«Elin, mellan oss är det slut!» sa Anders iskallt. «Jag vill ha en riktig familj, barn. Du kan inte ge mig det. Jag har ansökt om skilsmässa! Du har tre dagar på dig att packa. Ring när du har lämnat lägenheten. Jag bor hos mamma tills jag har fixat ett hem för mitt barn och dess mor. Ja, bli inte förvånad – min nya kvinna är gravid! Tre dagar, Elin!»
Elin sa ingenting. Golvet tycktes vika sig under hennes fötter. Vad kunde hon svara? Fem år hade de försökt få barn, men tre graviditeter slutade i tragedier. Läkarna försäkrade att hon var frisk, men varje gång gick något fel. Elin levde hälsosamt och var extra försiktig under graviditeterna. Sista gången blev hon dålig på jobbet, ambulansen kom för sent…
Dörren smällde igen efter Anders, och Elin sjönk kraftlös ner i soffan. Hon orkade inte ens packa. Vart skulle hon ta vägen? Före äktenskapet bodde hon hos sin moster, men hon var borta nu, och hennes son sålde lägenheten. Skulle hon åka tillbaka till byn Tallbacken, till farmors hus? Hyra något? Och jobbet? Frågor virvlade i huvudet, men hon hade ingen tid att tänka.
På morgonen öppnades dörren – det var svärmor, Margareta.
«Sover du inte? Bra», sa hon torrt. «Jag är här för att se till att du inte tar med dig något som inte är ditt.»
«Jag tänker inte sno din sons gamla strumpor», fräste Elin. «Ska vi inventera mina saker också?»
«Vad oförskämd du blivit! Du var så snäll och tyst förr. Jag sa till Anders redan efter första gången att du aldrig skulle kunna föda.»
«Kommer ni bara för att säga det? Håll då mun och se efter istället.»
«Varför tar du servisen?» utbrast Margareta.
«Den är min, från moster. En minnesgåva.»
«Det blir så tomt här utan den!»
«Inte mitt problem. Ni får ju en barnbarn nu.»
«Ta bara det som är ditt!»
«Laptopen, kaffebryggaren och mikron är gåvor från jobbet. Bilen köpte jag innan vi gifte oss. Din son har sin egen.»
«Du har allt, men kan inte ens skaffa barn!»
«Det angår inte er. Gud måtte ha bestämt det så.»
«Ingen ånger alltså? Kanske gjorde du det med flit?»
«Vilket trams. Det gör ont att ens tänka på det.»
Elin såg sig om – hennes saker var borta. Tandborste, smink, tofflor… Hon glömde något viktigt. Svärmornas närvaro störde. Sedan kom hon ihåg – kattstatyetten, farmors minne. Inuti fanns ett gömställe med örhängen och en ring – inget värdefullt, men sentimentalt. Anders ansåg den vara skräp. Hade han kastat den? Elin gick ut på balkongen.
«Vad letar du efter där?» röt Margareta. «Packa och försvinn!»
Katten fanns kvar, allt var i sin ordning. Nu kunde hon åka.
«Här är nycklarna, adjö. Hoppas vi aldrig ses igen.»
Elin stannade till på jobbet. Hon var sjukskriven men bad om ledighet.
«Vi alla känner med dig», sa chefen. «Men det blir tufft utan dig. Tre veckor? Håll kontakten, halva projekten stannar utan dig.»
«Bra, då distraheras jag. Tack.»
«Behöver du hjälp?»
«Nej.»
«Jag ser till att du får semesterlönen och bonus.»
«Tack för det.»
Hon letade inte efter en lägenhet – hon åkte till Tallbacken. Farmors hus hade stått tomt i tre år sedan hennes död. Elins mamma dog i barnsäng, så hon kände henne aldrig. Nu kunde inte heller Elin bli mamma…
En timme senare stod hon framför huset. Den gamla lönnen, de vildvuxna prästkragarna. Sist hon och Anders var här grillade de korv en höstdag. Elin körde in bilen på gården, nyckeln till förrådet låg i huset. När hon öppnade stannade hon tvärt. Tystnad. På trasmattan låg smutsiga muggar och tallrikar. Hon städade sist hon var här! Någon hade varit inne.
Två muggar, tomma juiceförpackningar, flaskor av Anders favoritbubbel. Inte från hösten. Alltså hade han varit här. Med vem?
«Spelar ingen roll», muttrade Elin. Låsen måste bytas. Ny början, städning, varmt bad. Hon ville skölja bort det förflutna.
Plötsligt hördes knackningar på dörren, sen fönstret.
«Vem där?»
«Allt okej där inne?»
«Ja…» Hon blev förvånad.
Utanför stod en främling.
«Förlåt om jag skrämde dig», sa han. «Jag är grannen, såg dig fixa hela dagen. Sen försvann du, och rök från skorstenen. Tänkte kolla så inget hänt.»
«Tack, allt är bra.»
«Är du släkt med Anders? Han var här nyligen med en kvinna… Systern?»
«Nej, snart ex-fru. Skilsmässa på gång.»
«Är huset ditt?»
«Mitt.»
«Jag bor hos en kompis temporärt. Också skilsmässa, är ledig imorgon. Ring om du behöver hjälp. Jag är Pelle.»
«Elin. Vänta, kan du byta lås?»
«Ja. Säg bara när.»
«Gärna nu. Köper nya imorgon.»
«Låt mig kolla och köpa, annars får du fel sort. Jag ska ändå till stan.»
«Okej.»
Två veckor gick. En vecka kvar av semestern, men Elin ville inte tillbaka till stan. Anders hörde inte av sig, bara skickade ett datum för skilsmässan. Bäst så – hon orkade inte se honom.
På lördagen bjöd Pelle med henne till ån. Elin planerade inte nya förhållanden, men en promenad var ofarlig. De hade det trevligt och kom tillbaka vid lunch. Vid huset stod Anders bil. Han hade precis anlänt. Dörren öppnades, Anders klev ur och hjälpte en gravid kvinna ut.
Elin och Pelle gick fram till grinden. Anders fumlade med låset men fick inte upp det.
«Vad i hela…?» muttrade han.
«Vad håller ni på med?» ropade Elin högt. «Bryter ni er in?»
Anders bleknade.
«Det här är vårt hus!» skrek kvinnan.
«Verkligen? Säger Anders det? Det här är mitt hus, stick.»
«Micke, vad snackar hon om? Vem är det? Din exfru? Kö«Kör henne!» skrek kvinnan, men Anders tystade henne och skyndade henne tillbaka till bilen innan de körde därifrån under tystnad.
