ryckte på axlarna vad var det som var så roligt?
Sedan la Olivia pannan i djupa veck och snäste:
Får du bete dig sådär, morfar?
Varför inte? skrattade morfar och torkade tårarna.
Du är väl inte någon soldat! Lite ordning ska det vara. Skämmas får jag!
Morfarn gick skrattande därifrån, köpte en glass på vägen hem som plåster på såret. “Hemligt”, för glass innan lunch var förbjudet enligt mormors lag.
Talar du om för mormor att jag gav dig glass, förlåter hon mig aldrig!
Blir det bråk då?
Ja! Hon är temperamentsfull och van att få bestämma.
Du lyder ju inte henne?
Jag är man! En man måste stå på sig ibland.
Då kan vi berätta om glassen?
Nej. Att lyda är en sak, men att provocera är en annan!
Är du feg, morfar?
Nej, jag är erfaren nog att uppskatta frid.
Jaha Berätta det någon dag. Ska vi köpa blommor till mormor?
Ja, så hon inte ser hur glad du är!
Olivia nickar. Morfar var inte bara respekterad, utan älskad.
Han dök upp i hennes liv som en nyårspresent. Mormor, som alltid varit allvarlig och ansvarstagande, blev änka tidigt. Men Olivias föräldrar, båda arkeologer av högsta rang, var sällan hemma. Olivia blev mormors ansvar. Snart gifte sig mormor med sin ungdomskärlek, och så fick Olivia en extra morfar.
Morfars och mormors kontrast var tydlig hon lång och reslig, han liten och knubbig, men hans lugn bar genom stormar. Det fanns något mer som band dem samman: mormor var innerst inne hopplöst romantisk. Hon drömde om dikter under månskensnätter, men allt hon fick av första maken var blommor vid högtid och rader av Tranströmer vid fest.
Till och med Olivia märkte att mormor led i tysthet. Men när Olivia föddes, blommade mormor ut på nytt.
Olivia blev kvar hos mormor medan föräldrarna grävde efter vikingaskatter. Och Oskarsgatan fylldes av Olivias vrål och grannarnas pudel fick flytta till en släkting för att slippa barnets primalskrik.
När Olivia fyllde ett fick hon en bonusmorfar. “Alla barn har farfar, men Olivia har två,” resonerade mormor.
Kärleken till morfar var lika självklar som luften själv det var han som lärt mormor att hennes hjärta inte var för evigt stängt.
Mormor försökte skicka Olivia till förskola, men varje gång blev hon sjuk. Så blev det trädgårdssäsong på landet, och då, under tallarna på den gamla kolonilotten ute i Sigtuna, började Olivia trivas bland vänner och frisk luft.
Hennes bästa väninna hette Sivit. Dessutom fanns tvillingarna Micke och Göran Andersson och balettdrömmande Linn i granngården.
Men när Olivia fyllde sex dök Karin upp. En kaxig, smutsig, envis tjej som visste exakt vad hon ville.
De möttes i bersån. Olivia satt med sin bok och en skål rensade jordgubbar. Plötsligt dök en smutsig hand upp och Olivia skrek så morfar nästan tappade hela burken sylt i golvet. Grannarnas katter spärrade öronen.
Men under bordet satt Karin och norpade jordgubbar med ett flin:
Vad skriker du för? Är du inte nyfiken på varför jag är här?
Dina händer är smutsiga
Spelar ingen roll! På landet har man alltid smutsiga händer.
Olivia klättrade också under bordet, och eftersom mormor visste vem Karin var brydde hon sig inte.
Spela på bara! Godis finns på köksbordet, ropade mormor när hon gick till grinden.
Olivia förstod först senare varför Karin bodde där hon hade förlorat nästan hela sin familj i en flygolycka och mormors gamla vän Semjon, som blev hennes enda släkting, hade tagit henne till landet.
Mormor kände med flickan och beslutade direkt i sitt hjärta att Karin behövde bli en del av familjen. Morfar var med på noterna direkt.
Vad gjorde det om Olivia och Karin var så olika? Olika, ja men det betydde bara att de kompletterade varann. Olivia fick en syster och någon som alltid sa sanningen. Det Karin lärde henne var kanske det viktigaste av allt att ibland lyssna, och ibland hålla tyst.
Du borde bli detektiv! Även om morfar nog tycker det är ett tungt jobb.
Då blir jag utredare!
Varför då?
Nån måste ju visa hur det kan göras rätt! skrattar Olivia, fortfarande omedveten om hur mycket jobb det kräver.
Många höjer på ögonbrynen och småpratar om “konstiga Olivia”, men hon vet att hon har ett mål och människor som står bakom henne.
Och där, i köket, står mormor med armarna i kors:
Olivia, har du ätit idag? Inte? Katastrof! Skrattar du nu, Karin? Du har väl inte heller ätit? Till bordet med er! Petersson! Ska du ha en specialinbjudan? Släpp Charlie och tvätta händerna! Stackars hund varför rosa svans? Bara för sakens skull?! Det där är inget argument! Jag säger så? Kanske Nåväl, soppan kallnar. Till bordet!
