NYÅRSAFTON. Hem ville Lina verkligen inte. Den 31 december slutade arbetsdagen tidigt, och alla hennes kvinnliga kollegor hade redan skyndat iväg till sina familjer, barn och till sill, Janssons och köttbullar. Glada, tindrande, smått stressade, de släpade på stora kassar med clementiner och en flaska mousserande vin gåva från Bengt Henriksson.
Men hemma väntade ingen på Lina. Hon hade liksom ingen att göra Janssons till. Hon tittade lite på den överdådiga högen med clementiner som stack upp ur den genomskinliga påsen på skrivbordet och suckade.
Nej, hem ville hon verkligen inte än. Lina fortsatte med rapporten. Efter en stund stack Bengt Henriksson in huvudet, röd i ansiktet, mössa på sned och vinterjackan uppknäppt han var enda mannen på kontoret och dessutom chefen.
Nämen! Vad gör du här så sent? Jag har glömt min frus present, kan du tänka dig! utbrast han och försvann in till sig.
Fem minuter senare dök han upp igen.
Varför sitter du ensam? Ska du inte hem?
Hemma är jag också ensam, Bengt.
Chefen, som precis varit på väg ut till sin fru, tvärstannade i dörren, gick fram till Linas skrivbord och slog sig ner bredvid henne. Han tittade allvarsamt på henne i några sekunder.
Hörru, Lina. Nu får du rycka upp dig. Det är ju nyårsafton! Kom igen nu, man ska vara glad och fira! Med det där ansiktet blir du ensam länge till, du behöver le! Kom igen nu, han började plocka ihop Linas papper jag har ju släppt iväg alla andra! Och hon sitter kvar, tänk…
Bengt, oroa dig inte. Jag går snart hem. Gå du hem till din fru, jag fixar allt och låser kontoret.
Säkert?
Javisst!
Då drar jag. Gott nytt år!
Lina suckade igen. Det kändes rätt meningslöst att sitta kvar på kontoret. Hon borde verkligen gå hem.
Kanske man skulle beställa pizza? tänkte hon. Undrar om någon pizzeria har öppet nu?
På första numret svarade de inte alls. Hon prövade ett till. En tjej svarade glatt och sa att de bara hade öppet till 18 idag och önskade henne gott nytt år. Lina slängde en blick på klockan 18:05. Hon ringde ett sista nummer. Till hennes förvåning tog de emot beställningen. Hon packade ihop sina papper, tog på sig kappan, plockade upp clementinerna och bubblet och gick ut i kvällen.
Och vet du, när hon kom ut slog den friska kalla luften emot henne och kinderna blev genast kalla. Snön knarrade under fötterna, gatlyktorna lös så starkt och överallt blinkade ljusslingor i olika färger. Folk småsprang hem med påsar och lådor, affärerna hade precis stängt, och de sista tog panikköpen i farten. Lina kände hur julnervositeten och glädjen liksom sög in henne.
Men nu får jag skärpa mig! sa hon tyst, tog sats och gick in i Ica. Snart packade hon upp sina inköp i sitt lilla kök.
Hoppas potatisen hinner koka.
Hon slog på tv:n, hängde upp den nya ljusslingan i fönstret och satte i kontakten. Ljusen blinkade glatt runt fönsterkarmen. Lina dansade lite med armarna över huvudet så där barnsligt lycklig och började fixa sitt nyårsbord. Klart man ska fira för sig själv!
Medan potatisen till salladen svalnade ute på balkongen, dök det upp smörgåsar med rom och hennes älskade kallrökta lax. Köttdelikatesser som hon köpt på Ica la hon tunt skivade på ett stort fat med krusiga salladsblad. En liten tallrik med ostbitar, lite färsk ananas, skålen med clementiner från Bengt Henriksson.
