Jag har bestämt mig för att jag ska gifta mig, deklarerade David under middagen.
Pappa flinade, mamma la besticken åt sidan och såg förvånat på sin son.
Vad menar du? frågade hon, förbryllad. Med vem då?
Hon är ny i klassen. Så vacker, så klok, så charmig, suckade David drömskt och lutade huvudet mot handen.
På grund av denna flicka hade han tappat aptiten och klarade inte av att koncentrera sig på någonting.
Vet den där flickan om det här? undrade pappa, med ett dämpat skratt.
Ja… Jag berättade för henne idag och hon sa att det inte var något problem, men att hon vill att jag har en egen lägenhet.
Men, har du det då? Mammas ögon blev stora.
Såklart har jag en. Alltså, vi bor ju i en lägenhet. Pappa har bil, och jag lovade henne att jag kan låna den till bröllopet…
Pappa skakade på huvudet, som om han ville säga att han aldrig hade gått med på något sådant och absolut inte tänkte låna ut bilen till sin son än på ett tag.
Och vad har hon? Är hon en bra brud? Mamma började leva sig in i samtalet.
Ja, svarade David ivrigt. Hon är snäll och pratar så fint.
Mamma kunde inte hålla sig för skratt och pekade på hans tallrik.
Du äter ju inte ens.
Låt honom vara, han tänker bara på det där framtida bröllopet, skojade pappa. Men jag förbjuder dig att gifta dig innan du har visat mig dina matte- och svenskabetyg.
David stirrade på sin pappa med skräck. Hela dagen hade han drömt om flickan inte gjort en enda läxa, och dagens diktamen hade gått sådär, tack vare att den nya flickan i klassen snurrade i hans tankar. Hon var verkligen det vackraste han sett, och han var inte den ende som blivit förälskad; nu gjorde han allt för att vinna hennes hjärta snarare än att tänka på skolarbetet.
Åh, pappa!
Nu när du har ätit, gå in på ditt rum och gör läxorna. Bröllop, lägenhet och bil får vänta tills dina betyg är över E.
David blev sårad men reste sig pliktskyldigt och gick mot sitt rum.
Ah, dessa femteklassare, suckade mamma.
Ja, du säger något, instämde pappa.
