Han räddade mitt liv, men jag förstörde hans.”Sigrid! Sigrid, vad håller du på med?!” Björns röst skalv av förtvivlan. “Du vet hur jag känner för dig! Varför gör du såhär mot mig?”
“Sluta, Björn! Gör det inte svårare!” Sigrid vände sig mot fönstret för att slippa se hans ansikte. “Allt är bestämt. Sven är en bra man, han har stabilt liv, vi kommer leva värdigt.”
“Och kärleken? Det vi haft? Är det värdelöst?”
Sigrid knöt händerna så hårdt att naglarna grävde in i handflatorna. Naturligtvis betydde det något. Mer än hon ville erkänna. Men mamma låg på sjukhus efter andra hjärtattacken, och behandlingen kostade så mycket pengar hon och Björn aldrig ägt eller skulle få.
“Det var vackert, men livet är ingen saga,” sa hon iskallt.
Björn tog ett steg närmare, sträckte ut handen men hejdade sig utan att röra henne.
“Sigrid… minns du den dagen vid sjön? När du föll genom isen? Jag drog upp dig, vi lovade varandra…”
“Nu räcker det!” Hon snurrade runt. “Ta inte upp det! Det som var är över.”
Björn såg på henne som om han sett henne för första gången. Sedan nickade han långsamt.
“Jag förstår. Alltså… så är det.” Han tog sin jacka från byrån. “Jag önskar dig lycka, Sigrid Lindström.”
Han gick utan att smälla dörren. Sigrid hörde hans steg dö bort i trappan och först då tillät hon sig att gråta.
Sven Andersson var verkligen en bra man. Femtioårig änkling, vd för stort företag, han erbjöd Sigrid inte bara äktenskap utan trygghet. När mamma hamnade på sjukhuset betalade han alla behandlingskostnader utan att begära något utom bröllopet.
“Du är ung, vacker, intelligent,” sa han och höll hennes hand. “Jag är inte ung längre, behöver en livskamrat. Vi passar ihop.”
Sigrid nickade, hon kände sig som en handelsvara. Men hon hade inget val. Mamma tillfrisknade, läkarna lovade full återhämtning med rätt vård och dyra mediciner.
Bröllopet var tyst med få gäster. Sven var uppmärksam make. Han krävde inte kärlek, nöjdes med respekt och tacksamhet. Sigrid försökte ärligt vara en bra hustru.
Hon såg inte Björn på tre månader. Sen stötte hon på honom på vårdcentralen.
“Hur står det till?” frågade han artigt som en bekant.
“Bra. Själv?”
“Också. Jobbar mycket.”
Han hade magrat, solbränd, bar ny kostym. Sigrid ville fråga var pengarna kom ifrån men höll tillbaka.
“Hur m
“Hon insåg att Björn en gång räddade hennes liv genom att dra upp henne ur isvattnet, men hon förstörde hans liv genom att krossa hans tro på kärlek och människor, vilket var lika brutalt som om hon låtit honom drunkna den där dagen vid sjön.”
