“Päls på tallriken: hur bråket om katten förstörde kärleken”
– Erik, jag ber dig för sista gången! Sluta nu! Du lovade att inte tala illa om min son igen! – Malin försökte hålla sig lugn, men rösten darrade av ilska.
– Jag säger inte illa, jag säger sanningen! – morrade Erik. – Han sitter på din rygg, och du bara skämmer bort honom. Ser du inte att du uppfostrar en latmask?
– Jag upprepar: diskussionen är slut! – nästan skrek Malin. – Min son pluggar. Så länge han läser kommer jag att försörja honom. Din tillåtelse behöver jag inte!
– Så min åsikt betyder inget alls? – fnös Erik. – Du vill bara höra komplimanger? Nej, älskling, du får väl ta hänsyn till mig!
– Behövs inte! – slickade Malin. – Om du inte håller tyst, går jag nu. På direkten! För två veckor sedan svor du att vi inte skulle ta upp det här igen. Har du glömt det?
– Jag minns! – röt Erik. – Men hur kan jag tiga när han beter sig så? Du säljer sista skjortan för hans skull, och han uppskattar inte ens det!
– Vem har sagt att han inte uppskattar det? – Malin darrade av vrede. – Lukas älskar mig och är tacksam för allt. Håll käften nu, sa jag! Slutdiskuterat!
Hon vände på klacken och gick ut i köket för att lugna sig lite. Men Erik, fortfarande arg, följde efter.
– Malin, vill du inte ens höra på mig? – hans röst lät nästan bönfallande. – Förtjänar jag inte ens det?
– Först skaffa ett barn, uppfostra det, sen kan du yttra dig! – bet hon av. – Dina ord är bara avundsjuka tomheter!
Erik hade en dotter från sitt första äktenskap, men han hade inte sett henne på åtta år – hennes mamma flyttade till en annan stad när flickan var två.
– Avundsjuka? – Erik tappade nästan hakan. – Tror du jag avundas din latmask? Vilket skitsnack!
– Klart du gör! – fräste Malin. – Han är bara tjugo, och han har allt du aldrig fick!
– Vad, att morsan hyr en lägenhet åt honom och swishar pengar varje dag? Skulle jag avundas det? – hånade Erik.
– Uppenbarligen! – kontrade Malin. – Annars varför bråkar du?
– Jag försöker bara säga att du har skämt bort honom! – envisades han.
– Jag vill och jag gör det! Han är min enda son, och jag har råd! – snäste Malin.
– Visst, du är ju miljonär! – skrockade Erik.
Grälet började inte ens där. Malin förstod inte hur de hamnade i samma gamla diskussion om Lukas. Allt var så lugnt först – de satt och tittade på TV, en reklam för en massagestol. Erik blev helt besatt av idén och hittade en modell till bra pris.
Malin hade inget emot det men påminde:
– Vi väntar lite. Jag sa att vi inte ska göra stora köp nu, inte förrän jag får min lön. Jag kanske månde låna av dig.
Hon bad aldrig Erik om pengar. Lönen var sällan sen, men nu var det så. Malin jobbade hemifrån, gick bara ut för att handla. Hon satt hela dagarna vid laptopen, skrev och kontrollerade, men lönen var bra – en och en halv gång mer än Eriks. Inte miljoner, men tillräckligt för hyra, mat och att hjälpa Lukas.
– Malin, tycker du inte att om pengarna inte räcker, skulle nån kunna skaffa ett extrajobb? – menade Erik.
– Menar du Lukas? – rynkade hon pannan. – Jag sa det redan: jag vill inte. Jag skickade honom till universitetet, inte till att ropa ’Ledig kassa’!
– Han är en karl! Borde förstå att pengar inte växer på träd! – exploderade Erik.
– Han vet det redan utan dig! – morrade Malin.
– Han vet ingenting så länge du serverar allt på silverfat! – envisades Erik.
– Det är inte din sak! Sluta nu! Du gör mig galen! – skrek Malin.
Grälet pågick i en halvtimme till innan det lade sig. Malin, som försökte dämpa stämningen, gick ut i köket, kokade te och gjorde smörgåsar.
– Varsågod, – sa hon och sköt fram en tallrik.
Erik grimaserade och knuffade undan den.
– Jag vill inte… – började han, men såg något. – Titta! Päls på tallriken! Din katt gör mig vansinnig! Varför så mycket päls? Städar du ens?
– Jag städar två gånger i veckan! Har inte tid med mer! – svarade Malin och kände ilskan växa igen.
– Du är ju hemma hela dagarna! Så svårt är det väl att ta en mopp? – fräste Erik.
– Jag sitter inte bara här! Jag jobbar och tjänar mer än du! – small det ur henne.
Erik bleknade. Tanken att hans tjej tjänade mer irriterade honom, och hennes nedlåtande ton hjälpte inte.
– Så nu är jag inte en riktig man heller? – väste han.
– Det sa jag inte! – slickade Malin. – Du får mig att explodera! Jag skulle också vilja bo sterilrent om nån annan städade! Städning är inte bara kvinnogöra!
– Sa jag att det var det? – morrade Erik.
– Nej, men hur många gånger har du städat här sen vi flyttade ihop? Noll! Och det är ett halvår nu! – påminde Malin.
Erik tänkte efter, försökte minnas ens ett tillfälle. Malin hade rätt – han hade lämnat allt åt henne, men han tänkte inte erkänna det.
– Oj, så känsliga vi är! Att sopa golvet är en bedrift! – hånade han. – Och förresten, jag skräpar inte ner!
– Inte jag heller! – kontrade Malin. – Men du förväntar dig att jag ska springa med moppen, tvätta fönster två gånger i veckan och golv två gånger om dagen! Jag sa direkt att så blir det inte!
När Erik föreslog att de skulle flytta ihop, varnade Malin ärligt: städning två gånger i veckan, enligt schema. Inget mer.
– Jag visste inte att din katt skulle täcka hela lägenheten i päls! – fortsatte Erik.
– Den ligger inte överallt! Letar du med förstoringsglas? – fräste Malin. – Och sluta gapa, du skrämmer Oden! Titta, han har gått under soffan!
Katten Oden tittade skräckslagen på dem och vågade inte komma fram.
– Oj, så ömtåliga! – fnös Erik. – Varken katten eller sonen kan du uppfostra! Ena skriker på natten, den andra plockar sin mamma utan skam!
– Är du på Lukas igen? – exploderade Malin. – Kanske du ska gå ut och lufta dig?
– Jag går ingenstans! Det här är min lägenhet! – förklarade Erik.
– Och att vi delar på hyran, spelar ingen roll? – påminde Malin.
– Jag bodde här först, så det är min! – slickade hanMen i samma ögonblick ringde telefonen – det var Lukas som undrade om hon ville ha hjälp att flytta tillbaka sin favoritstol från Eriks lägenhet, och Malin kände hur en liten varm gnista av hopp tändes igen.
