Jag fyllde nyligen 70 år. Min hustru, som så ofta, hann inte till sin födelsedag hon gick bort innan dess. På min högtidsdag samlades mina tre söner runt mig, deras fruar och barn. I hela mitt liv har jag längtat efter en dotter, nu ber jag mina barn om ett barnbarn en flicka. De lovar att det ska bli så. Dagen därpå, tidigt på morgonen, gick jag till kyrkogården för att besöka min avlidna hustru. Där träffade jag min gamla väns fru. Det visade sig att även min vän hade gått bort nyligen. Vi började prata, mindes vår ungdom, och satte oss på ett café. Hon frågade mig plötsligt:
Du brukade ju träffa en flicka från Dalarna, eller hur? Varför blev det inget då?
Det var något helt annat på den tiden. Hennes föräldrar ville att hon skulle gifta sig med en dalkarl, och jag är från Skåne.
Har du någonsin tagit kontakt med din dotter?
Vilken dotter?
Ja, vilken dotter? Din dotter heter Elin. Din ungdomskärlek blev gravid och hennes föräldrar skickade henne till landsbygden. Hon fick höra att du gift dig med någon annan men berättade aldrig något för dig.
Jag skyndade hem, visste inte hur jag skulle berätta för mina barn, oroade mig för att de skulle döma mig för att vilja leta efter min okända dotter. Men barnen stod vid min sida de sa att de alltid önskat sig en syster. Vi började söka. Det visade sig att min dotter Elin bor i Stockholm. Det blev enklare att leta när vi visste namn och efternamn. Jag var sjuk då och trodde nästan att jag inte skulle klara det.
En vecka senare vaknade jag i mitt rum en man satt bredvid mig.
Du gjorde det, du klarade det.
Jag var tvungen, jag letar efter min dotter. Hela familjen väntar på mig hemma.
Jag har märkt att dina släktingar samlas här varje dag. Läkarna börjar bli lite irriterade för familjen står alltid under ditt fönster. Faktum är att de är där just nu.
Mannen hjälpte mig fram till fönstret. Mina söner, deras fruar, barnbarn, en äldre kvinna och hennes dotter stod där och en flicka med svart hår sprang bland dem.
Det där, det är min barnbarn! Jag har en barnbarn nu!
