Vem är den här och vad gör hon här? skrek Märta, kastade väskan åt sidan och gjorde sig redo för en handtillhandstrid.
Det här är Ingrid! svarade Göran med ett leende.
Jäkla, vad otäckt! hans ansiktsuttryck blev lika rött som rödbetor. Vad gör hon i mitt kök?
Som du ser! sa Göran nöjt och pekade på den väldoftande doften som spred sig i lägenheten. Hon steker köttbullar!
Har du käkat för mycket kanelbullar? skrek Märta igen. Har du bjudit in en främling för att låta henne steka köttbullar åt mig?
Jo, precis! nickade Göran. Efter våra kanelbullar fick jag plötsligt ett sug efter köttbullar!
Ingrid kikade fram från spisen:
Åh, här är jag! Jag har hittat en ny värd! Min man kan ju inte steka köttbullar själv!
Vad menar du, kan inte? svarade Märta förvånat. Självklart kan jag!
Jag bara märkte inte att din man tackade nej när jag erbjöd mig att laga åt honom! fnyste Ingrid. Kanske ska jag bjuda honom på något annat? Kanske går han på det!
Ja, så snart du har gjort mig till små bitar med egna händer! vrålade Märta.
Med dina små händer får mig inget att hänga på! Du har bara manikyrat naglarna och smort in dem med kräm!
Du borde vika dina lockar och låtsas vara viktig! Det syns tydligt att du inte är van vid hushållet!
Märta snörvlade:
Ja hon kvävde sig i sin egen ilska. Så att du vet
Kom nu, du kvinna i affärer, jag ger dig en köttbulle! Men bara en, annars får du inte plats i din yxiga kostym! lockade Ingrid och vinkade in sig i köket.
Du får din lott! svarade Märta medan hon gick förbi sin man. Jag ska ta hand om henne först, så förbered dig!
Se bara till att du inte förstör alla mina köttbullar! ropade Göran efter henne.
Märta stormade in i köket med full beslutsamhet att rycka åt sig den fräcka Ingrid. Hon var redo att slänga ut den där självsäkra främlingen.
Men Ingrid satt redan vid bordet, hällde upp te i kopparna.
En liten smörjelse för att lugna ner dig? frågade hon med ett flin.
Jag bara snörvlade Märta mellan tänderna.
Gör som du vill, svarade Ingrid med axelryckning och log. Jag får min egen kopp!
Du vet! skrek Märta åt alla förbannelser.
Du har avklippt tungan! protesterade Ingrid och satte sig rakare. Du har gjort din man så hungrig att han vandrar på gatorna och letar efter någon som lagar köttbullar åt honom!
Det är bara en sak man får göra med en hungrig man: låta honom tro att han har gått ner i vikt när han bara har ätit kanelbullar. Annars bör han vara mätt, ren och älskad!
Eeh svarade Märta osäkert.
Bra att jag tog över honom! Annars hade han bara suttit där med sin kemiska lockning! Så nu kan han både steka köttbullar, duka och
Och du? frågade Ingrid förvånad när hon satte sig på en pall.
Vad behöver jag? fnyste Ingrid och sipprade på sitt te. Jag har min egen man! Jag tänkte bara hjälpa din som en återkommande kund!
Jag sparar honom åt dig! På gatorna kunde han ha gått vilse utan någon som lagat köttbullar åt honom!
Han är ju en riktig man, men han skulle ha blivit av med en för stor portion om jag inte räddade honom åt dig!
Tror du att vi har mötts förut? frågade Märta misstänksamt.
Så minnet är dåligt! skrattade Ingrid. Jag jobbar i köttaffären precis under er trappa! Ni handlar alltid hos mig!
Precis! tindrade Märta.
Så är det! svarade Ingrid. Du har låtit in en främling för att laga köttbullar, är det normalt nu?
***
I början hade Göran och Märta en helt vanlig svensk familj. Göran jobbade och försörjde familjen, medan Märta var hemma med sina barn.
Hon hade förmånen att tillbringa åtta år i föräldraledighet, föda tre barn och känna sig nöjd med att ha klarat av programmet.
Göran var glad och stolt över sin stora familj. Han var enda barnet i sin familj och kom ihåg hur tråkigt det var när föräldrarna var på jobbet.
Han drömde då:
Om jag bara hade en bror eller syster! Vi hade kunnat leka!
I sin egen familj gjorde Göran allt för att hans barn skulle slippa hans egen ensamhet.
Barnen var tre och Märta var hemma hela dagarna. Många undrade hur Göran klarade av att försörja så många på sin universitetslön. Men han var universitetslektor, och lönerna i Sverige
Den verkliga hemligheten bakom deras ekonomi var inte några skumma affärer utan tur!
