Något ovanligt och oförklarligt händer just nu under dopet av den här pojken. Ingen har tidigare sett ett spädbarn skrika, gråta och vrida sig så mycket.
Alla i kyrkan blir oroliga när de hör barnets höga skrik medan prästen sänker honom i dopfunten. För ett ögonblick tror några att prästen doppar barnet i hett vatten. Mamman får ont i hjärtat när hon hör sin son vädja. Hon står tyst några minuter, men till slut klarar hon inte av det längre och går fram till pappan och säger på låg ton:
Ursäkta, men när kommer det här vara klart?
Om ungefär en kvart.
Finns det något sätt att skynda på? Jag klarar inte av att bara stå bredvid och se mitt barn lida.
Du vet ju att om man avbryter dopet, räknas det inte. Han måste döpas enligt kyrkans tradition.
Men titta hur han far illa.
Jo, det är sant, men den verkliga orsaken sitter inte i dopet utan i något annat…
Vad menar du?
Orsaken är du och din man.
Vad vill du säga med det?
Blev ni vigda i kyrkan?
Nej, svarar hon.
Pojken är bara en månad gammal. Jag antar därför att han blev till under fastan. Och om jag minns rätt har du haft en abort tidigare.
Mamman sänker huvudet.
Har du gjort något för att gottgöra? Har du gått till bikt?
Kvinnan står tyst, hon har inget att säga.
Det är ganska uppenbart. Du har brutit mot Guds bud, och därför är det inte bara dig själv, utan också din son som påverkas. Vill du att det ska bli bättre för honom, ångra dig och försök att leva bättre.
Mamman börjar gråta djupt, tårarna rinner nerför kinderna. Hon går tillbaka till sin familj och då slutar barnet äntligen att gråta. Prästen fortsätter då med dopet.
Nu känns det som om föräldrarnas synder har lämnat barnet, eftersom han inte gråter längre.
