Den här månaden rinner pengarna bara ur kontot, puff så är de borta, Erik knöt skorna medan han satt på en pall i hallen.
Alva nickade, fortsatte att putsa damm från spegeln. Erik lade på den där gamla skivan igen.
Vi måste skära ner på kostnaderna. Och du bör fundera på att sluta stötta din familj.
Alvas trasa stannade i luften. Hon vände sig långsamt mot mannen.
Verkligen? Det är allt som ska minskas?
Erik drog upp jackan utan att lyfta blicken.
Vad mer?
Dörren bakom honom smällde igen med ett mjukt klick.
Erik gick därifrån som om inget hade hänt. En ilning av ilska steg upp i Alvas bröst, het och tung. Hon kastade trasan i hinken och gick in i vardagsrummet.
Bosse, Eriks enorma labrador, låg i ett hörn på sin bädd som var lika stor som en spjälsäng. Hunden öppnade ett öga, viftade långsamt på svansen och somnade om. Alva stirrade på honom och vredet i henne växte för varje sekund.
Fem år i äktenskap fem år med gemensam budget, utan att någon räknade den andras utgifter. Deras löner var nästan lika stora hon var bokförare på ett stort företag, han säljchef. Det räckte alltid till både vardag och nöjen.
Erik slösade inte med pengar på sina hobbys. Klättring två gånger i veckan med personlig tränare kostade tjugofem tusen kronor. Boxning med en annan tränare ytterligare femton. Plus utrustning som ständigt byttes ut. Plus Bosse premiumfoder, regelbundna veterinärbesök, grooming och leksaker som försvann på två dagar. Totalt landade det på minst femtio tusen kronor i månaden.
Och hon? Hon hjälpte mamma med mediciner en liten pension och dyra blodtrycksdroger. Syster Tyra med lilla Maja sedan deras make gick bort för ett år sedan, fick hon bara pyttesmå underhåll. Trettiofem, högst fyrtio tusen i månaden. Och ett företagsgymkort tjugo tusen kronor om året, en försumbar summa.
Det hade fungerat tidigare. Var och en spenderade på det de ansåg viktigt. Men förra året tog de ett bolån på en tvåa i en nybyggnation i Stockholm. I år föll Eriks försäljning, bonusarna skars ned. Alvas bonus minskade också. De klarade fortfarande av lånet, men drömmen om semester vid havet eller nya telefoner var borta.
För en månad sedan föreslog Alva försiktigt att de båda skulle skära ner på sina personliga utgifter. Erik tog illa upp, blåste upp sig som ett barn, men verkade fundera. Nu presenterade han sitt beslut bara hennes kostnader skulle minskas.
Alva tog upp telefonen, tänkte ringa till systern, men ändrade sig. Att pressa sig själv ännu mer var ingen idé. Hon gick hellre i köket och gjorde rent fysisk arbetskraft lugnade alltid.
Två dagar gick i spänd tystnad. Erik låtsas som om inget hänt. Alva samlade ilskan som en snöboll, rullade den envist framför sig.
Tredje kvällen, när de åt middag, grep Erik talet igen.
Alva, har du tänkt på våra utgifter?
Gaffeln klirrade mot tallriken. Alva lyfte blicken mot honom.
Varför ska bara jag skära ner? Du tänker inte röra din klättring eller dina andra nöjen, förstår jag?
Det är en annan sak! Erik lade ner bestick. När jag spenderar på mig själv är det gemensamt. Du bara tar pengarna åt sidan!
Gemensamt? Alva höjde rösten av förvånad ilska. Vad har jag med din klättring att göra? Och hur mycket ger du Bosse varje månad, glömmer du?
Det är för min hälsa! Och Bosse är familjemedlem!
Och min mamma och syster med barn är inte familjemedlemmar?
De är inte vår familj!
Alva lutade sig tillbaka i stolen, korsade armarna.
Okej. Skulle du bli lycklig om jag började spendera sextiosjuttio tusen kronor i månaden på spa, hudvård och massage?
Erik hoppade så hastigt att han nästan välte stolen.
Det är sabotage! Du har aldrig gjort så! Du säger bara det för att vara elak! Jag behöver sport, förstår du? Ett behov!
Jag har ett behov av att hjälpa min släkt! Och jag spenderar fortfarande mindre på dem än du på dig själv!
Det är en annan sak!
Hur menar du? Alva reste sig från bordet. Förklara varför din boxningstränare är viktigare än min systerdotters skolböcker?
Förvräng inte! Jag ber bara att du är realistisk med utgifterna!
Realistiskt betyder att bara jag sparar?
De stod på varsin sida av bordet som boxare i ringen. Bosse morrade, gick fram till sin ägare och stötte huvudet mot knäet.
