Alltså, du skulle inte tro det men Erik kom hem och blev helt paff. Ingen spår av hans fru, och inte heller deras lilla son på ett år. Den där försvunnenheten fick hjärtat att hoppa till, han blev både orolig och undrande direkt. Eftersom han var så förbryllad, gick han över till grannen för att kolla om någon visste något, och då chock! Grannen öppnar dörren med Eriks pojke i famnen.
Det visade sig att Eriks fru hade lämnat sonen hos grannen för att snabbt sticka iväg på ett ärende. Grannen är ju van vid småbarn, så det var inget problem att passa honom, men Erik undrade ändå vad som kunde vara så akut att det krävde att hans fru drog så hastigt. Han uppskattade i alla fall att hon hade lämnat något att äta i mikron för honom på köksbordet.
Men tiden kröp fram först en halvtimme, sen en timme, efter två, och till slut fem timmar och Erik blev mer och mer orolig. Han försökte nå henne gång på gång men fick bara mobilsvar. Timmarna tickade på och oron växte för varje minut. Han lyckades till slut få pojken att somna, men satt kvar i köket och väntade på att hon skulle höra av sig.
När samtalet äntligen kom, var Erik snabb att svara och överöste sin fru med frågor var är du, vad har hänt, varför hör du inte av dig? Men istället för att svara rakt, slingrade hon sig och sa att hon inte hade några planer på att komma hem och att hon tagit beslutet att lämna sonen hos Erik för gott.
Erik blev helt ställd, han nästan tappade telefonen; det kändes som ett dåligt skämt, men tyvärr var det verklighet. Han satt där med en klump i magen, kunde inte sova, och insåg att nu hade han hela ansvaret skulle själv vara både mamma och pappa för lille Olle.
