Dagbok, 17 juni
Jag har levt med min make i över femton år det känns nästan som ett helt liv tillsammans. När vi gifte oss flyttade vi in hos hans mamma, och började båda arbeta på fabrik i Malmö. Efter en tid fick vi ett rum i ett studentboende och lämnade svärmor bakom oss. Det kändes som att vi äntligen blev självständiga och att framtiden låg öppen.
Jag insåg tidigt att min man behövde utbilda sig för att kunna komma någonstans i arbetslivet. Så jag fick honom att börja studera. Men det var i praktiken jag som pluggade jag skrev alla hans rapporter, uppsatser och examensarbete. När han till slut tog examen och kom tillbaka till fabriken med sitt diplom, blev han snabbt befordrad. Jag gladdes för hans skull, även om min egen karriär aldrig blev särskilt lyckad. Jag hade visserligen gått ut universitetet, men så fort jag började jobba gick jag på föräldraledighet. Först när vår son växte upp blev jag gravid igen med vår dotter, och även när jag försökte återgå till arbetet behövde de ständigt sjukledighet, båda hade svag hälsa.
Jag var ändå inte ledsen. Jag har haft otur i arbetslivet, men tur i familjen. Min man kämpade och tog extra skift på fabriken. Efter några månaders slit kunde vi köpa en rymlig lägenhet i Lund barnen blev så glada över att äntligen få egna rum. Men samtidigt såg jag min man mer och mer sällan. Snart träffade jag min gamla vän från universitetet, Ingrid, och hon berättade att hennes man varit otrogen med en yngre kollega. Hon sa: “De bryr sig inte ibland sker det mitt på dagen, han stänger dörren till kontoret. Han ger henne presenter inför alla och en gång kramade han henne öppet. Du borde lämna honom skamlöst!”
Det var då jag beslutade mig för att gå till min mans arbetsplats och tala direkt med hans älskarinna. Jag bad henne lämna honom ifred han har familj och barn. Men hon skrattade rått åt mig inför sina kollegor och hånade mig. Kvinnan sa att jag borde skärpa mig och komma i form hennes make var otrogen med en skönhet, jag grät. Plötsligt öppnade min man dörren till sitt kontor, såg mig och blev rasande. “Vad gör du här? Nu vet du allt, och det är bättre så. Jag orkar inte leva dubbelliv längre. Jag lämnar in skilsmässopapperen imorgon.”
Han anlitade dyra advokater, tog allt jag ägde, och slängde ut mig och barnen. Han brydde sig inte om hur vi skulle överleva eller var vi skulle bo. Exmaken blev helt uppslukad av sin nya passion. Mina föräldrar i Göteborg hjälpte mig de gav oss stöd och jag lyckades köpa en liten lägenhet i Västra Frölunda. Jag fick nytt jobb, och livet började ordna sig. Ett år senare ringde min exman plötsligt. Han krävde hjälp, bad inte ens om ursäkt för allt han gjort. Han var fortfarande överlägsen ingen ånger, bara krav. Det visade sig att han förlorat jobbet och att hans nya fru övergivit honom. Dessutom hade han varit med om en olycka och låg på sjukhus i Malmö.
Jag svarade nej han hade lämnat oss utan ord och sett till att vi stod tomhänta. Han brydde sig inte då och nu är det min tur att gå vidare. Jag har äntligen börjat bygga upp mitt liv igen; barnen och jag har funnit vår styrka.
