ELIN: EN HISTORIA OM EN OACKNANDE SVÄRMOR
När Mikael tog med sig sin flickvän Elin hem, spändes stämningen i lägenheten. Fadern, Lars-Erik, satt tyst i ett hörn utan några ord – varken positiva eller negativa. Det verkade som om hans åsikt inte spelade någon roll i detta hem. Modern, Dagny, däremot, gick genast på attack med en strid ström av frågor. Hon tittade på Elin med en misstänksam blick, som om hon försökte se någon skymt av falskhet eller något som inte stämde.
Elin förtjänade hennes ogillande direkt. Liten, oansenlig, klädd alldeles för enkelt – mer inte någon gymnasist än en väninna till sin son. De flätade hårpiskarna gjorde bara intrycket värre. Var fanns nagellacket, sminket, de stilsäkra kläderna? Nej, sådan här hade hon inte tänkt sig sin sons framtida fru. Tänk på grannarna – deras dotter Katarina var ståtlig, självsäker, hennes pappa var direktör på Arla och mamma chefredovisning. Och Katarina hade alltid tyckt något om Mikael. Det var sådan en flicka han borde ta, inte den här… lilla grå musen.
Men Mikael var oböjlig. Han älskade Elin så mycket att det var löjligt. När hans mor drog honom åt sidan och började tjänna på Katarina, avbröt han henne skarpt:
”Jag älskar Elin. Vi har redan skickat in förlovningen. Sluta med det här nu, mamma.”
Bröllopet var stilla och enkelt – precis som Elin ville. Hon sa att pengarna var bättre spenderade på ett stabilt liv. Dagny var rasande och tyckte det var en skam. Men Mikael stod på sin frus sida igen.
De unga bodde ett tag tillsammans med föräldrarna. Dagny kritiserade Elin ständigt: maten var inte godt nog, hon skötte inte Mikaels behov, hon städade slarvigt. Mikael höll tyst länge, men en dag sa han bestämt:
”Vi flyttar.”
De hyrde en liten lägenhet. Pengarna räckte inte långt, men Mikael kämpade vidare. Sedan började han bygga ett eget hus. Samtidigt började Elin lära sig till lärare – stödet från henne var begränsat. Allt hängde på Mikaels envishet.
Elin pluggade hårt och tog examen med högsta betyg. Glad sprang hon till sin svärmor, hoppades att äntligen få lite erkännande. Men Dagny grymtade bara:
”Du plågar min son, Elin. Du var felj val för honom. Med Katarina hade det varit enklare.”
Elin gick därifrån med tårar i ögonen. Hon klagade inte till Mikael. Det hade redan funnits tillräckligt med smärta i hennes liv. Hennes pappa lämnade dem när hennes mamma började dricka. Och fastän modern älskade henne, blev hon en främling i ruset. Elin var hungrig och gömde sig för fyllegästernOch nu när lilla Anna kom in i deras liv, smälte isen äntligen, och Dagny viskade till Elin med varm röst: “Du är den dotter jag alltid önskat mig.”
