Jag är ledsen, men jag är inte redo att flytta ihop just nu…
Erik trodde att Anna var lika förälskad i honom som han var i henne, så han blev rejält förvånad när hon tackade nej till att flytta ihop.
– Jag är ledsen, men jag är inte redo att bo tillsammans! sa hon.
– Varför inte?
– Jag vet inte, vi har bara varit tillsammans i sex månader. Det känns lite för tidigt…
– För tidigt? Det känns som det är rätt tidpunkt. Vi kan leva tillsammans, lära känna varandra bättre och sen kanske ta nästa steg.
– Erik, det här är inte ett datorspel, det är livet. Och just nu finns det inget utrymme för samboskap i mitt liv, men det betyder inte att jag inte värdesätter vår relation. Jag trivs bra med hur det är just nu.
– Men jag vill ha mer! Jag vill vakna med dig varje morgon. Jag vill somna bredvid dig! Vill inte du det?
– Vi gör ju redan det, två gånger i veckan, eller glömde du? Är inte det tillräckligt?
– För mig är det inte tillräckligt!
– Om du verkligen älskar mig, får du ha lite tålamod.
– Jag kan ha tålamod om du ger mig en bra anledning! Varför vill du inte? Förklara! Är det så svårt?
Anna tänkte en stund, sen log hon mot honom och bestämde sig för att tala klarspråk.
– Ska vi vara ärliga, Erik. Vad betyder “bo tillsammans” för dig?
– Jag vill somna och vakna med dig! Och få mer tid tillsammans.
– Och vad händer däremellan?
– Vad menar du? – förstod han inte.
– Dygnet har tjugofyra timmar, glömde du det? Du pratar bara om natt och morgon, men resten av dagen då?
– Resten av dagen är vi ju oftast på jobbet! Är vi inte?
– Inte alltid. Vi skulle ju äta middag eller frukost tillsammans till exempel.
– Förhoppningsvis!
– Och vem ska laga maten?
– Du kan inte laga mat! – gissade Erik, dumt nog, även om han ofta njutit av hennes mat.
– Jag kan laga mat!
– Vad är då problemet?
– Vem ska laga maten? Du eller jag?
– Nå, ibland du och ibland jag, kanske. Varför är du så orolig för det?
– Erik, jag vill inte att mitt liv ska bli en evig repetition, som många av mina vänner. Jag vill inte vakna tidigt för att laga frukost åt någon. Jag vill inte skynda hem från jobbet, stanna vid affären, släpa hem matkassar och sen stå två timmar vid spisen och laga middag!
– Men du lagar ju middag ibland när du stannar hos mig, eller hur? Jag trodde att du tycker om det…
Erik såg lite bekymrad ut. Var hans flickvän lat?
– Jag älskar att laga mat, men jag är inte redo att göra det varje dag. Jag njuter av att komma hem, snabbt slänga ihop en sallad och det är allt. Jag gillar att vi träffas två gånger i veckan, ibland mer. Det räcker för mig! Kanske vill jag ha mer i framtiden, men inte nu!
– Du älskar mig inte helt enkelt! – konstaterade Erik.
– Nu börjar det igen…
– Vad då? När en kvinna älskar är hon redo att göra allt för den hon älskar!
– Och han då? Han är redo att göra allt för henne?
– Självklart!
– Okej, då kan vi bo ihop, MEN – alla hushållsysslor delas lika. Var och en städar efter sig, vi lagar mat turvis, tvättar våra egna kläder. Vad säger du om det förslaget?
– Men jag lagar inte mat så bra. Det har du ju sagt!
– Då är det ett bra tillfälle att lära sig. Man kan inte leva på pizza och hamburgare jämt. Jag kan hjälpa till med lärandet!
– Jag förstår bara inte, varför är det så svårt? Varför är det så enkelt för andra? Är du speciell eller? – Erik kunde inte förstå.
– Om du vill tänka så, så okej! Jag är speciell. Jag vill inte offra min personliga frihet för kärleken. Inte nu. Jag är bara tjugotre. Jag vill njuta av min frihet!
– Jag fattar! Du har en annan kille! – drog Erik en oväntad slutsats.
– Varför skulle jag ha det? – sa Anna oförstående.
