Vi var helt tagna på sängen, min man och jag, när vår dotter Malin meddelade att hon skulle gifta sig. Hon var ju bara 18 år gammal! Det spelade ingen roll hur mycket vi försökte resonera med henne, Malin hade redan bestämt sig.
Min svärmor kunde förstås inte låta bli att förhöra henne ordentligt:
Malin, gumman, är du gravid eller?
Nej, farmor, verkligen inte.
Malins fästman var bara två år äldre än hon. Vi tog ett snack med hans föräldrar och kom fram till att bröllopet skulle hållas hemma hos oss. Malin blev inte precis sprudlande av glädje.
Men alltså, vi kan ju inte ha något så mossigt! Varför kan vi inte göra det lite modernare?
Diskussionen höll på i evigheter. Till slut gick vi alla med på att bröllopsfesten skulle hållas på restaurang. Gissa vem som lyckades välja det dyraste alternativet på hela Södermalm? Vi var inte så värst nöjda, varken vi eller brudgummens föräldrar.
Då brast det för Malin, tårarna började rinna:
Man gifter sig bara en gång i livet!
Jaha, så det var bara att ta ett lån. Det gjorde brudgummens föräldrar med. Självklart skulle Malin ha en diamantring, precis som hon drömt om. Vi provade ut en klänning från en av Stockholms tjusigaste ateljéer och visst, den såg ut att kosta mer än en Volvo.
Vår kära gamla SAAB dög inte att åka till Stadshuset i. Nej då, Malin ville ha jeep.
Skulle vi inte kunna hyra en riktigt schysst bil?
Min man försökte förklara att det kostar pengar.
Men jag vill verkligen, verkligen.
Så det blev till att hyra en flashig bil åt bruden och hennes nyblivne make. När den stora dagen var inne var vi urlakade på både energi och pengar. Bröllopet sved ordentligt i plånboken det gick åt många tiotusentals kronor. Och efter bara ett halvår var Malin och hennes make redan skilda.
Malin trivdes helt enkelt inte med att vara gift. Det fanns visst en hel del synpunkter på maken, allt ifrån hur han tuggade till hur han vek tvätten.
Jag kunde inte låta bli att tänka tillbaka på mitt eget bröllop. Jag hade på mig en snygg topp och kjol, min blivande man stod och väntade med en bukett på Stadshuset. Vi har varit gifta i 20 år nu, fått ett barn tillsammans. Inget storslaget bröllop, men det gick ju ändå rätt hyfsat för oss.
Jag har verkligen inget emot bröllop egentligen. Men, som vi säger här i Sverige, lagom är bäst. Jag hoppas att dottern tar det lite lugnare nästa gång om det nu blir en sådan!
