Jag har gjort massor av misstag i livet, men det största av dem sitter fortfarande och glor på mig vid frukostbordet och jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till. Jag var 25 när jag gifte mig med en snubbe som hette Håkan Andersson. Han var två år äldre än jag, och då kändes han nästan som en prins på en vit häst.
Håkan kom ständigt hem med blommor, små presenter, bar mina väskor, aldrig ett enda gräl vi löste allt med lugna röster över en kopp kaffe. Vi bodde aldrig ihop innan vi gifte oss, ingen av oss trodde på samboskap, det verkade lite för slarvigt om du frågar oss. Så vi gifte oss bara, enkelt och svenskt. Mamma och pappa sponsrade bröllopet, men det räckte inte ens till en liten lägenhet i Göteborg. Och att hyra nej tack, varför betala någon annans hyra och få ett föreläsningsschema om man lever rätt eller fel på köpet? Så Håkans mamma föreslog att vi skulle bo hos henne. Hon hade två rum i sin lägenhet i Mölndal, hon var uttråkad och plats fanns. Varför inte?
Jag tyckte det lät som en toppenidé svärmor verkade vara en reko kvinna. Vi hittade snabbt gemensam mark över ett fat kanelbullar. Men när jag väl flyttat in hos Håkan och hans mor, blev det plötsligt tydligt: svärmor behandlade Håkan som om han fortfarande cyklade med stödhjul. När han bodde hemma gjorde han absolut ingenting. Hon tvättade hans kalsonger och strumpor en vuxen kille på 27 år! Kan vi bara ta en stund för att inse hur knasigt det är?
Håkans största bedrift var att gå till jobbet och komma hem lagom till middagen. Så fort jag flyttade in, blev all hushållssysslor min parkett: laga mat, städa, tvätta, stryka. Behövde jag hela det här stressmomentet? Svärmor höll sig visserligen borta från mina domäner, speciellt köket när jag lagade mat men det hjälpte inte att hon överhuvudtaget inte ville hjälpa till. Det kändes som att jag var deras privat hushållerska.
Och det blev ännu värre. En dag fattade ett eluttag eld, och jag släckte branden. Jag bad Håkan att ta bort det gamla och installera ett nytt. För honom var det som att stå inför ett matteprov från Chalmers. Håkan hade ingen aning om hur man byter ett uttag. När glödlampan behövde bytas i hallen, ryggade han tillbaka och sa att han aldrig vågade göra det. Så jag drog fram pallen och fixade lampan själv. Det visade sig att min man inte kan göra någonting praktiskt överhuvudtaget. Okej, visst. Men han ville inte ens försöka lära sig varför då, när man kan ringa någon och betala? Ursäkta, men Håkan tjänar definitivt inte några miljoner kronor, så han har inte råd att outsourcing allting.
Värst var ändå att svärmor ständigt behandlade honom som en sjuåring, och han svarade henne på ett svagt mammi.
Håkan, har du satt på dig rena strumpor, har du bytt kalsonger? Håkan, tvättade du dig ordentligt? När jag hörde deras konversationer ville jag bara sätta mig på första bästa spårvagn till Stockholm och aldrig vända tillbaka. Håkan är vuxen, ändå kollar hans mamma att han bytt underkläder.
Jag har ställt in mig på skilsmässa. Men vad gör jag då? Jag har ingen egen bostad, de pengar mamma och pappa gav har redan gått åt till bröllopet och lite extra snus. Jag klarar inte av det här längre hur mycket mer av den här tokigheten ska man stå ut med?
