Det är lugnt, Sven! Var inte ledsen! Du fick ju iallafall fira nyår på ett bra sätt!
Här är hemstaden. Sven klev av perrongen, gick ut på stationsplanen och satte kurs mot busshållplatsen. Han hade inte sagt till sin fru att han skulle komma hem idag.
Humöret var inte på topp, för Sven hade en obehaglig konversation i väntan med Elin. Hans fru skulle säkert klaga igen, kalla honom självisk och likgiltig.
Varför likgiltig? Försökte han inte faktiskt gratulera henne på nyårsafton? Men hon hade stängt av telefonen. Sårad!
Tre dagar försökte han nå henne, men hon svarade inte. Då blev han också sårad och slutade ringa.
Och förresten, hon lyckades inte ens gratulera hans föräldrar eller syster, än mindre honom själv. Det tänkte han berätta för henne så fort han kom hem.
Hon fick inte klaga på honom hon hade sina egna brister också. Bästa försvar är anfall, som man säger.
Sven rätade på ryggen och gick in i porten med bestämd min.
Lägenheten mötte honom med tystnad.
Hallå? Någon hemma? Elin, jag är hemma! ropade Sven högt, men ingen svarade.
Han kollade köket tomt. Sen ett rum tomt. Ett till samma sak. Men då såg han förändringarna: barnsängen vid väggen var borta, byrån med skötbordet och barnvagnen som Elins föräldrar gett dem allt var försvunnet.
Sven skyndade till garderoben: hennes kläder var också borta.
Har hon blivit galen? Lämnat mig? tänkte han.
Han ringde sin svärmor, men ingen svarade. Då försökte han nå Lisa Elins väninna. Inget svar. Till slut lyckades han nå Mikael Lisas man.
Mikael, hej! Kan jag få prata med Lisa? Jag har försökt nå henne, sa Sven.
Lisa och barnet är hos sina föräldrar i byn vi firade nyår där. Dålig täckning där ute, svarade Mikael.
Jag kom hem igår för jag skulle jobba idag. De är kvar och vilar. Varför letar du efter Lisa?
Jag undrade om hon visste var Elin är. Jag kom hem från mina föräldrar, men hon är inte här. Alla babysaker är också borta, sa Sven.
Vänta lite, din fru skulle ju snart föda. Åkte du till dina föräldrar över nyår och lämnade henne ensam? undrade Mikael.
Hon ville inte följa med. Läkaren sa att det var föddatum kring 1011 januari. Vi hann hem i tid.
Grattis, din dumbom, skrattade vännen.
Varför? frågade Sven förvirrat.
För att du förmodligen redan är singel. Ring sjukhuset, hon är säkert där, sa Mikael.
Tio dagar tidigare:
Jag förstår inte, Sven, sa hans mamma i telefonen. Varför måste du sitta hemma över nyår? Om Elin inte vill följa med, kom ensam. Födseln är om två veckor, du hinner tillbaka.
Dessutom kommer hela släkten: moster Vera med farbror Erik, Nathalie med Viktor, och Olga med Pelle. Vi och pappa och Viktoria med Glenn också.
Viktoria har bokat ett hotell ute i skogen för oss. Fyra dagar från den 30:e till den 2:a.
På nyårsafton blir det fest med artister. Jag betalade för dig, du kan betala tillbaka sen. Stanna tills jul, åk hem den 8:e. Du hinner hem före födseln.
Elin vägrade följa med:
Sven, jag kan föda när som helst. Tänk dig alla ska festa, och plötsligt börjar jag. Dessutom är hotellet långt ut kommer ambulansen i tid?
Nej, jag åker inte.
Din mamma har rätt, nu för tiden behandlar kvinnor graviditet som en sjukdom och barnafödande som en hjältedåd. Hon fick tre barn och klarade allt utan problem.
Sven förstod att Elin hade en poäng. Men han tänkte på hur trist det skulle bli hemma på nyårsafton: bara de två och