Efter en halvtimme var även svensk potatissallad klar. Kycklingklubbor fräste i stekpannan. Lina drog fram soffbordet, la på en fin duk och började bära fram tallrikar och glas. Hon la besticken prydligt intill och backade några steg för att kolla att det såg perfekt ut, precis som om det kom gäster.
Strax före halv tolv började hon öppna bubblet då ringde det på porttelefonen.
Hej! Du har beställt pizza? hördes en pigg mansröst.
Oj! Hade glömt helt!
Absolut! Kom bara upp, svarade Lina och tryckte upp dörren.
Vad blir det? frågade hon den unge mannen med pizzakartongen i famnen.
Ingen fara, ta den! Den är en nyårsgåva.
Han log med sådan värme.
Nej, skojar du? Men ska du inte ha betalt?
Nej, det fixar sig! Lite kompensation att vi levererar så sent. Varsågod och ta din pizza nu.
Lina insåg att hon fortfarande stod med den oöppnade flaskan bubbel i handen.
Kan du hålla bubblet en sekund? sa hon och gav över flaskan medan hon tog kartongen.
Du ser inte alls ut som en vanlig pizzabud, sa Lina när hon kom tillbaka.
Haha, det är jag inte heller. Jag är ägaren faktiskt. Skickade hem min personal tidigare det är ju nyår! Deras familjer väntade. Men när jag såg din beställning oupphämtad i systemet, tog jag den själv. Ingen väntar ju på mig, men pizza ska folk få. Blev lite sen på vägen bara.
Tio minuter till tolv! ropade Lina. Öppna bubblet! Vi måste hinna skåla bort det gamla året!
Lugnt, har du glas?
När Lina gick efter champagneglasen small det till i korken.
För det gångna året!
För det gångna!
De skålade och drack det bubblande vinet i ett drag.
Oj, vad har vi gjort nu?
Vadå? undrade killen.
Men du drack bubbel! Du kör ju bil!
Ja, skrattade han stort.
Så du kan ju inte köra nu
Nä precis!
Och det är omöjligt att få taxi nu
Haha, omöjligt, ja!
Då så, av med skorna och kom in annars står vi här i hallen hela tolvslaget!
Men du har verkligen mysigt här alltså.
Häll upp du, snart är presidenttalet över!
Gott nytt år, eh
Lina, hjälpte Lina till.
Gott nytt år, Lina! Jag heter Jonas.
Gott nytt år, Jonas! Ta lite sallad, jag har gjort själv. Fast jag har bara en gaffel… men du kan äta direkt ur skålen.
Lina pratade på som om hon känt honom jättelänge. Det kändes så avspänt.
Oj, det är godare direkt ur skålen faktiskt. Har du svart bröd förresten? Jag är vrålhungrig…
Klart jag har!
När Lina kom tillbaka hade Jonas en kycklingklubba i varje hand.
Sorry, kunde inte låta bli. Så gott! Du kan laga mat alltså!
Åh vad glad jag blir! Trodde nästan all mat skulle bli över. Så mycket, men ensam äter jag aldrig upp allt.
Ensam? Nä nu hjälps vi åt!
Jamen snabbt då!
Och plötsligt märkte Lina att även hon var hungrig.
De åt salladen ur skålen, drack upp bubblet och kollade på nyårsshowen på tv, pratade om allt och inget.
Oj, bubblet är slut!
Jag har mer i bilen! Jag går och hämtar!
Nej, jag följer med!
Vilken fantastisk luft! sa Lina och sträckte ut armarna när de stod vid Jonas bil.
Överallt smällde raketer, färger exploderade och fyllde natten.
Vet du, Lina, vill du gifta dig med mig? Inte nu, men om ett år! Då kanske du vill känna mig bättre först…
Hoppas du skojar.
Inte alls!
Tja, då lovar jag fundera.
Ska vi fortsätta fira då?
Lina nickade glad, Jonas tog upp en påse från bilen, och tillsammans gick de in för att fortsätta festen.
Vi fixar detta på en natt…
