En gång för länge sedan, när vintern redan börjat krypa in över småstaden, dök en liten, oansenlig kattunge upp utanför ICA-butiken i byn. Ingen visste om hon hade gått vilse eller blivit lämnad där av någon; hon bara fanns där, plötsligt. Den späda, lurviga flickkatten tassade försiktigt omkring, kylde in sina små tassar under kroppen för att värma sig, och hela lilla varelse darrade av fukt och kyla.
Hennes lilla mjau nådde liksom ingen. Ansiktet var täckt av skorv, ögonen smala och trötta, pälsen på öron och nacke nästan borta. En så bedrövlig syn, och ingen visste varifrån hon kommit.
Personalen på butiken öppnade ibland dörren så hon fick värme, och de droppade till och med lite medel mot loppor och ohyra i hopp om att det skulle hjälpa. Men det såg ut som om sjukdomarna satt djupt. Trots allt kom kattungen troget till butiken varje dag vid samma tidpunkt och bad med hela sin kropp om lite mänsklig närhet.
Kylan slog till ordentligt, minus fem räckte för att hon skulle darra som ett asplöv; hur skulle hon klara en småländsk vinter med -20 grader? Kassörskan mindes att vi en gång under sommaren tog hand om en annan lämnad kattunge vid just den här butiken, och nu bad hon oss om hjälp igen.
Vi kom dit en kväll, och kattungeflickan cirklade kring våra ben och bar sig åt runt kattburen som om hon förstod att detta var sista chansen att slippa frysa ihjäl på gatan. Hon ställde sig på bakbenen, slog försiktigt svansen kring ens händer varje rörelse som om hon ville visa att hon var värd att räddas.
Redan på avstånd såg vi att det var skabb som plågat henne. Men, tack och lov, det var inte alltför illa, och vi visste att lite behandling skulle hjälpa. Vi använde droppar i nacken Stronghold eller Veterinärens special och ganska snart började förbättringen märkas.
När kattungen väl fick värme och kärlek hemma på tillfälligt boende, spann hon högt som en gammal dieselmotor och kröp tätt intill oss. De första dagarna åt och sov hon mest det var inte tid för lek än.
Namnet kom av sig självt hon fick heta Potatis, för hon påminde faktiskt om en liten, ojämn men söt potatisknöl. Men tänk, efter bara två behandlingar och lite omsorg såg Potatis plötsligt ut som en annan, en storögd och riktigt söt liten kattflicka.
Det var lite glest med päls på öronen och tassarna än, men det var en tidsfråga innan det också var ordnat. Potatis blev snabbt bokad för kastrering och förvandlades dag för dag till en frisk, välmående och charmerande liten kattdam.
