Häromdagen gick jag över till min granne, Lennart, för att låna en borrmaskin. Han öppnade dörren i mjuka träningsbyxor och t-shirt.
Kom in bara, jag har precis ätit middag.
Jag klev in. Lägenheten var välstädad, det doftade stekt kyckling från köket. På köksbordet stod en laptop och ett glas rött vin.
Lennart är femtioett år, han har bott ensam i tolv år nu. Skild sedan länge. Jobbar som ingenjör och tjänar ungefär 48 000 kronor i månaden.
Jag har bott i huset i fem år och känner honom väl. Aldrig sett någon kvinna hos honom, inte ens som gäst.
Han gav mig borren, hällde upp en skvätt whisky:
Sätt dig ner nu när du ändå är här. Det var länge sen vi snackade.
Vi slog oss ned vid köksbordet, tog varsitt glas.
Jag frågade:
Lennart, är det aldrig ensamt? Varför söker du inte någon att dela livet med?
Han log snett.
Nej, jag söker inte aktivt. Daniel, jag har bott själv i tolv år nu. Och blivit klokare på kuppen det passar mig mycket bättre så här.
Hur kommer det sig?
Han nickade, hällde upp lite till och lutade sig bakåt:
Ska jag vara ärlig mot dig? Det finns sex tydliga anledningar till att jag valt så här riktiga erfarenheter.
Första anledningen risken att förlora allt vid en separation
Lennart började berätta:
Jag skilde mig för tolv år sedan. Var gift i arton år med Johanna. Vi har en dotter, hon är tjugoåtta nu och har eget liv.
Han tog en klunk:
Skilsmässan kom efter att hon var otrogen, jag tog henne på bar gärning. Det blev rättegång och domaren delade upp allt lika trots att jag betalat klart största delen av bolånet. Till slut sålde vi lägenheten, delade på pengarna, och jag köpte den här ettan.
Han såg på mig:
Förstår du Daniel? Efter att ha slitit hela livet, så förlorar jag hälften för att hon bröt förtroendet. Det är lagen, och det känns orättvist. Ska jag verkligen chansa och bygga upp något nytt kanske flytta ihop, köpa bil ihop och riskera att allt går om intet igen om det tar slut en gång till?
Jag svarade inget. Han fortsatte.
Andra anledningen kvinnor stöttar sällan ens drömmar
Jag har alltid haft drömmar, Daniel. Just nu vill jag köpa en gammal svensk motorcykel, fixa till den och köra på helgerna.
Låter kul.
Ja, om ett halvår har jag förmodligen råd med en gammal Husqvarna. När jag var gift ville jag lära mig spela gitarr köpte en och anmälde mig på kurs. Johanna hånskrattade och sa Du är femtio, du blir aldrig Cornelis Vreeswijk. Jag slutade. Ville paddla kanot i Dalarna med vänner, men fick bara höra att ansvarsfull ekonomi går före. Allt lades på is.
Han sneglade ut genom fönstret:
Kvinnor ser ofta våra drömmar som onödiga pojkidéer. Nu när jag bor själv så gör jag det jag vill och ingen dömer mig om jag bygger om MC:n i vardagsrummet.
Tredje anledningen omöjliga krav på oss män
Lennart fortsatte:
För några år sedan var jag med på en dejtingsajt. Jag beskrev mig ärligt: ålder, jobb, lön, intressen.
Och hur gick det?
Skrev med flera, bland annat en kvinna som jobbade i butik, tjänade 23 000 i månaden, var fyrtiosex år. Hon skrev: Du verkar trevlig, men jag söker en man som tjänar minst 80 000 i månaden.
Lennart skrattade:
Jag svarade och undrade vad hon själv tjänade. Hon blev sur och blockade mig. Idag är det så: många kvinnor lever på andrahandskontrakt, tjänar rätt lite men kräver en man som nästan är VD, med både villa och ny Volvo. De tror att kvinnlig energi räcker som insats.
Han hällde i sig sista droppen ur glaset:
Jag har min egen lägenhet, fast tjänst, bil. Vissa tycker ändå att jag är ett noll, bara för att jag inte är rik. Ska jag anstränga mig för sådana?
Fjärde anledningen hem och hushåll fixar jag själv
Jag frågade:
Saknar du inte gemenskap, någon som lagar mat eller gör det hemtrevligt?
Lennart log snett:
Se dig omkring, Daniel. Rent, va? Jag städar själv varje vecka. Tvättar, lagar mat, diskar. Som ikväll, kyckling med rotfrukter på 30 minuter. Tvättmaskinen gör jobbet, jag laddar bara in.
Han reste sig och pekade på köket:
Jag behöver ingen kvinna för att få ordning på livet. Dessutom, hälften av kvinnorna jag kände kan knappt koka pasta de hämtar sallad eller beställer pizza. Varför ska jag betala hela kalaset bara för att få en hemmafru? Jag klarar mig så bra ändå.
Femte anledningen rädsla för manipulation och lögner
Lennart hällde upp lite mer whisky.
Efter skilsmässan dejtade jag två kvinnor. Båda ljög.
Hur då?
Första, Pia, sa att hon var skild men efter en månad fick jag veta att hon var gift ändå. Saken var att hennes man inte tjänade tillräckligt. Den andra, Birgitta, sa att hon inte hade barn. Efter två månader visade det sig att hon hade två ville bara att jag inte skulle bli rädd och dra.
Oj då
Ja, man blir trött på spelet. Vissa tycker det är okej att dölja sanningen för att få napp och sen undrar folk varför man inte litar på någon längre.
Sjätte anledningen man bestraffas för att ta initiativ
Lennart lutade sig tillbaka i stolen.
Sista gången jag försökte ta kontakt var i en bokhandel för ett år sen. En kvinna bläddrade bland klassikerna. Jag gick fram och sa vänligt att jag kunde tipsa om något bra. Hon gav mig en blick som om jag var någon galning och avvisade mig direkt.
Han ruskade på huvudet:
Idag är det nästan kriminellt att börja prata med en kvinna. Går du fram på stan är du sliskig gubbe. Skriver du ett trevligt meddelande, så är du stalker. Inte undra på att man tappar lusten. Om någon verkligen är intresserad, får hon visa det jag tänker inte förnedra mig längre.
Detta fick mig att fundera och förstå
Lennart såg på mig när glaset var tomt.
Daniel, det finns förstås fina kvinnor. Men att hitta rätt är som att leta en nål i höstacken och misslyckas man kostar det pengar, energi och nerver. För min del: jag har jobb jag gillar, egen lya, bil, vänner och hobby. Jag är lycklig som det är varför riskera det?
Jag gick hem, lade mig i sängen och tänkte på hans ord.
Jag är fyrtionio och har varit gift i tjugotre år. Vi mår bra ihop. Men om jag stod ensam igen skulle jag kanske ha valt Lennarts väg?
Kanske.
Lennart kanske inte är feg eller bitter. Kanske är han bara klok, och har valt att värdera sitt lugn och sin frihet mer än en ny relation. För ibland är det största modet att våga vara ensam och sätta sitt eget välbefinnande i första hand.
