De bästa älskarinnorna är de där fruarna man för länge sen avskrivit
Fredrik var ganska säker på att han helt enkelt haft otur med sin fru. Hon var kall, tyckte han. Eller egentligen var hon ju helt okej förr, men nu är det annorlunda. Den där gnistan som en gång fick honom att springa hem har slocknat.
Inte för att allt är dåligt lägenheten är städad, soppan står på bordet, barnet har lyckats hitta till universitetet och flyttat till Uppsala. Allt sker liksom på autopilot, utan den gamla glöden från epoken med röda tyll-underkläder. Frugan hade bara så där diskret vandrat från ligan farlig kvinna till mysig hemmabjörk, och Fredrik hade accepterat det.
Svartsjuka? Nej, det slutade han med för evigheter sen. Vem skulle han ens vara svartsjuk på? Kollegorna på jobbet? Kassörskan på ICA? Skulle han svartsjukt vakta dessa 76 kilo stabilitet?
Så det som förr varit försiktigt och lite hemligt, blev nu nästan helt öppet. Träffade folk på dejtingsajter bara för att se vad marknaden erbjuder, chattade för att boosta självkänslan, drack öl med kompisarna du fattar väl, män behöver också vila från vardagen.
Frugan reagerade någon gång, misstänkte lite, skällde lite, sen blev det tyst. Fredrik såg det som en capitulation hon visste sin plats.
Och så dök den perfekta möjligheten upp att leva som en fri man. Frugan skulle till Stockholm på tjänsteresa. Fredrik jublade: äntligen kunde han slappna av på riktigt!
Han planerade i förväg hur han skulle chatta, träffa nya folk, kanske bjuda någon på kaffe eller kanske något mer än kaffe. Livet fick plötsligt nya färger.
Verkligheten blev rätt blek jämfört med förväntningarna. Han skickade ut hundra meddelanden på dejtingsajten, fick svar från tio, fick igång dialog med fyra. En försökte genast sälja bitcoin och ett liv utan problem, en annan var någon sorts bot, och de två sista försvann i tystnad efter två meningar. Fredrik insåg något oväntat: en fri, nästan skilsmässomogen man med egen lägenhet i Solna och stabil lön det var inte alls så attraktivt som han trott.
En kväll, när han rensade webbläsaren från sina äventyrliga spår, snubblade han över något mystiskt om frugans tjänsteresa. Ju mer han grävde, desto sämre blev det.
Jo, tjänsteresan fanns på riktigt. Men med en liten detalj: med på den här resan var en ung kollega, även känd som hennes älskare, 27 år gammal. Och inte nog med det han åkte dit på hennes bekostnad! Flygbiljetter, hotell, restaurangbesök allt var betalat av just den där tysta, tråkiga och kalla frun.
Fredrik trodde först inte på det. Sen trodde han och blev rasande. Det visade sig att medan han lojt swipade efter äventyr, levde hans mysiga hemmabjörk livets glada dagar, full av precis de galenskaper han själv drömt om.
Skandalen var monumental. Ömsesidiga anklagelser, långt snack.
Hundra svenska män skulle nu ropa att sådana fruar måste sparkas ut i snön på stört. Ingen blev utkastad. De skrek lite, grät lite, pratade och sen insåg de att det är ganska mycket bekvämare ihop än för sig själva.
Fredrik fick plötsligt syn på sin fru med helt nya ögon. Inte som ett vant inslag i hemmet, utan som kvinna med egna drömmar och fantasier. Och som, för övrigt, faktiskt går att åtrå bara inte för honom.
Jag skulle aldrig rekommendera sådana experiment som recept för svenskt äktenskapslycka. Oftast slutar det i skilsmässa, tårar och sönderstressade nerver. Men den här historien har en rätt enkel poäng: så kallade kalla fruar är oftast inte kalla bara slutkörda. Av vardagen, av likgiltighet, av att ingen har sett på dem som kvinna på evigheter.
Ibland behövs det bara en liten spark så visar det sig att där bor ingen björk, utan en riktigt het kvinna. Hettan kan vara för någon annan någon som faktiskt ser elden.