– Om du inte vill bo med mig är han viktigare!
– Din påhittade man är viktigare? skämtade hon.
– Din påhittade man! Skulle jag hitta på män?
– Du behöver ju inga män, så du bestämde dig för att hitta på en till mig, va?
– Du förvirrar mig! – ropade han nästan.
– För att du pratar strunt! Jag har ingen annan! Ibland är du till och med för mycket för mig, det är därför jag inte vill bo ihop. Jag älskar mitt singelliv och är inte redo att ge upp det. Inte nu!
– Hur kan man älska ensamheten när man är i ett förhållande? – blev Erik förvånad.
– Det är enkelt. Det finns saker du gillar att göra när ingen är hemma?
– Som vad?
– Jag vet inte, läsa böcker, se på serier, ta ett bad, slösa tid på sociala medier, prova kläder från garderoben, dansa i mörkret!
– Män håller inte på med sånt! – genmälde han.
– Men tjejer gör det! Och jag gillar det! Jag är inte redo att ge upp det enkla och sköna i min singellivsstil!
– Men det finns mycket skönhet i att leva tillsammans också! – försökte Erik övertyga henne.
– Som vad?
– Att somna och vakna tillsammans! – började han om igen.
– Erik, du vet väl att du snarkar som en traktor?
– Vad? Det har du aldrig sagt! Och andra har inte klagat!
– Jag vet inte om andra, men efter att Lasse slog till din näsa vid grillen för ett par månader sen började du snarka så illa. Och jag har faktiskt sagt det! Jag kan stå ut med det ett par gånger i veckan, men varje dag vill jag inte! Jag vill också få sova ibland.
– Du sover dåligt brevid mig?
– Endast de få gånger jag lyckas somna före dig!
– Men du somnar oftast senare än jag…
– Där har du svaret!
– Okej, jag snarkar, jag lagar inte mat, jag är inte lämplig för samboskap?
– Och dessutom, som det visade sig, är du en riktig tjatgubbe! – kunde hon inte låta bli att säga.
– Varför skulle jag vara en tjatgubbe!?
– Du har försökt övertala mig i en halvtimme att göra något jag inte vill. Vad är det, om inte tjatig?
– Jag ville ju faktiskt gifta mig med dig! Det var därför jag föreslog att bo tillsammans!
– Sa jag att jag ville gifta mig? – log hon sorgset.
– Vill du inte? Alla tjejer vill gifta sig!
– Tydligen inte alla…
– Eller vill du inte gifta dig med mig? – förstod han äntligen.
– Jag vill inte gifta mig med någon, men om man tänker så, vad kan du erbjuda en framtida fru? Att somna och vakna tillsammans?
– Vill du säga att jag inte är värd något? – blev Erik sårad. – Att jag inte kan åstadkomma något?
– Du är snart trettio. Du tjänar femtio tusen kronor i månaden, bor i din farbrors förfallna lägenhet för att slippa betala hyra, du handlar kläder i billiga butiker. Du vill inte ens köpa en bil, för att den kostar att hålla igång!
– Lyssnar man på dig, så är jag inget vidare. Så varför har du träffat mig egentligen?
Anna ryckte på axlarna.
– Du är snygg, vältränad, du är rolig och en underbar älskare.
– För hälsans skull?
– Och för själen!
– Men någon familj kommer vi inte bli!
– Inte förrän du växt upp, nej!
– Precis! Då drar jag tillbaka mitt förslag! Jag kan säga mer än så! Vi gör slut!
– Allvarligt? – sa Anna med ironi. – Jag tänkte att du kanske aldrig skulle säga det! Då ses vi! – sa hon och vinkade honom adjö, påminde honom om att de bråkade hos henne.
– Hej då! – sa han stolt medan han drog på sig byxorna. – Eller kanske farväl!
– Farväl då! – sa hon med ett leende och kastade honom t-shirten.
Erik gick, och Anna satte på musik, släckte lampan och började dansa. Det hjälpte alltid att lugna hennes nerver och återföra en positiv inställning. Hon visste att han skulle komma tillbaka i morgon eller dagen efter, men om hon skulle släppa in honom igen? Det återstod att se!
