8 mars
Jag kan inte släppa tanken på morgonens händelse. Fortfarande ser jag framför mig hur de där små valparna låg i en snögrop precis vid E4:an utanför Gävle. Nyheten spreds snabbt i vår lokala Facebookgrupp någon hade hittat nyfödda valpar dumpade direkt på snön, helt övergivna.
De små liven låg tätt intill varandra, ihopkurade i ett desperat försök att behålla värmen. Även om kalendern säger att det snart är vår, håller vintern envist sitt grepp. I stan var det minus sju i morse, men ute på motorvägen sjönk temperaturen till minus tio, kanske ännu lägre. Jag undrar hur länge de hade klarat sig i det iskalla gropen.
Gropen i snön var ungefär tjugo centimeter djup och under valparna hade snön börjat smälta så länge hade de legat där, värmt upp snön med sina små kroppar. Men lyckligtvis styrde ödet annorlunda idag. Per, som äger bilverkstaden där valparna hittades, gick förbi och såg dem. Han tveklöst bar in dem till värmen och ställde sig frågan vad han nu skulle göra. Det var tur att Per inte vände ryggen till, utan istället handlade direkt. Jag är verkligen tacksam för hans omtanke.
De är så små. Fem levande små själar. Tre hanar och två tikar, eller kanske fyra hanar och en tik det var svårt att se exakt. Per försökte ringa runt till volontärer och föreningar, men ingen hade möjlighet att ta emot. Att köra dem till ett hundhem var otänkbart de små är knappt två, tre veckor gamla. De är för unga för vaccinationer, som ändå bara ges efter två månader.
Att lämna sådana små på hundhem betyder nästan döden. Erfarenheten har lärt oss det; så små valpar överlever sällan bland större djur. Inte heller tillfälliga jourhem kunde ta emot där hade två valpar, Elsa och Sixten, nyligen återhämtat sig från parvovirus.
I natt fick valparna sova i ett hörn av verkstadens lunchrum. Per berättade att han hade granskat övervakningskamerorna. Där ser man hur en kvinna, om det nu går att kalla henne så, sent på kvällen helt obrydd dumpade valparna direkt i snön. Hon släppte ut dem och gick bara därifrån lämnade dem åt sitt öde i kylan.
Jag kan inte sluta grubbla på vad de stackars små kände tagna från sin mamma, födda till världen bara för att kastas ut och överges. Man kan bara hoppas att karma hinner ifatt en sådan människa.
Vi måste nu göra allt vi kan för att ge valparna ett riktigt hem och någon som bryr sig om dem. De har rätt till en chans i livet, till värme både den kroppsliga och den mänskliga sorten.
Jag hoppas innerligt att någon snart öppnar sitt hjärta för dem.