När Göran var arton år fick han en sommarstuga i Dalarna av sina föräldrar. Ingen visste riktigt varför, men det var en gåva.
Göran studerade på universitetet och ville bli professor, så stugan lockade inte honom. Den stod tom i två år tills han sålde den för ett bra pris.
Pengarna gick till en vän, Erik, som startade ett litet företag. Erik investerade dem och affären växte.
Erik, du är bättre på detta än jag, kör på! sade Göran. Skicka min del av vinsten till mitt konto!
Till en början var vinsten liten, men den växte med tiden. Snart räckte pengarna till allt, och de sparade resten på ett sparkonto.
På något stort eller dyrt, log Göran. Så kan barnen spara! De blir ju inte barn för alltid! Det finns framtida studier, lägenheter, bilar, bröllop!
Så familjen levde gott och harmoniskt. Göran forskade, undervisade och var nöjd. Märta sköt hemmet, barnen och sin man.
Allt var fridfullt ända tills deras yngsta son fyllde tio år.
Göran märkte inget, men Märta började känna sig tom. Hon hade ägnat hela sin tid åt barnen, och nu var de mer självständiga.
Hon kände ett vakuum och blev frustrerad.
Göran, jag är rädd för att jag håller på att försvinna! utbrast hon en dag. Jag älskar dig, vår familj, men jag känner att jag smälter bort!
Det fanns en Märta som var fru, mamma och hemmafru, men ingen lycklig kvinna. Hon fruktade att en dag helt skulle gå bort och rymma.
Det är ett allvarligt uttalande, svarade Göran. Vad föreslår du?
Hon svarade utan att veta exakt:
Jag vill starta ett eget företag! Vi har sparade pengar som ger ränta. Om jag tar en del och satsar, kan jag antingen fördubbla dem eller förlora allt utan att det blir en katastrof för familjen.
Hmm, tänkte Göran.
Älskling, log Märta mjukt. Om det lyckas blir jag mer än bara fru och mamma, jag blir också affärskvinna! Och om det misslyckas får jag åtminstone veta att det inte är min grej, istället för att sitta fast i meningen jag borde ha försökt.
Då gör vad du tror är bäst, gick Göran med på.
Det fanns inga alternativ. Så Märta kastade sig in i företagandet, helt bortglömd om sin familj.
Göran, även om han var professor, var inte helt hjälplös hemma. Han kunde damma, laga mat och ta hand om barnen men allt på ett manligt, lite slarvigt sätt.
Damm som inte syns lämnade han gärna, och sopor gömdes under soffan. Barnen klarade sig själva med läxor och fick sina egna pengar.
När det gällde matlagning hade Göran sina problem. Han kunde laga enkla rätter, men hans specialitet var frysta köttbullar och nuggets.
Jag längtar efter riktig hemlagad köttbullar! förklarade han för kassan i mataffären.
Vad kan din fru inte laga åt dig? frågade kassörska.
Hon kan det när hon är hemma, men hon är alltid upptagen med affärer! suckade han. Jag vill ha färs till köttbullar, men jag förstår inte hur man gör dem!
Låt mig laga åt dig! hoppade en annan kund in. Jag är en riktig kock!
Jag vet hur du lagar! svarade kassörska. Du kommer alltid för köttbullar, men du köper bara dumplings!
Till slut gick Göran med på att kassörskan skulle laga köttbullarna klockan sju. På vägen mötte han Ingrid och hjälpte henne räkna kassan. De köpte bröd, mjölk och lök i en närbutik och sedan stod köket i lågor. Ingrid stekte köttbullarna och väntade på att Märta skulle komma hem.
Var försiktig med ditt företag, sa Ingrid när hon torkade av bordet. Du var nästan tvungen att rädda din man från en annan kvinna! Men köttbullarna räddade honom, så var inte för hård mot dig själv.
Jag är inte sur, svarade Märta.
Vad är meningen med min ilska? fnyste Ingrid. Idag lockade han till köttbullar, imorgon lockar han till kanelbullar, och snart blir han mätt av ditt eget företag!
Märta hade inte nått några sagolika höjder med sitt företag, men hon hade inte heller gått i konkurs. Vinsten var lagom, och det var tack vare Ingrid att hon omprövade sina prioriteringar.
Om hon hade fortsatt utan familjen hade hon kanske nått högre, men då hade hon förlorat det som betydde mest. Nu hade hon ett heltidsjobb på åtta timmar med två dagar ledigt i veckan, och Göran slöt sig aldrig mer med främlingar som ville laga köttbullar åt honom.
