10 april
Igår gick jag ner till min granne Mats för att låna en borrmaskin. Han öppnade dörren i sina träningsbyxor och t-shirt:
Kom in, jag åt precis middag.
Jag klev in. Lägenheten var skinande ren, det luktade stekt kyckling från köket. På köksbordet stod en laptop och ett glas rött vin.
Mats är femtioen år gammal. Frånskild sedan tolv år och bor ensam. Han jobbar som ingenjör och tjänar ungefär 48 000 kronor i månaden.
Jag har känt honom i fem år, ända sedan jag flyttade hit. Inte en enda gång har jag sett någon kvinna hemma hos honom. Inte ens på besök.
Han räckte över borren till mig och hällde upp en whisky:
Sätt dig ner när du ändå är här. Vi har ju inte setts på ett tag.
Vi satte oss i köket och tog varsin drink.
Jag frågade:
Mats, varför lever du ensam? Har du inte försökt träffa någon?
Han log snett:
Jag söker inte aktivt, Erik. Jag har bott själv i tolv år nu, och jag har faktiskt kommit fram till att det passar mig.
Varför då?
Han fyllde på glasen, lutade sig bakåt och sa:
Jag ska berätta. Sex orsaker tydliga, som jag lärt mig den hårda vägen.
Första anledningen risken att bli ekonomiskt ruinerad vid skilsmässa
Mats började:
Jag och Anneli var gifta i arton år. Vi har en dotter, Emma, hon är tjugoåtta nu och bor i Malmö.
Han tog en klunk:
Vi skilde oss på grund av hennes otrohet. Hon hade en affär med en kollega. Så det blev skilsmässa.
Och vad hände?
Domstolen delade bostadsrätten lika, trots att det var jag som stått för större delen av bolånet. Vi sålde, delade pengarna, och jag köpte den här ettan.
Han såg allvarligt på mig:
Erik, jag förlorade halva mitt hem på grund av hennes svek. Och det är tydligen lagligt. Jag jobbade, betalade för det här hemmet, hon var otrogen och ändå, hälften till henne.
Ja, men så ser lagen ut
Just det. Så ge mig en anledning att riskera det igen? Säg att jag träffar någon, flyttar ihop, gifter oss. Vi skaffar en bil, kanske något annat tillsammans. Sen vill hon gå sin väg. Varför skulle jag vilja riskera det?
Jag nickade tyst. Han fortsatte.
Andra anledningen kvinnor stödjer inte ens drömmar
Vet du Erik, jag har en dröm om att köpa en gammal Husqvarna-motorcykel. Renovera den. Susar runt på landsbygden om helgerna.
Grymt projekt.
Ja. Jag har sparat i ett år, snart har jag råd. Blir nog en -74:a. Jag ska fixa allt själv.
Han tog vatten till whiskyn:
När jag var gift hade jag också drömmar. Ville lära mig spela gitarr. Köpte en, började på kurs. Då sade Anneli: Varför det? Du är för gammal, tror du att du är Håkan Hellström eller? Då lade jag ner det. Jag ville paddla kanot i Dalsland. Hon sa: Du är galen, skärp dig, vi har bostadslån. Så det blev aldrig av.
Han tittade ut mot gården:
Kvinnor i min ålder fnissar bort ens drömmar. Just nu gör jag vad jag vill; när jag väl köper hojen kommer ingen kalla mig idiot.
Tredje anledningen orimliga krav
Mats berättade vidare:
För tre år sen testade jag nätdejting. Fyllde i ärligt: ålder, jobb, inkomst, intressen.
Och?
Chattade med några. En hette Gretel, fyrtiosex år, receptionist. Tjänade 18 000. Men skrev: Du verkar intressant, men jag letar efter någon som tjänar minst 80 000.
Han skrattade till:
Jag svarade: Och själv då? Då blev hon sur och blockade mig.
Skojar du?