Dina utgifter ger oss ingen nytta!
Och dina? Vad får vår familj av att du klättrar som en spindel?
Erik rodnade, vände sig om och försvann in i sovrummet, dörren smällande bakom sig. Alva stod kvar vid bordet med den avsvalnade maten.
På morgonen ringde Tyra.
Alva, jag vet allt. Erik ringde mig.
Vad? När?
Igår kväll. Han sade att ni har problem, bad mig att inte ta mer pengar från dig. Alva, slå inte upp er för vår skull. Vi klarar oss.
Tyra, det handlar inte bara om pengar. Det är principen. Han vill att jag ska betala bolånet, maten, hans nöjen och hunden, medan min familj får klara sig själva.
Kan ni nå en överenskommelse?
Vad ska vi komma överens om? Att jag blir en gratis hushållstjänst?
Efter samtalet med systern bestämde Alva sig det kunde inte fortsätta.
På kvällen, så snart Erik satte foten i hallen, mötte hon honom.
Vi har nu separata budgetar.
Vad? Erik hade knappt hunnit ta av jackan. Alva, var inte dum!
Jag är trött på att argumentera. Från och med nu betalar vi var sin del av bolånet, el, mat. Resterande pengar får vi själva bestämma.
Det är orättvist! Vi har alltid haft gemensam budget!
Det var dags att förändra den.
Erik skrek, ropade att hon förstörde familjen, men Alva stod orubblig. Nästa dag öppnade hon ett separat konto och överförde sin lön dit.
Första veckan höll Erik sig stolt. På andra veckan började han klaga på att han måste spara. Mitten på månaden var pengarna slut han missade två träningspass och fick köpa billigare foder till Bosse.
Alva, räcker det nu? han kom fram när hon lagade middag åt sig själv. Du beter dig som ett barn.
Jag beter mig som en vuxen som bestämmer över sina pengar.
Men vi är ett par! Al
Ett par, men det betyder inte att du får tillgång till mina pengar.
Erik gnällde och gick.
En månad senare förvärrades relationen. De talade knappt, sov i olika rum Erik flyttade till soffan i vardagsrummet. Bosse sprang mellan dem, gnällde på nätterna.
På löningdagen exploderade Erik.
Sluta med detta cirkus! Återgå till gemensam budget! Som förr!
Varför? Alva målade naglarna.
Jag har inga pengar!
Skär ner!
Jag kan inte sluta med sport! Det är min hälsa!
Jag kan inte sluta hjälpa min familj. Samvetet tillåter det inte.
Vilket samvete?! Erik skrek. Du är bara självisk! Tänker bara på dig!
Alva reste sig långsamt, såg honom i ögonen.
Jag är självisk? Jag som delar med mig till släkt? Och du, som bara bryr dig om dina muskler, är en altruist?
Du är värdelös! Du kan bara överföra pengar!
Och du? Klättra på väggar och mata hunden?
Varför gifte jag mig med dig överhuvudtaget?
Alva vände sig om och gick mot sovrummet. Hon packade en resväska. Erik stod stilla i dörren.
Vad gör du?
Jag flyttar till systern. Jag har fått nog.
Alva, vänta, låt oss prata lugnt
Vad ska vi prata om? Du sa att jag är värdelös. Varför vill du ha en värdelös fru?
Hon stängde väskan och gick förbi den förstenade maken. Bosse skällde sorgset efter henne.
Hos Tyra i en etta var det trångt Alva, Tyra och lilla Maja. Men lugnt. Ingen krävde redovisning av varje krona. Ingen kallade henne värdelös.
En vecka senare lämnade Alva in ansökan om skilsmässa. Erik ringde, sms:ade, kom till Tyra, men fick ingen in. Han bad henne komma tillbaka, lovade förändring, men Alva hade redan bestämt sig.
Lägenheten såldes snabbt ett bra område, nyrenoverat. De delade på vinsten, möblerna, utrustningen. Bosse behöll Erik.
Alva tog en mindre etta i ett gammalt men mysigt hus på Första Långgatan. Renoveringen krävde bara lite kosmetik, men ingen annan fick röra hennes plånbok.
Den första månaden efter flytten tog hon med sin mamma till ett kurbad länge lovat men aldrig gjort. Till Tyra och Maja köpte hon en ny laptop för studierna. Till sig själv ett medlemskap i ett bra sportcenter med pool.
På kvällen sippade Alva på sitt favoritte. På mobilen fanns ett oläst meddelande från Erik något om att han insett sina misstag och vill förändras. Hon raderade det utan svar.
Den lilla lägenheten var bara hennes. Pengarna också bara hennes. Nu kunde hon bestämma hur de skulle användas, utan att ta hänsyn till någon annans träningspass, hund eller vad som var rätt eller fel.
