Mitt förhållande med min före detta tog slut i tingsrätten. Jag vill inte peka ut vem som har skulden i ett förhållande är det alltid bådas ansvar.
Trots det går det inte att bortse från att min andra fru träffade en älskare. Det var en rik affärsman, som flyttade till Göteborg för många år sedan och senare öppnade ett litet kafé här i stan. Först försökte hon dölja deras relation, men efter ett tag gjorde de det öppet, utan att ens anstränga sig för att hålla det hemligt.
Sedan stod hon framför mig och berättade att hon ville skiljas och tänkte kräva hälften av vår lägenhet genom domstol. Jag misstänker att hon förväntade sig att jag skulle gå upp i varv och bli rädd, men sanningen är att lägenheten var köpt helt och hållet för pengar som jag själv jobbat ihop. Min exfru har ingen rätt till bostaden, förutom att hon bott där två år med mig. Och nu vågar hon ändå kräva sin del.
Jag tog det med ro. Jag försökte inte ens övertala henne att låta bli med domstolsprocessen. Istället väntade jag bara ut att hon skulle förlora och få stå för rättegångskostnaderna själv. Redan efter mitt första äktenskap visste jag vad sådana saker kan leda till. Den första rättegången tog mer än tre år vi kunde aldrig komma överens, och varje gång vi sågs i rätten blev det bara bråk.
Den gången lyckades dock min första fru till slut med sitt mål hon hade en skicklig advokat och fick ut hälften av mina tillgångar. Hon tog till och med den lägenhet i Malmö som jag hade ärvt efter pappa.
Men den här gången, efter det som hände med min första fru, agerade jag smartare. Innan jag gifte mig igen hade jag redan en egen bostad som jag själv renoverat från grunden men den stod på min brors namn. Han är den enda jag kan lita på till hundra procent. När skilsmässan kom visade det sig att jag formellt inte ägde något. Efter mitt första misslyckade äktenskap bestämde jag mig för att ingen kvinna skulle kunna lura mig igen.
