Gunnar Svensson vaknade upp den morgonen
Helt ärligt, dagen hade redan börjat rätt fint. När man fyller 118 år, bara att slå upp ögonen på morgonen är ju en grej i sig!
Som vanligt gick Gunnar igenom sitt lilla morgon-Besiktning: öppnade vänster öga funkar fint, sen höger lite dimmigt.
Sköljde ur och droppade lite ögondroppar som nytt igen.
Böjde på allt som borde böjas, smorde där det knakade.
Testade fram och bak, gjorde lite nackgympa.
När han insåg att allting fortfarande både kunde vändas och knaka rätt så skönt, gjorde han liksom två stamp och tre klapp i takt och tog tag i dagen.
Vid åtta snåret ringde de från Pensionsmyndigheten som vanligt:
Hej på dig, Elisabet, kraxade han glatt i luren, som en riktig födelsedagsgubbe.
God morgon, Gunnar, suckade Elisabet besviket, hur mår du idag?
Kan verkligen inte klaga, log Gunnar in i luren.
Åh, synd det Du vet, jag har nu fått femte tillsägelsen på grund av dig! Idag är det trettio år sedan du slutade med premiepensionen och gick över till statlig pension!
Ojdå men jag hörde att det blir höjning i år?
Jo, en liten höjning och man hörde hur hela hennes röst slokade som en sladdrig ballong, du jobbar väl inte svart vid sidan om? chanstog hon.
Nej du, pengarna räcker mer än väl för mig.
För väl Nåja, ha det hon hann inte ens avsluta innan hon la på.
Vid nio satte sig Gunnar för att äta frukost tillsammans med sitt barnbarnsbarn, som egentligen aldrig bott där men alltid hade sin egen nyckel. Han brukade stövla in och direkt börja mäta köket, ibland badrummet. Sen satt han där och räknade material och ritade möbler på ett papper.
Idag hade han dock glömt tumstocken.
Ta den på vitrinskåpet, sa Gunnar. Det är farfars gamla som fortfarande funkar, skrattade han och hällde upp riktigt starkt bryggkaffe.
Barnbarnsbarnet bara suckade och satte sig med Gunnars klassiska stekta ägg.
Vid tio gick Gunnar ut för en rök vid porten.
Men tjeeena, Gunnar, sitter du här och blossar igen!
Vet du att rökning orsakar grannen stannade upp i meningen, tittade på den pigga tanten som rökte sedan de tider de flesta trillar av pin av just orsakar.
Vi ska till Stockholm idag, förstår du.
Nämen, vad ska ni hitta på där då?
Vi ska ta tunnelbanan, gå i Gamla stan, och kolla på kungen innan han slutar ta emot besök.
Vad ska man dit och glo på honom för? Kungen som kungen.
Har du ens sett kungen på riktigt?
Javisst, han kom ut till vår lilla by en gång.
I kista, eller?!
Neej då, i första klass på tåget.
Hur gammal är du egentligen, Gunnar?
Fyllde arton nyss, svarade gubben och kämpade med cigaretten.
Men du skojar med mig.
Visst, jag blev kvar ett extra varv.
Grattis till myndigheten då, skrattade grannen.
Jo, tack, sa Gunnar och gick in igen.
Vid elva ringde en chef från Telia, gråtmilt och bad Gunnar att byta abonnemang. Det som Gunnar hade fanns egentligen bara kvar för hans skull, och egentligen betalade Telia nästan honom nu när man räknade om det till moderna kronor.
Strax före fem tog Gunnar sig till ICA Maxi. På födelsedagen brukade de ge rabatt i procent efter ens ålder. Så Gunnar plockade på sig en tårta, ett kilo bananer och en stor tv. Med växeln kallade han på taxi och ett par starka killar som kunde bära tv:n.
Vid sju ringde nån från försäkringsbolaget och bad honom att äntligen hämta ut sin försäkringspärm och raggsockor.
Vid åtta droppade gästerna in, Gunnar dukade upp alla läckerheter, satte igång nya tv:n och bjöd på ett glas vin.
Skålarna blev rätt kortfattade. Ingen riktigt visste vad mer man önskar någon som fyller 118, så de reste sig mest tyst på rad.
Vid tio tittade polisen förbi, de bad snällt om lite mer tystnad eftersom det bodde äldre folk i trappen. Gunnar själv öppnade dörren och det fick nog snuten att fundera på var de riktigt hamnat.
Närmare midnatt, när de flesta gäster antingen rullat hem eller dragit till sjukan, låg Gunnar där och log för sig själv i ensamheten. Han tog av sig och la under kudden den där lilla magiska guldringen, som år efter år hållit honom frisk och levande. På insidan stod det inristat med små bokstäver, en hälsning beställd av frun den gång hon gick bort: Lev för oss båda
Och det gjorde han verkligen.
