Min gamla kompis hade precis fyllt 25 och såg ut som en svensk filmstjärna lång, slank och sådär ungdomligt fräsch. Hon hade fixat ett jobb på en resebyrå i Stockholm, och där snappade hon upp en romans med chefen.
Herr Chefen var en man på över 40 gift, två barn, Volvo och villaliv i förorten. Han började hyra en lägenhet åt henne på Södermalm och bjöd på designprylar och svenska klassiker från Svenskt Tenn. De höll ihop nästan ett år.
Hon visste att han redan hade familj, och ville egentligen inte vara den som splittrar den. Men plötsligt började han själv prata om att det kanske var dags för en skilsmässa ja, han tyckte väl att livet blev lite för trångt där hemma. Hans fru, Karin, var inte helt blind; hon anade nog att det inte bara var jobbmöten som gjorde att maken kom hem sent.
Men Karin var ett under av svenskt lugn. Aldrig någon scen vid köksbordet, aldrig letande i fickorna eller snokande i mobilen. Aldrig någon skandal på ICA Maxi.
Det här fick Herr Chefen att känna sig riktigt skyldig. Karin var ju snäll, varm och omtänksam, och plötsligt började han laga mat åt henne, tog promenader och färgade håret blondare. Några månader senare passionen mellan min vän och chefen svalnade och så började Karin jobba som ekonomichef på resebyrån. Min kompis Elsa var livrädd när lönen skulle betalas ut hon trodde att det skulle bli världens drama. Men Karin var exakt så trevlig och korrekt som förväntas av en svensk fru.
Med tiden blev chefen kylig mot Elsa, och Elsa, trött på hans distans, började vara spydig. Karin, däremot, var ett diplomatiskt mirakel. Sakta men säkert blev affären mellan Elsa och chefen en tragikomisk slaskroman, och han började tillbringa kvällarna hemma med familjen istället.
Vändpunkten kom när alla tre skulle på affärsresa till Göteborg. Elsa, övertygad om att hon hade någon slags specialstatus i företaget (för hon låg ju med chefen!), satte sig på tvären under viktiga förhandlingar. Det slutade med att hon blev mer pinsam än den svenska frun han var otrogen mot.
Direktören bad henne flytta ut ur lägenheten på Söder och talade om att det hela var över. Nästa dag blev Elsa kallad till Karin, och fick veta att man inte längre behövde hennes tjänster i företaget.
Idag säger Elsa att hon helst vill glömma hela historien, men det som ändå sitter kvar är Karins bemötande hon har aldrig beundrat någon så mycket.
Karin visade sig vara ett slags svensk urkraft, klok och handlingskraftig. Hon skötte det hela så väl att maken blev nyförälskad i henne och nu avgudar henne men ingen vet hur svårt hon hade det, hur många tårar som rann, och hur mycket hon led. Slutligen rätade Karin på ryggen, samlade sig och väntade ut passionens övergång till vardag och tog sedan kampen. Så agerar en vis kvinna.
Men hur gör de andra 90 procenten? De börjar skälla, stirra argt och hotar med skilsmässa på Facebook. Och när mannen befinner sig i passionens rus med någon ny, vem väljer han den sura tanten eller den kärleksfulla nya? Just då tänker han inte så långt som att den söta tjejen om några år kanske också blir en tvär svensk fru som Karin.
Hur förstår en svensk fru detta? Klart att känslorna gör det svårt. Men livet visar att den som har tålamod och agerar smart hon vinner.
Om du någonsin får reda på att din man är otrogen och vill klösa någon på Östermalmstorget, försök att samla dig. Ta ett djupt andetag, tänk efter kanske finns det fortfarande en chans? Boka ett pass på Sats, en tid hos frisören, gå till en terapeut, skaffa ett nytt jobb. Börja dansa, upptäck något nytt på Folkuniversitetet. Börja älska och respektera dig själv och minns att svensk klokhet övertrumfar det mesta.
