För två år sedan flyttade hon hem till mig, och sedan dess har vårt hus anpassat sig till hennes stillsamma men mycket ordningsamma rytm.
Jag heter Maja, och min mamma har redan fyllt 89. För två år sedan flyttade hon in hos mig här i Uppsala, och nu känns det verkligen som om mitt hem andas i takt med hennes lugna rutiner. Varje morgon, ungefär halv åtta, hör jag hur hon reser sig ur sängen, viskar mjukt till vår gamla katt Sixten som faktiskt är över 23 år, och matar honom med samma ömhet som till ett litet barn.
Sedan gör mamma sig själv frukost, tar sin kopp kaffe och går ut på verandan. Där sitter hon stilla, låter sig vakna ordentligt och ser ut över trädgården. När hon väl piggnat till, tar hon fram moppen och skrattar: Man får ju inte rosta ihop, som hon brukar säga, och städar huset på nästan 240 kvadratmeter. Har hon lust, lagar hon dessutom något gott, städar ordning i köket och gör några enkla gympaövningar.
Efter lunchen har hon egen tid: hudvård, lite hårfix, och små rutiner som varierar från dag till dag. Ibland plockar hon med sin stora garderob, sorterar plagg vissa får jag, andra ger hon till second hand, och några lägger hon ut på Tradera. Jag skämtar:
Mamma, du hade kunnat investera allt det här och bo i en herrgård nu!
Då skrattar hon bara:
Jag älskar mina saker. Och det mesta blir ju ditt så småningom din syster har ju ändå ingen smak.
För nöjes skull går vi på promenader vid Fyrisån nästan fem dagar i veckan, runt fem kilometer varje gång. En gång i månaden träffar mamma sina väninnor. Hon älskar böcker och jobbar sig långsamt men bestämt igenom hela mitt bibliotek. Varje dag ringer hon sin storasyster Ingrid, som är 91, och Ingrid kommer hit två gånger om året.
Förutom katten är hennes största kärlek surfplattan jag gav henne i julklapp. Hon läser om Selma Lagerlöf och Wilhelm Stenhammar, lyssnar på nyheter från andra perspektiv, ser baletter, operor och konserter. Sent på kvällarna hör jag ibland från hennes rum:
Jag borde verkligen gå och lägga mig men nu har någon satt på Jussi Björling på YouTube igen!
Hon och hennes syster verkar ha vunnit någon slags genetisk jackpott. På ett foto som jag sparat, taget för två år sedan, skulle mamma precis flyga, iklädd särskilda kläder bara för resan.
Jag ser ju hemsk ut på bilden, sa hon.
Jag svarade som alltid:
Mamma, de flesta i din ålder har inte ens möjlighet att se ut så eller leva så här.
Efter att ha bott med mamma en tid har jag kommit till insikt om att jag vill bli som hon. Den här kvinnan inspirerar mig att fortsätta framåt och att verkligen uppskatta varje dag.