Tyvärr inte. Många kvinnor nuförtiden ser sig själva som prinsessor. De tjänar 18-20 000, hyr sin bostad, men vill ha någon med hög lön, bil och bostadsrätt. Själva tycker de att de bidrar med… kvinlig energi.
Han drack upp whiskyn:
Jag har 48 000 i månaden, bor i min egen lägenhet, har bil. Men i deras ögon är jag nästan misslyckad. Inte miljonär? Glöm det. Varför skulle jag umgås med någon som inte uppskattar mig?
Fjärde orsaken de kan inte sköta ett hem
Jag frågade:
Men vad säger du om hushållet? Saknar du inte någon hemma ibland?
Mats skrattade:
Se dig omkring, Erik. Rent? Ja. Jag städar själv, tar en timme i veckan. Lagat mat har jag gjort ikväll kyckling med grillade grönsaker. Tvättar gör maskinen. Vad är hemligheten?
Han pekade in i köket:
Jag klarar mig galant själv. Och vet du? Hälften av dagens kvinnor kan knappt laga mat. Det blir take-away och mikromat.
Det finns ju riktiga husmödrar
Visst. Men sällan. Och kräver hon samtidigt total ekonomisk försörjning? Då lagar jag hellre maten själv.
Femte orsaken rädsla för lögner och manipulation
Mats fyllde åter på glasen.
Efter skilsmässan dejtade jag två gånger. Det höll inte länge. Båda ljög.
Hur då?
Linda sa att hon var skild. Vi träffades en månad. Sen råkade jag få veta fortfarande gift, ville bara ha någon vid sidan om, eftersom hennes man tjänade dåligt.
Han tog en klunk whisky:
Andra, Elin, sa att hon inte hade barn. Efter två månader kom det fram två barn. Hon hade bara hållit tyst för att inte skrämma bort mig.
Det låter hemskt
Exakt. Jag har tröttnat på lögnerna. Kvinnor drar sig inte för att undanhålla sanningar. Sen undrar de varför vi inte litar på dem.
Sjätte anledningen straff för initiativ
Mats lutade sig tillbaka:
Sista gången jag försökte var på Akademibokhandeln förra året. En kvinna vid hyllan för klassiker, runt fyrtiofem. Jag sa: Hej, ser ut som du gillar klassiker, kan tipsa om något bra. Hon spände blicken i mig, som om jag vore någon slags galning. Svarade kallt: Jag klarar mig själv, tack. Vände sig direkt och gick.
Han flinade:
Det spelar ingen roll; tar du initiativ blir du kallad för påträngande. Skriver man på sociala medier stalker. Bjuder du på en kaffe utnyttjare.
Men alla är väl inte såna
Nej, men majoriteten. Jag har fått nog av kalla blickar och avslag. Nu tar jag aldrig första steget. Vill någon något får hon visa det.
Varför det fick mig att tänka till och vad jag insåg
Mats drack upp whiskyn och såg på mig:
Jag säger inte att alla kvinnor är dåliga. Det finns bra. Men att hitta dem det är som att leta efter en nål i en höstack. Och misslyckas du, så förlorar du pengar, hälsa, år av ditt liv.
Han reste sig:
Jag är femtioett. Bra jobb, egen lägenhet, bil, vänner och intressen. Jag är nöjd. Så varför riskera mitt lugn för ett förhållande som sannolikt blir ännu en skilsmässa?
Jag gick hemåt, lade mig och grubblade.
Jag är fyrtionio och har varit gift i tjugotre år. Allt är bra med min fru. Men om jag skulle bli ensam Hade jag gjort som Mats?
Troligen.
Är han feg för att han undviker nya relationer, eller bara klok efter alla förluster?
Är verkligen svenska skilsmässor så ekonomiskt ödesdigra eller är det en överdrift?
Är det vettigt för oss män på 50+ att avstå, eftersom priset kan bli för högt eller är vi bara rädda att leva?
Vad gäller kvinnors attityd till manliga drömmar är det verkligen så, eller väljer vi bara fel partner själva?
