Jag fyllde nyligen sjuttio år. Min hustru, som livet ville, hann aldrig fylla år hon gick bort innan dess. På firandet var jag omgiven av mina tre söner deras fruar och barnbarnen. Hela livet har jag längtat efter en dotter, och nu ber jag mina söner om att ge mig ett barnbarn, en flicka. De lovar mig det.
Nästa morgon gick jag till kyrkogården för att besöka min avlidna hustru. Där träffade jag min gamla väns fru. Det visade sig att även min vän nyligen hade gått bort. Vi började tala, minnas vår ungdom. Vi satte oss på ett café, och hon började ställa frågor.
Du brukade träffa en svenska från Skåne, visst? Varför blev det inget?
Ja, då var det annorlunda. Hennes föräldrar ville att hennes make skulle komma från Skåne, och jag var från Norrland.
Har du haft kontakt med din dotter?
Vilken dotter?
Ja, vilken dotter? Din dotter heter Svea. Din väninna, när hon upptäckte att hon väntade barn, skickades till sin gård på landet. Hon fick veta att du hade gift dig med någon annan och berättade aldrig något för dig.
Jag skyndade hem, visste inte hur jag skulle förklara för mina söner var rädd att de skulle döma mig för att vilja leta efter min dotter. Men barnen stöttade mig, sa att de alltid hade önskat en syster. Vi började söka. Det visade sig att min dotter Svea bodde i Stockholm. Söket blev lättare när vi visste hennes namn.
Vid den tiden var jag sjuk, nästan utmattad, men trodde att det skulle gå. Efter en vecka vaknade jag hemma, bredvid mig låg en man.
Du har gjort bra ifrån dig, du har lyckats.
Jag var tvungen, jag letar efter min dotter. Alla väntar hemma.
Jag märkte att din släkt inte kan hållas borta härifrån. Läkarna säger att dina anhöriga samlas under fönstret dagligen. Förresten, de är där nu.
Mannen hjälpte mig till fönstret. Mina barn, deras hustrur, mina barnbarn, en äldre kvinna och hennes dotter stod under fönstret, och en vacker liten flicka med mörkt hår sprang fram och tillbaka.
Min gode man, det är min barnbarn! Jag har fått en liten flicka till familjen!
