Ursäkta oss, började en av poliserna. Men den här damen påstår att er katt har hoppat över till hennes balkong, attackerat henne och stulit hennes kattunge
Ni vet, det finns sådana där byggnader som kallas hörnhus. Två huskroppar är byggda i nittiogradig vinkel, men sitter ändå ihop.
Och om det finns balkonger på insidan, då är de nästan så nära i hörnet att de nästan rör varandra.
Det där nästan är max en och en halv meter.
Så
En man och en kvinna som bodde på femte våningen är just på väg hem från jobbet. De jobbar på samma företag inne i centrala Göteborg och kör tillsammans dit och hem med sin bil.
När de passerar genom innergården får de syn på hur ett gäng hundar håller på att ge sig på en hemlös katt, som både dom och andra i huset brukar mata.
Mannen jagar bort hundarna, men katten har redan blivit tilltuffsad. Som tur är inte livshotande. De plockar upp katten och går mot bilen.
På veterinärkliniken i Majorna tvättar de såren, syr några stygn, ger dropp med vitaminer, ger antibiotikaspruta och säger att katten måste komma in på kontroll och injektioner varje dag i en vecka.
Så hamnar Sixten hos dem.
Varför Sixten, kanske ni undrar? Jo, efter gangster. Han såg skrämmande ut. Men skulle det visa sig
Den annars så bistra Sixten vänjer sig förvånansvärt snabbt vid omtanke och värme. Redan efter ett par dagar ligger han på en mjuk filt i soffan, spinner högt och sluter ögonen när kvinnan smeker honom.
Ser du vilken liten pajas, skrattar hon och kliar honom på magen.
Sixten ryser till såren känns fortfarande men fortsätter spinna. Han gillar det verkligen.
Han repar sig, tvättar sig, äter upp sig, och pälsen börjar glänsa. Snart sover han tryggt i deras knä på kvällarna.
Det gamla livet med kyla, hunger, slagsmål och rädsla löses långsamt upp, som en ond dröm.
Nu sitter han ofta på balkongräcket och observerar gården där nere. Någon lust att gå ut igen har han inte längre. Han vet för väl vad ensam frihet kostar.
De andra balkongerna är han inte det minsta intresserad av tills
Tills en dag, när en kattunge dyker upp på den nästan angränsande balkongen på grannporten. En pytteliten, fluffig och välansad liten sak.
En bortskämd liten rasunge Han har väl ingen aning om hur livet ser ut, tänker Sixten och fnyser föraktfullt, vänder demonstrativt rumpan till och slår med svansen.
Men redan nästa dag hör han ett märkligt ljud. Han lyssnar. Det kommer från just den där bortskämda sidan.
Sixten smyger närmare.
Kattungen har krupit ihop i ett hörn och snyftar tyst.
Hörru! ropar Sixten. Varför gråter du? Fick du fel sorts mat eller?
Kattungen rycker till, trycker sig ännu närmare väggen och ser skräckslaget på den stora, läskiga katten.
Varför gråter du då? frågar Sixten igen.
Då viskar kattungen, tätt intill sitt gömställe:
Hon slog mig med tofflan Och det gör verkligen ont, visste du det?
Sixten har aldrig blivit slagen med någon toffel. Nu för tiden är det bara kärlek och ompyssling som gäller för honom. Men smärta minns han.
Med toffel? Varför det?
Jag jamade tidigt på morgonen. Jag var hungrig…
Och? undrar Sixten förvånat.
Då slog hon mig. Och skrek
Sixten blir tyst. Den lilla gråa boll trycker sig darrande mot hörnet och vågar inte ens pipa till.
Han minns plötsligt själv allt det där med gatan kyla, hunger, rädslan.
Slår hon dig ofta? frågar han lågt.
Nästan alltid, snyftar kattungen. För minsta lilla ljud eller bus. Hon älskar mig inte
Men till sina väninnor på telefon skryter hon om hur dyr jag är. Att jag kostade en hel förmögenhet. Men jag vet inte ens vad dyr betyder
Sixten vet. Hans matte säger ofta:
Du är min dyrgrip.
Men här låter ordet annorlunda.
