Min bror, Erik, flyttade efter sina universitetsstudier till Göteborg för att börja sitt första riktiga jobb. Hans plan var enkel: bo där i ett år, spara ihop tillräckligt med pengar och sedan flytta hem till Uppsala för att köpa sin egen lägenhet. Men livet ville något annat. Han träffade en tjej där, och efter en tid beslutade de sig för att gifta sig. Erik blev kvar i Göteborg. Ingen av oss hade träffat hans blivande fru. Just under deras bröllop var jag höggravid, bara några dagar från beräknad födsel, så det kändes tryggast att stanna hemma. Pappa kunde inte ta ledigt från jobbet och det blev bara mamma som reste ner till bröllopet. Hon hade aldrig haft någon närmare kontakt med sin svärdotter, och deras möte på festen var ytligt och flyktigt innan hon vände hem igen några dagar senare. Mamma sa att tjejen var snygg, charmig och verkade trevlig. Åren gick och vi fick aldrig någon chans att lära känna min svägerska.
Men i år kom det plötsligt glada nyheter från Erik. Han hade planerat en riktig Sverigetour först skulle han och hans fru komma och hälsa på oss, sen vidare till en väns bröllop, därefter till hans gamla klassåterträff i Lund, vidare till våra föräldrar ute på Gotland, och till sist hem till Göteborg igen. Hos oss skulle de stanna två dagar. Jag såg inte några problem med det visst, vårt radhus är litet, men vi kunde låna mina svärföräldrars sommarstuga i Roslagen. Svärmor gav sitt glada medgivande, även om stugan sett sina bättre dagar. Komforten var grundläggande men fullt tillräcklig.
Den där dagen var jag på gott humör, nyfaken på våra gäster. När de kom, började problemen omedelbart. Erik presenterade oss och redan vid första ögonkastet började hans fru, Lina, klaga. Hon sa att tågresan hade varit olidligt varm, bullrig och obekväm.
När vi kom fram till sommarstugan visade jag runt dem. Lina gav badrummet och toan en blick som om hon blivit hånglad på av någon på Stureplan klockan tre på natten avsky och förakt blandat. Hon tog snabbt Erik åt sidan, mumlade surt, och sedan bad Erik min man Calle att köra dem tillbaka till stan. Lina förklarade att hon vägrade duscha i stugan. De åkte hem till oss, hon tog en lång dusch, fixade sminket, och sedan var de tillbaka igen.
När det var dags att äta visade det sig snart att inget av det vi lagat dög. Vi hade ansträngt oss för att laga traditionell svensk mat men där fanns gluten, fett och jag vet inte vad mer. Resultatet blev att Lina åt bara några gurkskivor och morotsstavar, men även på dem såg hon skeptiskt.
Rummet vi gjort i ordning för dem dög inte heller, så efter mycket om och men åkte vi tillbaka till staden och sov hemma hos oss, där det var trängre än någonsin. Nästa dag tog vi en promenad genom stan men ingenting dög. Antingen var det för varmt, eller så fick hon ont i benet, eller så tyckte hon allt var tråkigt.
När vi till slut vinkade av dem kändes det som om jag kunde andas igen. Jag kunde inte låta bli att undra hur Erik stått ut så här i alla dessa år. Hon lyckades irritera oss fullständigt allt på bara två dagar.
