Du, han är inte den du älskar men vi hade det ju ändå rätt bra ihop, kanske vi borde ge det en chans igen? Vad tycker du?
Jag och min exman skilde oss för tre år sedan. Vi gjorde det lugnt och värdigt, utan att kasta anklagelser på varandra. Som vi skrev i skilsmässointyget vi gick helt enkelt inte ihop som personer. Vår dotter trodde först att det bara var ett gräl, att pappa skulle vara borta en kort tid.
På helgerna träffades de och hade jättekul tillsammans. När de kom hem igen, åt vi alltid middag ihop innan Robert gick hem. Elin sa alltid ett långt hej då till honom och brukade stå i fönstret och titta efter sin pappa tills han försvann…
Förra veckan fyllde min dotter sex år. Under det senaste året har hon och Robert inte träffats särskilt ofta av två skäl. Robert hade träffat en kvinna och kunde inte längre spendera varje helg med Elin. Jag träffade också en ny man. Jag och Algot lärde känna varandra på en tur till Tyresta nationalpark. Elin och jag kom på efterkälken, och det gjorde även Algot. Vi insåg att vi tappat gruppen, men hann i kapp guiden och började prata. Vi bytte nummer och det klickade.
Algot är raka motsatsen till Robert: tystlåten men otroligt pålitlig. Han lovar aldrig något han inte håller. Sen vi träffades har han aldrig glömt en enda sak och aldrig kommit för sent. Om Algot lovar något, så vet man att det blir av. Det var mycket av det som jag och Robert bråkade om, att han alltid missade saker. Kanske var det därför det tog slut…
Både Robert och Algot skulle komma på Elins kalas. Jag var lite nervös över hur de skulle vara mot varandra. Elin väntade på sin pappa, även om hon och Algot var vänner.
Alla gäster dök upp i tid utom Robert, som förstås blev sen. Elin bad mig vänta på honom, så jag fick improvisera och fylla ut med lite minnen och skvaller.
Till slut kom pappa! Med en stor, vacker inslagen present och ett jättebukett blommor till mig jag blev faktiskt lite generad. Algot presenterade sig och Robert, som om de senaste tre åren aldrig hänt, började styra och ställa hemma. Han placerade gästerna, såg till att det fylldes på dryck, ja, allt sånt.
Elin gick inte en meter från Robert. Algot märkte säkert att han inte riktigt passade in. Jag försökte ge honom uppmärksamhet, men han såg ändå lite obekväm ut.
Så efter ett tag ursäktade sig Algot för att han hade jobb han var tvungen att ta itu med och gick hem.
Direkt efter att han gått blev Robert ännu mer avslappnad. När vi gick ut i köket för att hämta tårtan, sa jag åt honom att lugna sig men då sa han plötsligt:
Du älskar honom inte, vi hade det ju bra. Ska vi försöka igen?
Jag blev lite förvånad, men ändå…
Nej, Robert, vi funkar inte ihop. Det är bara Elin som binder oss samman och det räcker gott. Jag är glad att du är en så närvarande pappa för henne och att hon väntar på dig men jag väntar inte på dig, inte efter att du började träffa någon annan.
Men det är något annat… bara för kroppen, inte för själen. Jag vill inte leva med henne…
Då ska du hellre hitta någon du verkligen vill ha, någon du kan dela livet med…
Gästerna började säga hej då och droppade av. Robert var sist, hjälpte mig att plocka undan och diska, la Elin i säng och höll nog tummarna för att jag skulle be honom stanna över natten. Han märkte till slut att det inte skulle ske, tackade för pratstunden, pussade mig på kinden och gick hem.
Jag ringde Algot och frågade om vi kunde ta en picknick ihop nästa dag? Han blev glad som ett barn, sa att han kunde skjuta på allt annat och skulle hämta mig och Elin vid nio.
Prick nio ringde det på dörren, och Elin tjöt: Jippie! Födelsedagsfirandet fortsätter! Vi tre hade en toppendag ute i naturen. När vi kom hem frågade jag Elin:
Skulle du tycka det var okej om Algot flyttade in hos oss?
Hon tittade på mig med allvarliga ögon och sa:
Du väntar ju alltid på honom. Om han bor här får du träffa honom varje dag…
