Mitt förhållande med min exfru slutade med att vi möttes i tingsrätten. Jag tänker inte gå in på vem som bar skulden, för i ett förhållande är båda alltid ansvariga.
Men faktum är att min andra fru hittade en älskare. Han är en framgångsrik företagare som flyttade hit för länge sedan, och senare öppnade ett litet café i vårt kvarter i Göteborg. Hon försökte till en början dölja relationen, men det varade inte länge innan de slutade att bry sig om att gömma sig.
Sedan kom hon hem till mig och berättade öppet att hon skulle ansöka om skilsmässa och kräva hälften av vårt hus. Hon förväntade sig att jag skulle bli upprörd och orolig, men huset köptes helt och hållet för pengar jag själv tjänat, ärligt och hårt. Min exfru har ingen rätt till bostaden, förutom att hon bodde där i två år. Nu vågar hon ändå komma med anspråk.
Jag tog det med ro. Jag försökte inte ens avråda henne från att gå till tingsrätten. Jag väntade bara på att hon skulle förlora och behöva betala rättegångskostnaderna. Jag hade redan negativa erfarenheter från mitt första äktenskap. Den rättsprocessen tog över tre år. Varje gång vi sågs i tingsrätten slutade det med bråk och högljudda diskussioner.
Min första fru lyckades till slut hon stämde mig på halva mina tillgångar. Hon hade en riktigt skicklig advokat. Min ex tog ifrån mig det lägenhet jag ärvt efter min far.
Men med min andra fru var jag mycket klokare. Innan jag gifte mig med henne hade jag redan en lägenhet som jag själv renoverat, men den stod skriven på min bror Björns namn. Björn är den enda jag litar på till hundra procent. När det blev dags för skilsmässan visade det sig att jag själv inte hade några tillgångar. Efter att ha misslyckats i mitt första äktenskap tänkte jag aldrig låta någon kvinna lura mig igen.
Nu tänker jag tillbaka och känner mig både lättad och stolt över att jag lärde mig av mina misstag. Ibland måste man vara klarsynt, även om det känns tungt. Livet går vidare här i Göteborg, och jag vet att jag aldrig kommer att låta någon rubba min trygghet igen.
