Jag har tagit hand om mina barnbarn i åtta år utan en enda krona och igår sa de att de föredrar den andra mormorn, för hon skäller aldrig och köper dem surfplattor.
Jag är mormorn med varma soppor.
Mormorn som följer dem till skolan, torkar snuva, lagar mat, tvättar, stryker, bär ryggsäckar, släcker lampor efter dem och vaggar dem till sömns när föräldrarna dröjer.
Den andra mormorn är den fina.
Hon kommer lite då och dåmed blommor, parfym, glänsande presenter och stora överraskningar.
Hon vet inte hur det känns att vaka över ett sjukt barn hela natten.
Men hon kan köpa den senaste surfplattan.
Igår sa mina barnbarn att de önskar att jag vore som henne.
Och för första gången i livet förstod jag hur det känns att bli osynlig i sitt eget arbete.
Jag heter mormor Margareta. 62 år.
Jag har en dotter Elin,
och två barnbarn Viktor (8) och Agnes (6).
Elin jobbar. Hennes man Johan jobbar också.
Och eftersom det inte finns pengar för barnvakt och de inte litar på fritids, så har de bara räknat med att jag, pensionären, ska tillbringa resten av mina dagar med att passa någon annans barn.
Och jag gjorde det.
Medvetet.
Med kärlek.
Med närvaro.
Jag stiger upp klockan 05:30.
Klockan 06:30 är jag redan i deras hem.
Jag gör frukost.
Letar förlorade strumpor, klär på dem, knyter skor, bär skolväskor, skjutsar dem till skolan.
Sen städar, ordnar, lagar mat, tvättar.
På eftermiddagen hämtar jag dem igen.
Läxor, tupplur, soppa regler.
Jag är mormorn med regler.
Mormorn med gränser.
Mormorn som säger:
Ingen glass före middagen,
Tvätta händerna,
Nu räcker det med plattan,
Gör klart läxorna.
Alltså mormorn som är tråkig.
Och där har vi Ulla Johans mamma.
Ulla har inte jobbat på åratal.
Hon har gott om pengar.
Manikyr, alltid en ny frisyr, dyra ytterkläder, reser till Italien eller Grekland.
Ulla har aldrig kokat te klockan tre på natten för att barnet hostar.
Aldrig jagat bortflutna strumpor.
Aldrig torkat spyor från heltäckningsmattan.
Aldrig sprungit efter ett barn med en sked över hela rummet.
Ulla är en gäststjärna.
Visar sig två gånger per år vid jul och på födelsedagar
med presenter, choklad och senaste tekniken.
Barnen dyrkar henne.
Som barn dyrkar den som aldrig sätter gränser.
Igår var det Viktors födelsedag.
Jag gick upp kl 5 för att baka hans favorittårta.
Med ägg, vaniljkräm, nötter precis som han älskar.
Jag köpte en fin bok och en mjuk tröja allt min pension räcker till.
Vid fyratiden kom Ulla.
Med ny frisyr, parfym och glänsande handväska.
Hon klev in som en tv-hallåa.
Mina älsklingar! ropade hon.
Viktor och Agnes tog emot henne som en popstjärna.
De gick förbi mig som om jag vore en blomkruka i hörnet.
Ulla plockade fram två stora, vita paket.
Två sprillans nya surfplattor.
Så att ni ska ha roligt! Och idag får ingen säga till hur mycket ni får spela, sa hon.
Barnen skrek av lycka.
Elin och Johan log:
Bra, mamma! Du är fantastisk! Tack!
Jag stod i köket och skar tårtan.
Den som jag gått upp i gryningen för att baka.
Den som ingen ens tittade åt.
Jag gick fram till Viktor.
Viktor, älskling, här är min present. Och tårtan
Han tittade inte ens.
Inte nu, mormor. Håller på med min karaktär.
Men, älskl
Alltid tårta! Den andra mormorn ger riktiga presenter! Du kommer alltid med böcker och tröjor. Tråkigt.
En sådan smärta
Den önskar jag inte ens min fiende.
Jag såg på Elin.
Jag trodde att hon åtminstone skulle säga Så där får du inte prata med mormor!.
Men vad gjorde hon?
Hon skrattade.
Mamma, snälla. Barn gillar nya saker. Ulla är coola mormorn. Du är mormorn med rutinerna.
Mormorn med rutiner?
Kallar man omsorg så nu?
Agnes avslutade allt:
Tänk om mormor Ulla bodde här, hon skäller aldrig. Du är bara trött hela tiden.
Jag såg på mina händer svullna av tvål, tvättmaskin och städning.
Jag såg på Ulla fräsch, med två surfplattor i väskan, dagens drottning.
Jag såg på min dotter avslappnad med ett glas vin, för jag gör allt.
Jag tog av mig förklädet.
Vek det försiktigt.
La det på diskbänken.
Gick in i vardagsrummet.
Elin, jag går nu.
Men vad menar du? Tårtan då? Och att städa upp? Vem ska ordna allt?
Kan inte coola mormorn hjälpa till då?
Ulla log falskt:
Men lilla Margareta, jag orkar inte jag har så ont i ryggen
Ingen fara. Jag ska inte störa din fina kavaj med fläckar.
Jag såg på Elin:
Barnen har rätt. Jag är tråkig. Jag är den stränga. Jag är den som sätter gränser och ser till att de äter nyttigt.
Och kanske behöver de lite mer frihet.
Så från och med imorgon slutar jag.
Mamma, hur kan du!? Vem ska ta dem till skolan imorgon!?
Ingen aning. Kanske Ulla. Eller sälj en av surfplattorna och anlita en barnvakt.
Vi behöver dig!
Nej. Ni behöver en SLAV. Och det är inte jag.
Jag såg på Viktor.
Mormor ska du inte komma?
Nej, vännen. Imorgon blir det kul.
Ingen som säger åt er att äta grönsaker, plugga eller lägga er i tid.
Frihet.
Och jag gick.
Det ringer hela tiden.
Elin gråter.
Johan säger att jag överdriver.
Men jag kommer inte tillbaka.
Imorgon stiger jag upp klockan 9.
Gör kaffe till mig själv.
Äter av tårtan.
Och tittar på en serie.
För första gången på åratal är jag huvudpersonen i mitt liv.
Och vad säger ni är mormödrar skyldiga att ställa upp jämt,
eller utnyttjar barnen oss bara för att spara pengar?
