SVÄRSDOTTERN
Jag, Bengt Johansson, hade lagt upp den ugnsbakade ankan på det vackert dukade bordet och drog en djup suck. När som helst skulle sönerna dyka upp med sina fruar.
Min yngste son gifte sig nyligen, bröllopet var ganska enkelt vilket verkar vara normen bland dagens ungdom. Själv hade jag gärna sett ett kalas med buller och bång, men min fru och jag gifte oss också bara på stadshuset i Uppsala, ringar hade vi inte råd med förrän efter ett år två tunna guldringar. Jag ville gärna ge barnen en riktig fest, men de valde själva hur det skulle vara.
Det finns egentligen bara en sak jag funderar över med min svärdotter hon är så otroligt välvårdad! Det har jag också sagt till min fru, och vi bestämde att hon skulle prata lite med svärdottern om det.
Svärdottern Astrid är annars en riktigt fin tjej, trevlig och gör sonen Oskar gott. Hon hjälpte honom hitta ett bättre jobb och pushar honom fortfarande att göra karriär. Fram tills 30 levde han lite i stiltje, tog inte för sig, men tack vare Astrid har det lossnat. Jag var orolig, men nu känns det tryggt.
Men ändå… Hon använder mycket pengar på sig själv går till salong, klipper sig, färgar håret, tar massage och gör naglarna. Sånt tycker jag nog är lite bortkastat, särskilt när man har familj. Man måste sätta familjen först.
Vad händer när de får barn? Ska hon gå och göra manikyr istället för att köpa nya skor åt Oskar? Själv satte jag alltid mitt eget behov sist, särskilt efter att min man gick bort. Trots att sönerna var vuxna behövde de ofta stöd.
Då ringde det på dörren barnen kom. Astrid klev in i vardagsrummet och såg ut som en stjärna. Håret stylat, naglarna tipptopp. Hon hade knappt något smink, men det syntes att hon varit hos en skicklig hudterapeut.
Men kära Astrid, vad vacker du är! utbrast jag, ärligt, men kunde inte låta bli att lägga in en liten undrande ton. Är dräkten alldeles ny?
Ja, jag köpte den igår, svarade hon glatt. Fick en fin bonus på jobbet.
Sådana pengar borde sättas på sparkontot, inflikade jag. Alla bonusar, extrainkomster, till och med semesterersättningen alltid bäst att lägga undan till en regnig dag. Det kommer komma till hands, tro mig.
Astrid kommenterade inte. Hon tycker om min fru en enkel kvinna som alltid satt familjen först. Men Astrid hade en annan syn på sparande, tänkte att problem kommer till den som oroar sig för dem i förväg.
Kvällen blev ganska trevlig även om jag försökte ta upp frågan om onödiga utgifter ett par gånger. Astrid förstod nog att orden var riktade till henne.
Till sist frågade Astrid:
Går du någonsin och gör manikyr, Bengts mamma?
Jag? Nej, jag ordnar naglarna hemma själv, ser bara till att de är rena.
Ingen märkte den lilla repliken, men Astrid tog den ändå till sig. Hon tänkte på min frus uppoffringar att uppfostra två söner som nu tjänar bra men ändå spara in på sig själv.
På vägen hem frågade Astrid Oskar: Vad gör din mamma för sig själv?
Jag vet inte… Hon lagar mat, ser på tv, fikar hos grannarna. Varför då?
Det känns som hon inte tillåter sig själv något roligt. Skulle ni inte ta med henne på bio, teater, ut och äta?
Hon vill nog inte, sa Oskar.
Astrid blev tyst. Hon jämförde min fru med sin egen mamma som, även om det var lite ont om pengar, alltid såg till att unna sig en ny frisyr eller en teaterbiljett.
Astrid bestämde sig: Min svärmor måste åtminstone få chansen att leva lite för sin egen skull, inte bara sitta hemma och vänta på barnbarn att sköta.
Efter några dagar ringde Astrid min fru och övertalade henne att följa med ut på fika och kanske snabbt hoppa in på en skönhetssalong, hon erbjöd valfri behandling.
Nej men… om du ska dit kan jag väl vänta i foajén eller på gatan, försökte svärmor.
Det är bättre du passar på, sa Astrid. En timme kan användas på något trevligt. Vad sägs om manikyr och handmassage?
Lite motvilligt gick hon med på det. Astrid ringde i förväg, förklarade läget och bad personalen verkligen ta hand om svärmor.
Se till att hon får bästa behandlingen, och hittar hon på att fråga om pris, säg att jag redan betalt. Om hon blir nöjd kommer hon säkert tillbaka!
Väl där överlämnade Astrid svärmor till salongens trygga händer.
Bara en halvtimme, Astrid? Och vad kostar det egentligen? undrade svärmor gång på gång.
Astrid satte sig i foajén, tog fram mobilen och svarade på lite jobbmejl medan hon väntade. Egna behandlingar hade hon inga tänkt sig idag.
När svärmor kom ut två timmar senare såg hon både piggare och gladare ut än på länge.
Oj, Astrid, jag fick så mycket gjort, sade hon. Och kaffe och örtte bjöds det på, och de var så trevliga här! Men vad kostade allt egentligen?
Vi har kampanj idag! avbröt recepcionisten. Tar du med dig en vän så får hon prova allt gratis så du behöver inte betala en enda krona!
Efteråt gick de till närmsta café. Min fru lutade sig tillbaka med sin cappuccino och pustade ut.
Ska vi boka in fler sådana här träffar? föreslog Astrid. Det är ofta rabatt för stammisar, och du tyckte ju det var skönt?
Väldigt! erkände hon. Visste inte att det kunde kännas så härligt.
Det är aldrig för sent att börja, sa Astrid.
Förr tänkte man inte ens på det barnen var små, min man (frid över hans minne) höll hårt i slantarna. Och sen blev det liksom aldrig av.
Men nu finns det tid, fortsatte Astrid. Och för min skull, det är roligare tillsammans.
Ja, ibland kan jag följa med, log hon.
Så blev det. Svärmor började gå till salongen med Astrid och uppdaterade även sin garderob lite försiktigt Astrid nämnde alltid mindre summor så att det inte kändes slösaktigt. Till sist fick hon också med Oskar att bjuda ut sin mamma på restaurang. Sedan gick vi alla på bio och till jul fick min fru ett abonnemang på Stockholms Stadsteater av Astrid.
Du har blivit så ung nu igen, sa grannarna till min fru.
Det är de unga som smittar av sig, svarade hon blygsamt.
Och faktiskt, nu när hon blivit pensionär, kände hon och jag såg det också att livet med vuxna söner egentligen precis har börjat.
Livet lärde mig ännu en sak: att ta hand om sig själv är aldrig något du ska skämmas för, och det går faktiskt hand i hand med att ta hand om dem du älskar.
