Hallå, hör du? Jag vill bara öppna dina ögon…
Elin satt vid köksbordet och funderade på vad hon skulle göra. “Förlåta kan jag inte. Man kan inte bara glömma ett svek. Å andra sidan, har jag inte haft det bra alla dessa år? En lägenhet mitt i Stockholm, ett bekymmersfritt liv. Inget att klaga över. Men ändå…”
***
I skolan var Elin duktigast i klassen. Så hade hennes föräldrar uppfostrat henne – att alltid göra sitt bästa.
Men Mattias klarade sig knappt med treor i de flesta ämnen, utom i matematik. Där var han oslagbar, vann alla tävlingar. Han gick alltid omkring med rufsigt hår och hade en irriterande vana att dra fingrarna genom det när något inte gick som han ville. Han böjde sig lätt framåt, och de tjocka glasögonen med svart båge fick honom att se ut som en riktig nörd. Flickor intresserade honom inte – han tänkte bara på formler och ekvationer.
En dag blev Mattias av misstag knuffad i korridoren. Glasögonen flög av och gick sönder. På lektionen kisade han närsynt mot tavlan. Plötsligt lade Elin märke till hans profil – som en grekisk krigare, med markerad haka, rak näsa, väldefinierade läppar och tjocka ögonfransar.
Hon ryckte till när någon knuffade henne i axeln.
“Han är faktiskt riktigt snygg utan glasögon”, viskade hennes kompis Lovisa i örat.
Elin blev generad och tittade bort, men efter några minuter sneglade hon på Mattias igen. Efter skolan gick hon fram till honom och sa att han såg mycket bättre ut utan glasögon.
“Har du provat linser?”
Nästa dag kom han till skolan utan glasögon – och utan att kisa. Elin förstod att hans föräldrar köpt linser åt honom.
“Bättre så här?” frågade han på rasten.
“Mycket”, log Elin.
Från den dagen började de träffas. Han pratade entusiastiskt om ekvationer, och hon lyssnade med ögon fulla av beundran. Hon hjälpte honom med svenska och litteratur.
Som matematikvinnare stod många universitet öppna för honom. För Mattias skull ändrade Elin plötsligt sina planer att studera litteratur i hemstaden och flyttade till Stockholm bara för att vara nära honom.
När studierna närmade sig slutet tryckte Elins föräldrar på för att hon skulle åka hem. Hon gav upp hoppet om att stanna med Mattias. Men precis innan avresan föll han på knä i en klumpig gest och räckte fram en ringlåda – som i en gammal romantisk film.
Mattias började doktorera och undervisa på universitetet. Det unga paret fick ett litet rum i lärarboendet, med en pytteliten köksvrå och ett badrum.
Elin var en medioker student, och läraryrket verkade vara hennes enda alternativ. Efter halvannat år födde hon en dotter och återvände aldrig till skolan. Mattias klarade sin doktorsavhandling och fick ett prestigefullt pris för att ha bevisat någon komplicerad teori. Elin stannade hemma och uppfostrade deras dotter.
Mattias artiklar publicerades i internationella tidskrifter. Han blev till och med inbjuden till Harvard för att hålla föreläsningar. Att bli professor i matematik blev nästa steg i hans karriär. Elin var stolt över sin makes framgångar – för det var ju också hennes förtjänst. De flyttade från lärarboendet till en fin lägenhet i centrala Stockholm.
Vänner ansåg dem som ett föredöme, ett perfekt par. Elins liv kretsade kring Mattias och dottern Agnes, som växte upp till en skönhet och gifte sig tidigt med en lovande ung konstnär.
Men allt kollapsade på en dag. Elin stod och förberedde lunch när telefonen ringde. Hon svarade vänligt.
“Är du Mattias Lundgrens fru? Jag ringer för att varna dig. Din man är otrogen.” Den okända rösten lät nästan omtänksam. “Han hade en affär med min dotter. Hon var nära att bryta samman när han lämnade henne. Nu är han ihop med en ung lärare. De åker på konferenser tillsammans… Hallå, hör du? Jag vill bara öppna dina ögon…”
Det pep i luren – samtalet var avslutat. Men Elin höll kvar telefonen. Hon var inte den som trodde på rykten, så hon bestämde sig för att ta reda på sanningen själv. Hon gick till universitetet, hittade salen där Mattias höll föreläsning och väntade.
Dörrarna öppnades, och studenter strömmade ut. Mattias gick förbi utan att se henne – han såg ju aldrig åt sidorna. När han gick in på sitt kontor väntade Elin några minuter och öppnade sedan dörren. Där satt han och kysste en ung, vacker kvinna…
***
“Vad ska jag göra?” frågade hon sig själv ännu en gång, stirrande på tapeten med små blommor.
Elin ryckte till när hon hörde nyckeln vridas om i låset.
“Jag hann inte laga lunch”, tänkte hon reflexmässigt – men sedan slog det henne. *Varför skulle jag? Låt hans nya kvinna laga mat åt honom.* Hon hämtade en resväska från förrådet och började packa.
“Skickar du alla dina klänningar till kemtvätten?” frågade Mattias när han kom in i sovrummet. Det lät inte förvånat, utan nästan retsamt. Elin mötte hans blick.
“Det här är *dina* saker. *Du* lämnar den här lägenheten.”
“Varför? Vart?” Nu lät han faktiskt överraskad.
“Behöver du verkligen fråga? Jag var på universitetet idag. Jag såg er… Hon är vacker. Du kunde ha berättat själv istället för att låta andra göra det åt dig.”
“Berättat vad? Vilka andra?” Nu lät Mattias orolig.
“Snälla människor som berättade om dina otroheter med studenter och unga lärare. Var ärlig nu.”
“Jag förstår inte…” Han tittade bort.
Elin satte sig på sängen bredvid resväskan, gömde ansiktet i händerna och började gråta.
“Elin…” Mattias rörde vid hennes axel.
Hon ryckte undan.
“Jag har ägnat mitt liv åt dig, skött allt så att du kunde bevisa dina teorier, se bra ut. Och du… Du trodde väl jag skulle stanna hur som helst. Jag har ingenting. Allt det här…” – hon gjorde en gest mot rummet – “är köpt för *dina* pengar. Jag kan bara sköta ett hem. Inget annat.” Hennes röst bröts.
“Jag har ingenstans att ta vägen. Men du har det. Tror du din älskarinna låter dig sälja vår lägenhet?” Elin stängde resväskan och ställde den framför honom. “Så. Gå till henne.”
“Där har du fel. Jag tänker inte gå någonstans. Vill du – gå du.”
Det kändes som ett slag i magen. Elin stirradeElin reste sig upp, tog sin handväska och gick utan ett ord, men när hon stängde dörren bakom sig kände hon en lättnad hon inte väntat sig – för första gången på länge var det hennes eget liv som väntade.
