Majas mamma förnedrar mig inför alla i butiken, utan att hon vet att jag är tillsammans med hennes son.
Måns och jag möts i en livsmedelsbutik i närheten av hans lägenhet i Solna, där jag jobbar extra på min fritid. Vid nitton vill jag bli ekonomiskt självständig, spara några kronor, så jag tar några extra pass. Mina föräldrar är stolta: jag pluggar och jobbar samtidigt, så jag kan köpa ny utrustning eller betala för en resa. Måns tycker också att mitt deltidsjobb är en bra start, trots att han själv inte har ett arbete.
Vår relation tar form steg för steg. Måns ger mig blommor, jag bjuder honom på chokladpraliner, och ibland stannar vi kvar på kvällen i butiken, pratar och utnyttjar den tomma butiken när kunderna gått hem.
Lyckan varar ungefär två veckor. Majas mamma förnedrar mig, och jag vill inte längre gå ut med hennes son. Jag skäms till och med.
Under kvällspassen kommer hon in tillsammans med Måns. Hon märker inte att sonen blinkar åt mig och att vi delar ett leende. När hon går fram till kassan fastnar maskinen och kunden blir irriterad. Hon påstår att hon har handlat där en miljon gånger och att jag håller på att lura henne, och ropar att jag är en bedragare som medvetet vill ta hennes pengar utan kvitto.
Ser du, Måns, varför du måste plugga flitigt? Så att du aldrig står här och muttrar om att kassan hakar!
Det är så pinsamt, för hon är min pojkväns mamma, och dessutom står folk i kön som jag har sett tidigare och som säkert kommer tillbaka och viskar om mig.
Måns vädjar att jag ska förlåta sin mamma, som bara har en dålig dag, men jag kan inte. Jag lämnar honom och säger upp mitt jobb. Som tur är får jag ett arbete i Göteborg för en lägre lön men med fler timmar, och jag slipper kontakten med personer som Majas mamma.
Jag tror att alla yrken är viktiga och nödvändiga, och som student har man få val. Det är fint att vissa har självsäkra föräldrar som tror deras barn är speciella, men det betyder inte att livet inte kan ge en universitetsutbildad person ett jobb som kassör.