Han rynkar pannan och kliar sig fundersamt. Det här är konstigt. Han tycker synd om kattungen. Ute på gatan hade han vetat precis vad han skulle göra. Men nu
Nu är han en älskad, innekatt. Så vad förväntas egentligen av honom?
Kattungen kallas in i lägenheten. Han kryper ihop, svansen mellan benen, och lämnar en liten pöl efter sig i rädslan, sen försvinner han snabbt genom dörren.
Sixten står kvar och ser på fläcken. Han minns själv hur han som pytteliten pinkade på sig av skräck för en stor hund
Från och med nu tillbringar han nästan all sin tid på balkongen. Hans nya bekanting har ett pampigt namn Euro.
Sixten tycker Slenis skulle passa bättre.
Slenis har vant sig vid honom och kommer nu så fort han får chansen för att beklaga sig:
Idag sa hon, snorar han, att om jag inte slutar låta så slänger hon ut mig från balkongen. Hon har tröttnat på att städa efter mig…
Sixten får ragg, visar tänderna.
Han hör alltför ofta skrik och råa ord från Slenis mattes lägenhet, och ibland
Ibland rycker han till när han hör smällen av en toffel mot den lilla kroppen.
Han har längtat efter att göra något länge. Men han är rädd.
De kastar ut mig om jag gör något, tänker han. På riktigt. Jag vill inte tillbaka till kylan, hungern, ensamheten. Jag vill inte svika mina människor som räddade mig.
Men tanken på att hon kunde ta livet av den lilla ger honom ingen ro.
Allt händer inom bara några dagar.
Sixten sitter på balkongen och spetsar öronen. Från grannelägenheten hörs skrik. Kvinnan skriker åt Slenis, där hon ligger i sängen.
Han ser genom glasdörren vad som pågår.
Hon böjer sig fram, griper tag i sin toffel och höjer armen mot den lilla kattungen som tryckt sig mot golvet.
Jag ska slå ihjäl dig, ditt äckel!
Sixten förstår inte själv hur han hamnar på grannbalkongen. Han bara flyger över de där en och en halv metrarna.
Kvinnan hinner inte ens slänga tofflan. Plötsligt står det framför henne på sängen
Nej, det uppenbarar sig.
Ett skrämmande monster, en enorm katt med gangster-utseende, fräsande, morrande, väsande. Hon ser eld spruta ur hans mun, gnistor ur ögonen.
Så uppfattar hon det i alla fall.
Hon skriker till, tappar tofflan och varma droppar rinner ut i hennes pyjamasben
Djävulen själv stod plötsligt där.
Djävulen höjer tassen med utfällda klor. Kvinnan tjuter, skyddar sig och svimmar rakt av.
Tio minuter senare ringer det på dörren hemma hos Sixtens matte och husse. På trappan står en vildögd, uppriven granne.
Er katt har ATTACKERAT mig! skäller hon. Han har rivit mig och stulit min mycket dyra kattunge! Jag tänker ringa polisen!
Lugna dig, säger Sixtens matte. Vår katt har inte varit ut något. Han har varit hemma och vi har ingen kattunge.
Grannens ansikte vrider sig i ilska. Hon ska just utbrista något mer, men bara ett argt fräs hörs. Hon vänder och stormar ut, smällande igen dörren.
Tio minuter till, så kommer två poliser. Grannen står bakom och försöker förklara.
Ursäkta, säger en av poliserna. Den här damen påstår att er katt hoppade över till hennes balkong, slog henne och kidnappade hennes kattunge
Vad?! utbrister båda makarna på samma gång.
Uppriktigt förvånade i ansiktet.
Kom in, ni kan se själva, säger mannen lugnt. Vår katt ligger och sover på soffan, vi har ingen kattunge.
De går alla in, och där ligger Sixten, magligt utsträckt och snusar.
Det är han! Det är han! gormar grannen. Det var han som anföll mig, rev mig och kidnappade min Euro!
Ursäkta, vad kidnappade han? undrar poliserna. Era euros eller vad menar ni?
Tror ni jag är dum?! snäser hon. Min kattunge heter Euro!
Poliserna ser på varandra och kliver ut på balkongen.
Nästan två meter, säger den ene.
Menar du att en katt har hoppat så långt med en kattunge i munnen? inflikar den andre.
