När jag var på semester ringde mamma till mig. Hon grät hejdlöst och var helt förstörd. Jag avslutade samtalet fort, skakig och oroad, och försökte få tag på min bror för att ta reda på vad som hade hänt. Han var dock väldigt defensiv och sa åt mig att fråga mamma själv det verkade som om han redan visste varför hon grät. Han sa till och med att hon fick vad hon förtjänade.
Jag blev så upprörd att min man och jag bestämde oss för att avbryta semestern, även om flygbiljetterna tillbaka till Stockholm var otroligt dyra nästan 9000 kronor men vi kände båda att vi inte hade något val.
När vi väl var hemma igen satt mamma kvar i vardagsrummet, fortfarande skakig och alldeles till sig. Vi gav henne lite valeriana så att hon kunde lugna ner sig, och sedan berättade hon rödgråten vad som hade hänt. Hon sa att när hon kom hem från jobbet hade hon blivit chockerad av att hitta min svägerska täckt av blåmärken. Eftersom svägerskan var gravid blev mamma förstås ännu mer orolig. Hon skyndade sig fram och omfamnade henne, och försökte trösta och fråga vad som hade hänt. I samma stund kom min bror hem. Hans fru reste sig upp och började skrika åt mamma, och anklagade henne för att ha misshandlat henne.
Mamma stod bara där, helt ställd och förstod ingenting. Min bror trodde blint på sin fru och blev rasande. Han körde ut mamma från huset direkt. Sen tog han sin fru till sjukhuset men där förlorade hon tyvärr barnet. Min bror vägrade därefter lyssna på oss, undvek all kontakt och var fylld av agg mot vår mamma. Men något i mig kändes fel, och jag litade ändå på mammas berättelse.
Allting vände när jag, ganska oväntat, fick höra sanningen från svägerskans bästa vän. Hon hade så dåligt samvete över allt att hon till slut berättade hur det verkligen låg till. Min svägerska hade planerat detta för att min bror skulle köra ut mamma från huset. Hon hade själv orsakat sitt missfall. När min bror fick veta detta blev han rasande, och kastade omedelbart ut sin fru.
Efteråt bad han mamma om förlåtelse innerligt och utan omsvep.
Mammors hjärtan är alltid stora. Trots allt han hade gjort välkomnade hon honom med öppna armar.
