Kristina gifte sig så fort hon fyllde tjugo. Hennes make, Anders, var betydligt äldre, men åldersskillnaden hade aldrig bekymrat henne. Hon stod alltid lojal och orubblig bakom honom, som en granitvägg. På sistone hade hon dock börjat ångra att hon överhuvudtaget inlett något med honom. Det här är hennes historia.
Vi bodde i en tvåa på Södermalm, en lägenhet som tillhörde Anders. Han tjänade gott med pengar, men reste ofta på affärsresor. Själv drev jag mitt lilla företag hemifrån och studerade dessutom på distans vid sidan om. Självklart var det ingen som slappade mina hushållssysslor jag höll hemmet rent, lagade mat och skötte tvätten.
Anders tog hand om räkningarna för hushållet det lämnade jag honom ifred med. Men på sista tiden hade han börjat klaga på att jag gjorde av med för mycket vatten och el. Först brydde jag mig inte om hans kommentarer, men sedan började hans tjat gå mig på nerverna.
Från och med nu, Kristina, är det du som betalar för el och vatten, sa han barskt en kväll. Jag jobbar hela tiden och är dessutom ofta bortrest. Förbrukar du, får du stå för det! Resten tar jag. Men de här två räkningarna är dina. Om du inte betalar så drar de in elen och vattnet.
Fantastiskt. Vilken härlig familj vi har! Har du ens funderat på varför jag gör av med så mycket el och vatten? Det kanske är för att jag lagar ALL mat, städar, tvättar kläder, och jobbar vid datorn dagarna i ända! Varför klagar du egentligen? Ska jag nu sitta och snåla med vatten, leva i mörker och diska för hand i kallt vatten? Har du fått fnatt?
Om du inte vill betala, så gör inte det. Men jag tänker då inte göra det heller. Jag kan lika gärna flytta hem till mina föräldrar där slipper jag räkna handtvättar och kilowattimmar. Får se hur du klarar dig själv då. Du får laga mat och tvätta men inte i onödan, för du måste ju spara! Akta så du inte går runt i smutsiga skjortor. Och om du gillar rena kläder, kanske du ska fråga dig själv hur mycket elkostnader tvättmaskinen orsakar!
Efter det svaret hade Anders ingenting mer att säga.
Var det rätt av Kristina att stå på sig?