Tror ni inte på mig?! börjar kvinnan ropa, rusar runt i den främmande lägenheten, ropar: Euro! Euro! Euro!
Hon rycker upp skåp, drar ut lådor, slänger lakan på golvet och tömmer ut garderoben.
Till slut måste poliserna sätta henne ner.
Fru, säger den förste vänligt men bestämt. Nu begår ni faktiskt ett brott. För sådant här förstörelse kan värden anmäla er.
Vad?! Mig?! Efter att deras katt förstört mig och stulit min kattunge?!
Förresten, säger den andre. Kan ni visa exakt var katten rev eller bet er?
Grannen stakar sig, börjar genast skrika om domstol.
Ursäkta, säger Sixtens matte artigt men bestämt. Men du luktar ganska starkt av urin Kan du vara snäll och resa dig från min stol?
Grannens ögon blir enorma. Hon rodnar, tappar färgen, sen blir hon grön, sen kritvit.
Hon rusar ut och slår igen dörren hårt efter sig.
Vill ni göra en polisanmälan? frågar den ena polisen.
Nej, svarar makarna enstämmigt.
Hon är nog inte riktigt frisk, säger kvinnan varmt.
Ursäkta besväret, säger poliserna vänligt och går.
Mannen och kvinnan tittar efter Sixten som nu vaknat och sitter i soffan.
Jaså säger mannen.
Jaså säger kvinnan.
Sixten ser lite skamsen ut, hoppar försiktigt ner från soffan och lunkar bort till garderoben.
Med klorna får han upp dörren, hoppar in och drar ut under ett par handdukar en liten kattunge.
Men herregud suckar makarna.
De sätter sig ner i soffan.
Sixten kommer fram och lägger försiktigt den darrande lilla gråranden intill dem.
Vad gör vi nu då? frågar kvinnan och lyfter upp den lilla på sitt knä.
Den lilla ryser till och kurar ihop sig ännu mer.
Var inte rädd, säger mannen mjukt.
Vi är snälla mot katter, fortsätter kvinnan och smeker den lilla ryggen. Men du, min vän Sixten… du är faktiskt avstängd, säger hon till honom. Såhär gör man bara inte. Man får tänka före
Hur då annars? invänder mannen. Du såg ju själv! Han räddade ju ungen från en häxa. För det ska han väl inte straffas?
Och dessutom, vi har väl ingen kattunge. Det hörde poliserna.
Så typiskt, suckar kvinnan och vänder sig till Slenis. Ska du inte ge honom medalj nu också?
Jo, det tycker jag! svarar mannen och skrattar. Kom, Sixten, så får du kyckling.
Ser du hur det blir! utbrister kvinnan, och söker förståelse hos Slenis.
Men kattungen sträcker plötsligt på sig, lägger sina små tassar mot hennes varma hand och lutar sig mot henne.
Kvinnan ler och säger försonande:
Okej För den här gången får du förlåtelse.
Mannen och Sixten går mot köket, medan Slenis ligger kvar på hennes knä och spinner försiktigt. Och nu förstår han också: att när någon klappar en katt kan det kännas riktigt, riktigt fint.
Och han undrar fortfarande över ordet dyr: varför det låter så annorlunda när det kommer från just den här snälla kvinnanOch när kvällen sänker sig över hörnhuset och lugnet åter lagt sig i alla lägenheter, sover två katter tätt intill varandra på soffan. Sixten vaktar vaksamt, medan den lilla ungen andas lugnt med nosen vilande mot hans tjocka päls. Från köket doftar det fortfarande nygrillad kyckling. Utanför balkongdörren hörs vindens mjuka sus, blandat med svaga snarkningar från de två hjältarna en gammal gangster och en rädd kattunge som kanske, bara kanske, just hittat något som är mer värt än pengar och medaljer: en plats där de alltid är välkomna.
Och i huset på hörnet, där vissa pratar om mirakel och andra om skandaler, vet i alla fall alla katterna att ibland hoppar någon trots allt över till den som mest behöver det.
Sixten öppnar ett öga, kisar mot sin matte och spinner så högt att natten nästan börjar le. Det finns ingen bättre känsla än att höra till och att veta att även de allra minsta kan bli räddade av någon som verkligen minns hur det är att vara ensam.
